Marcus Birro hos Cui Bono

Söndagen den 24 januari arrangerade föreningen Cui Bono ett föredrag i Sjömanskyrkan i Göteborg. Talare var Marcus Birro.

Om Cui Bono har jag skrivit förr, i bloggposten Brun folie (då jag lyssnade på Jan Sjunnesson). Det är en samling för folk som tror på knasiga saker, för att sammanfatta. När det ibland förekommer en politisk vinkling är den kraftigt åt höger.

Ifall någon till äventyrs inte skulle känna till Marcus Birro så är han minst sagt lättgooglad, men i korthet: Utflyttad göteborgare, poet, djupt kristen, duktig på fotboll, har medverkat i tidningar, radio m.m. med krönikor och annat. Jag har inte läst många av hans alster till slutet eftersom jag mycket snabbt tröttnat på den pretentiösa men substanslösa stilen, yvigt gnäll vars främsta syfte verkar ha varit att reta upp folk à la klassisk modern skymningspress.

Då var det en positiv överraskning att lyssna på Birro. Han kan tala, han var avspänd och självironisk, och skämtade lagom ofta (även om många av de lustigheter som denna publik skrattade gott åt inte skulle funka i de flesta civiliserade sällskap). Han berörde kort sin uppväxt i Göteborg, som han lämnade 2004. Han tog upp så vitt skilda ting som CSN, Clas Ohlson, varför socialister alltid ska vara smutsiga och Strindberg ("jag är ingen Strindberg" fick vi veta; det är åtminstone inte viljan som saknas).

Men vare sig Birro skriver eller pratar så ligger tyngdpunkten alltid på Birro. Han berättade om hur han blev ett stort och firat namn på Expressen, och lyfte 130 000 i månaden (enligt Birro) på klickdragande ordbajseri (enligt oberoende bedömare). Han skrev en del om fotboll men främst om andlighet. Birros "andlighet" kan visserligen vara intellektuella övningar i allmänhet, som att läsa dikter eller lyssna på P2, vilket ju inte behöver ha minsta religiösa anstrykning. Men när Birro tar upp andlighet på allvar är det Gud med stort G som gäller. Sådant är ju inte riktigt rumsrent i Sverige, inget man egentligen får ta upp i "gammelmedia", men Birro gjorde det ändå, och det blev succé — åtminstone räknat i klick. För det är sådant som räknas i gammelmedia. De har inte det minsta till övers för sina läsare, fick vi veta; på redaktioner och i styrelser är föraktet för folk i allmänhet, "Nisse i Hökarängen", totalt. Läsarna är slödder, men ge dem vad de vill ha.

Fast inte riktigt vad som helst ... Det blev problematiskt när han hade med Ulf Ekman i sitt webb-tv-program. Ledaren för Livets Ord (som Ekman då fortfarande var) var ingen man ska umgås med på något sätt, fick Birro veta; det är sådant man helt enkelt inte gör.

Annat som man inte gör i Sverige är att kritisera islam det minsta lilla (detta har förändrats på sista tiden, mer om detta längre fram). Det var en krönika om det inflammerade ämnet, närmare bestämt en enda mening om att det i mellanöstern ofta är muslimer som förföljer kristna, som 2014 ledde till att marken började gunga under Birro; fast det visste han först inte om. (Han förklarade att han inte har någon mediestrateg utan gör det han vill göra utan att tänka efter så mycket.) Krönikan väckte ännu starkare reaktioner än en genomsnittlig Birro-krönika, han fick mordhot med mera. Sedan medverkade han i podden Radio Länsman där han bl.a. kritiserade Expressen för att inte ha stått upp för honom. Då fick han sparken.

Exempel på Radio Länsman: "Neandertalarna ser blågult", om kritiken mot Sverigedemokraterna. I avsnittet med Birro fanns även Ingrid Carlqvist med.

Och när han fått sparken från en instans av gammelmedia, så blev det plötsligt jobbigt överallt. Fanns det inga som ville ha med honom att göra? Jodå ... Kort därpå rapporterades att Birro lunchat med ledande Sverigedemokrater. Och sedan var det verkligen kört. Han fick inga jobb i gammelmedia, inget stöd från hans "bröder" och "systrar" i Kristo. Gamla vänner av-vännade honom på Facebook. Sedan dess har han fått hanka sig fram på småjobb, och i övrigt ägna sin stora energi åt bloggande, poddande och annat, som visserligen ger respons — för de allra flesta svenskar tycker egentligen som han — men inte är något att leva på.

Nu när det gått en tid så menar sig Birro ha fått en sorts upprättelse, när även mainstream-journalister skriver om Daesh som det banditgäng de är, tar upp negativa konsekvenser av flyktingströmmen på ett helt annat sätt än alldeles nyss, med mera. Inte för att de skulle släppa tillbaka honom i finrummen; det kommer inte att inträffa.

