En varning till kristna

Det händer ofta att även icke-kristna kan en eller annan sak om jorden, himlen och andra element i världen, om stjärnornas rörelser och till och med deras storlek och avstånd, om förutsägbara sol- och månförmörkelser, årets skiftningar och säsonger, om olika sorters djur, buskar, stenar och så vidare, och att denna kunskap hålls för sann utifrån förnuft och erfarenhet. Det är då en skamlig och en farlig sak för en hedning att höra en kristen prata strunt om dessa ämnen som om det var hämtat ur våra Heliga Skrifter; vi måste göra allt vi kan för att undvika en sådan pinsam situation, där människor upptäcker stor okunnighet hos en kristen och skrattar och hånar honom.

Problemet är inte så mycket att en okunnig person blir förlöjligad, utan att människor utanför vår tros gemenskap tror att våra förkunnare hade dessa åsikter, och att författarna till våra Skrifter blir förkastade som obildade män, till stor förlust för dem för vilkas frälsning vi sliter.

Om de upptäcker att en Kristen har fel inom ett område som de själva behärskar väl, och hör honom hålla fast vid sina dåraktiga åsikter som om de vore från våra böcker, hur ska de då kunna tro på dessa böcker när det gäller de dödas uppståndelse, hoppet om ett evigt liv, och ett evigt kungarike i himlen, när de tror att sidorna är fulla av osanningar om fakta som de själva har lärt sig genom erfarenhet och förnuftets ljus?

Det finns ingen gräns för hur mycket skada och sorg dessa vårdslösa och inkompetenta uttolkare av den Heliga Skrift orsakar sina visare bröder när de blir avslöjade med en av sina illasinnade falska åsikter och blir uppläxade av dem som inte är bundna av auktoriteten i våra heliga böcker. Då kommer de att försöka gå till den Heliga Skriften efter bevis för att försvara sina fullständigt dåraktiga och uppenbart osanna påståenden, och även recitera ur minnet många passager som de tror stöder deras åsikt, även om de inte förstår vare sig vad de säger eller vad de uttalar sig om.

- Augustinus av Hippo: Den bokstavliga tolkningen av Genesis (ca 400 e.Kr.)

Man måste säga att kyrkofadern Augustinus varning till hans bröder och systrar i Kristo inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Visserligen är kreationister, s.k. bokstavstroende (som är en relativt modern företeelse, vad folk än tror) med flera sällan katoliker. Men nog är det så, att deras stolta uppvisningar av intellektuell slapphet och oärlighet kan ge en oberoende betraktare intrycket att man måste vara lite bakom för att bli religiös, oavsett inriktning.

Texten hämtade jag från Humanistbloggen: Råd från Augustinus där Patrik Lindenfors översatt till svenska från en engelsk översättning. Styckeindelningen är min. Här är förresten originalet:

Plerumque enim accidit ut aliquid de terra, de coelo, de caeteris mundi huius elementis, de motu et conversione vel etiam magnitudine et intervallis siderum, de certis defectibus solis ac lunae, de circuitibus annorum et temporum, de naturis animalium, fruticum, lapidum, atque huiusmodi caeteris, etiam non christianus ita noverit, ut certissima ratione vel experientia teneat.

Turpe est autem nimis et perniciosum ac maxime cavendum, ut christianum de his rebus quasi secundum christianas Litteras loquentem, ita delirare audiat, ut, quemadmodum dicitur, toto coelo errare conspiciens, risum tenere vix possit.

Et non tam molestum est, quod errans homo deridetur, sed quod auctores nostri ab eis qui foris sunt, talia sensisse creduntur, et cum magno eorum exitio de quorum salute satagimus, tamquam indocti reprehenduntur atque respuuntur. Cum enim quemquam de numero Christianorum in ea re quam optime norunt, errare comprehenderint, et vanam sententiam suam de nostris Libris asserere; quo pacto illis Libris credituri sunt, de resurrectione mortuorum, et de spe vitae aeternae, regnoque coelorum, quando de his rebus quas iam experiri, vel indubitatis numeris percipere potuerunt, fallaciter putaverint esse conscriptos?

Quid enim molestiae tristitiaeque ingerant prudentibus fratribus temerarii praesumptores, satis dici non potest, cum si quando de prava et falsa opinatione sua reprehendi, et convinci coeperint ab eis qui nostrorum Librorum auctoritate non tenentur, ad defendendum id quod levissima temeritate et apertissima falsitate dixerunt, eosdem Libros sanctos, unde id probent, proferre conantur, vel etiam memoriter, quae ad testimonium valere arbitrantur, multa inde verba pronuntiant, non intellegentes neque quae loquuntur, neque de quibus affirmant.

- Augustinus Hipponensis: De Genesi ad Litteram, I 19.39