Myten om syfilisfingret

En gång i tiden lär det ha ansetts som fint sätt att spreta med lillfingret när man drack kaffe. Enligt en fascinerande förklaring skulle bruket haft med den förödande sjukdomen syfilis att göra.

Folk i överklassen, eller rentav någon furste, prinsessa el dyl (ibland nämns Ludvig XIV), skulle ha drabbats av den sexuellt överförbara infektionen, med det till att börja med ytterst milda resultatet att lillfingret inte gick att böja. Men vi vet ju att om överklassen börjar med någonting, vad det än är, så är näst-överklassen snabb att apa efter, och så vidare. Eller var det kanske folk i syfilitens omgivningen som också började spreta med lillfingret för att sjuklingen inte skulle behöva skämmas? För att gå på en mer välvilligt inställd variant av myten.

För jag är rätt så säker på att det är en myt. Den tyngsta invändningen är att syfilis inte påverkar fingerlederna på det sättet. En besvärande omständighet är att jag inte lyckats hitta något belägg för påståendet i något annat språkområde än det svenska (inte heller belägg för att syfilis var en av Ludvig XIV:s många sjukdomar), Och sist men inte minst verkar förklaringen onödig. Om man ska hantera koppar i vissa storlekar och fasoner så faller sig lite lillfingerspret naturligt, fint eller inte.