Detta om Birro. Hans livs olika faser är ett ämne som aldrig upphör att fascinera åtminstone Birro, och han har lagt ut texten på många ställen för den som är intresserad. Hur togs det hela då emot av publiken?

Frågor ställdes om vilka som ligger bakom det hela, vilka som styr gammelmedia. Här gav Birro inte riktigt de svar som man ville ha. Istället för att skylla på judarna i en eller annan form menade han att det oftast är mer personligt än något annat. (Om någon undrar varför en judisk komplott skulle vara mot kritik av islam: I dum-patrioternas tänkta konspirationer går det ihop.)

Den högerextrema tidningen Nya Tider delades ut gratis (jag har frågat Sjömanskyrkan om de har några synpunkter på detta). På plats fanns såväl medarbetare som chefredaktören Vávra Suk. Han frågade om inte "alternativmedia" vunnit, nu när den så kallade åsiktskorridoren vidgats till att även omfatta kritik av islam? På vilket Birro varken svarade ja eller nej, men att de åtminstone skapat en förändring hos gammelmedia. Men han hade även kritik mot alternativmedia: Deras benägenhet att fokusera på enstaka frågor, liksom den dåliga ton som måste förbättras (där skulden även läggs på gammelmedia). Detta uttalande följdes inte av några applåder.

Föredraget inleddes av Cui Bonos ordförande Christer som poängterade vikten av yttrandefrihet och att Cui Bono ger utrymme åt röster som annars har svårt att få komma till tals. De utstöttas klubb, annorlunda uttryckt; men det är samtidigt glasklart att åsiktskorridoren är nog så smal även i Cui Bono, även om den går på en helt annan ledd.

Avslutningsvis en text som lästes upp. Kan den kanske klassas som dikt? Även om jag inte varit på många Cui Bono-arrangemang misstänker jag att det är glest mellan diktläsningarna på dem. Men detta passade publiken perfekt, det är deras tankar formulerade, Birro pratar om dem och för dem:

Jag har blivit en främling i mitt eget land. Jag hör inte hemma här. Jag förstår inte vad som driver folk längre. Jag förstår ingenting av det jag läser. Jag förstår inget av det som människor omkring mig lägger sin tid på. Jag ser teve och läser tidningar och det är som att höra och läsa om varelser från en annan planet.

Hela texten finns hos Världen Idag, 5 maj 2014: J'accuse. (Pretentiöst så det förslår redan i rubriken...)


En annan beskrivning av föreläsningen finns på bloggen nyanserat.nu: Marcus Birro om att spränga åsiktskorridoren. Där finns även en film med hela härligheten. Skribenten, en etablerad nynazist som verkat i flera sådana partier och organisationer, nämner att han "naturligtvis" inte håller med Birro om särskilt mycket, "vår grundläggande syn på saker och ting skiljer sig enormt". Vilket för min del gäller såväl Birro som bloggen ifråga.

Lördagsfråga 397

Kolloidala silvergangsters

Anders Sultan, VD för Ion Silver AB, är inte bara en kvackare som blivit miljonär på kolloidalt silver. Han hyser även diverse knäppa och riktigt obehagliga idéer. Det är därför inte alls märkligt att han får utrymme i Nya Tider. Det är en högerextrem tidning vars chefredaktör Vávra Suk var med om att bilda Nationaldemokraterna för de som tyckte att Sverigedemokraterna var för mycket vanilj. Om Sultans tankevärld har jag skrivit i bloggposten Kolloidala konspirationer.

Häromveckan tog jag upp en helsidesannons som Ion Silver fått med i tidningen Allers. Sedan redaktionen uppmärksammats om det högst tveksamma innehållet drog de in annonsen. Detta tog jag upp i bloggposten Kolloidalt silver får nobben.

Därefter hände följande:

På grund av redaktionens schabbel fick Ion Silver AB reda på vem som tipsat tidningen. Det var inte jag, ifall någon undrar; men jag hade gärna gjort det om jag kommit på idén, även med tanke på det som komma skulle.

Kort därefter fick personen ifråga ta emot flera långa, orediga och inlindat hotfulla mail från flera företrädare på företaget. Givetvis inkluderade det deras stjärnadvokat Michael Zazzio:

Nu får du vara i fred om du inte öppnar munnen igen.

Kvackarna kan visserligen inte presentera några randomiserade dubbelblinda studier som visar att kolloidalt silver är annat än skit. Men de kan slå in tänderna på den som knystar om något annat.

Inga horoskop i GP

... Med tanke på vilken riktning det här samtalet är på väg att få kan vi nog vinna lite tid om jag redan nu förklarar att jag inte heller tror på helande kristaller, slagrutor, kolloidalt silver, Loch Ness-odjuret, homeopati, elallergi, tomten eller tandfen.

- Kristian Wedel, "Har ni inga horoskop!? Varför inte det?", Göteborgs-Posten 27 januari 2016

Dagens text är utan tvivel Wedels diskussion med en läsare om horoskop och annan skrock. Det är ju märkvärdigt många tidningar som håller sig med dylikt; även en och annan publikation som åtminstone påstår sig vara lagd åt att skilja på sant och falskt, men vars omdöme avgjort slinter ännu grövre än vanligt när det kommer till den stupida spaltfyllnad som betecknas horoskop.

Eller vad det nu är ... För om det är något som stämmer i samtalet så är det att tidningarnas "horoskop" inte har något att göra med riktiga horoskop. De förra är godtyckliga texter som förhoppningsvis ingen får betalt för att tota ihop, de senare är betydligt mer komplicerade; lika värdelösa så klart, men mer komplicerade.

Ett exempel är att varje himlakropp i varje ögonblick befinner sig i något stjärntecken. När du föddes hade du t.ex. solen i Fiskarna, månen i Jungfrun, Venus i Stenbocken osv. Enligt astrologin betyder varje kombination saker, varje himlakropp påverkar helheten. Allt detta har tidningshoroskopen, förvisso med nödvändighet, reducerat till ett enda tecken, soltecknet. Därför är det märkligt att någon som känner till "seriösa horoskop" i nästa andetag nämner sitt soltecken och vad det innebär, eftersom "seriösa horoskop" är mycket mer än soltecken.

Här är ett horoskop, dvs. bild av stjärnhimlen i födelseögonblicket (på ett ungefär). Himlakropparnas positioner är odiskutabla fakta, med datorernas hjälp enklare än någonsin att räkna ut. Det som återstår är att tolka det hela, vilket ska vara den egentliga astrologiska konsten. För en tolkning av detta horoskop, som för övrigt gäller undertecknad, se Siwerts blogg Sideriska siktet: Skeptikernas bristsjukdom. Det "sideriska" går ut på att Siwert tittar på stjärnhimlen av idag snarare än den för 2000 år sedan. Det är därför som jag, som annars är Skorpion, här har solen i Vågens tecken, eftersom det var där solen var i november 1971.

Myter om förintelsen

Efter kriget begav sig många judar till USA. Illinois var en populär delstat att bosätta sig i. Det är därför man i Skokie, Ill. hittar ett museum och utbildningscentrum för förintelsen.

På deras sajt finns en sida med Misconceptions: Myter och missuppfattningar om förintelsen. Här är några av dem, i all korthet.

Not, i ett av fallen verkar forskningsläget vara ett något annorlunda och mer komplicerat än vad museet skriver. (Den riktiga forskningen, givetvis. Fattas bara.)

Myt: Tyska judar utgjorde en stor andel av landets befolkning

1933 fanns ca 9,5 miljoner judar i Europa, eller 1,7% av hela befolkningen. Flest fanns i Polen, 3,25 miljoner eller knappt 10% av landets befolkning. I Tyskland fanns 565 000 judar, 0,8% av landets befolkning.

Myt: Adolf Hitler var jude

Denna myt är en av de mest spridda om Hitler. Det finns några olika sätt att försöka motivera den, men ingen av dem håller för en prövning.

Faktoider.nu: Var Hitler jude?

Myt: Alla koncentrationsläger hade gaskammare

Det var inte i koncentrationslägren som de flesta dödades. De flesta dödades i dödslägrens gaskammare. Dödslägren var få och mycket små, för där bodde bara personalen. Dit kom man inte för att arbeta utan för att avrättas.

Koncentrationsläger användes för politiska fångar (ursprungligen), för tillfällig förvaring av fångar samt, framför allt, för slavarbete. I koncentrationslägren fick man arbeta ihjäl sig, om man inte dog av något annat.

Myt: Alla judar tatuerades med ett identifikationsnummer

I Auschwitz tatuerades siffrorna in på fångar man ville hålla reda på. I andra läger användes andra metoder. Eftersom läger-komplexet Auschwitz var så stort (det var inte ett enda läger utan flera) så har det bidragit till att sprida bilden.

Naturligtvis märktes inga fångar som avrättades direkt.

Wikipedia: Identification in Nazi camps

Myt?: Nazisterna tillverkade tvål av judar

Nu blir det mer komplicerat ...

Idén kan spåras tillbaka till en skröna under första världskriget. Då berättades om tyska kadaver-fabriker vari talg påstods utvinnas ur fallna soldater. Den historien återkom under nästa världskrig när förintelsen började skruvas upp från terror till massmord, och efter kriget har den fortsatt att cirkulera som en av de riktigt spridda om förintelsen.

Det mesta som sagts har varit falskt. Tvålar med bokstäverna RIF har tolkats som RJF = Reines Jüdisches Fett, men RIF = Reichsstelle für industrielle Fettversorgung, Rikscentrum för industriell fettförsörjning. De belagda påhitten har naturligtvis använts av förintelseförnekare.

Å andra sidan har det framkommit belägg för att påståendet varit korrekt för mycket småskalig produktion. Enkel är denna fråga inte. Projektet Nizkor konstaterar att "it is not clear to us whether there is consensus among historians on the issue" men även att frågan är trivial jämför med mer än välbelagda och långt, långt större brott.

Wikipedia: Soap made from human corpses
Jewish Virtual Library: The Soap Allegations

Bibelvarianter

Ty dens visas hjerta är på hans högra hand; men dens galnas hjerta är på hans venstra.

- Predikaren 10:2 (Karl XII)

Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta till vänster.

- Predikaren 10:2 (1917)

Den vises förstånd bringar lycka, dårens förstånd bringar olycka.

- Predikaren 10:2 (Bibel 2000)

Samma text i tre olika översättningar. De förra återger ordalydelsen, den senare betydelsen. Vilken som är bäst? I detta fallet känns det svårt att förorda de två första eftersom de är obegripliga.

Vilket naturligtvis inte hindrar att folk har föredragit dem. Det finns många som inte har det minsta till övers för det arbete som lagts ner på att få bibeln så korrekt översatt som det bara är möjligt utan som aktivt förespråkar äldre översättningar. Den teologiska motiveringen är att Gud vakat över hans heliga ord:

Det är helt enkelt från ett kristet perspektiv otänkbart att den Helige Ande skulle väglett sina troende att i flera århundraden använda fel text.

- Svenska Reformationsbibeln: FAQ

En mänskligare motivering vore vanlig, enkel konservatism. Om detta skrev jag i bloggposten Den perfektaste bibeln.

Här är en motivering åt samma håll, så att säga, men av ett helt annat slag. Den är så briljant fånig att den borde vara ett skämt; men inte skulle väl en herre som C. G. Holm skämta om något så allvarligt som vänstervridning..?

Bibeln tycks ansluta sig till den allmänna vänstervridningen i samhället när ovanstående kärnfulla text förändras till oigenkännlighet i den nya bibelöversättningen.

- C. G. Holm: Vänstervriden i Bibelöversättningen, Contra 2000/2

Grundaren av den högerextrema tidningen fann helt enkelt den gamla översättningen tilltalande av politiska skäl, och försökte att yxa till argument för att den vore att föredra framför den nyare läsliga. Om det ska tas på allvar, som sagt; å andra sidan är det inte mycket mer vrickat än saker som sägs på fullt allvar i såväl politiska som religiösa sammanhang.

För den som är nyfiken på språket i bibeln, med eller utan religiösa, politiska eller andra griller, så finns det riktigt, riktigt fina verktyg på nätet. Det givna stället att börja på är Blue Letter Bible. Där hittar man grundtexterna, historiska översättningar (Septuaginta är GT till grekiska och Vulgata alltihop till latin) vars betydelse svårligen går att överdriva, liksom en bunt moderna. Och så finns där hur mycket kommentarer och språkhjälp som helst.

- Blue Letter Bible: Ecc 10:2, interlinear

Här är Predikaren (Ecclesiastes) 10:2 på hebreiska med förklaringar ord för ord. Grekiskan nedanför är från Septuaginta. Kolumnen "Strong's" leder till respektive ord i Strongs konkordans, det är en samling av alla ord som förekommer i originaltexterna med utförliga förklaringar. Här kan även en novis enkelt gräva runt bland rötter, varianter och betydelseskiftningar hur länge som helst.

En till, eftersom frågan dök upp: Hjärtat ligger snarare mittåt än till vänster.

[Hjärtat] ligger i bröstkorgen mellan lungorna, lite förskjutet åt vänster.

- 1177 Vårdguiden: Hjärtats uppbyggnad

Lördagsfråga 396: Eldfåglar

1. Ur Disneys Fantasia 2000, den modernare uppföljaren av klassikern från 1940. Vyn av vulkanen förefaller att ha inspirerats av Mount St Helens, berget som exploderade 1980. Musiken till avsnittet kommer från Stravinskijs Eldfågeln, som avgjort inspirerade.
2. Ellen Rasch och den italienske barytonen Tito Gobbi i Hasse Ekmans Eldfågeln/The Firebird (1952). Denna musik- och dansfilm spelades endast in på engelska. Den amerikanska versionen lär ha försetts med ett lyckligare slut.
3. Johnny Winter spelar blues med en Gibson Firebird V.
4. Först hette den Phoenix, men det gick inte pga varumärkestrassel. Det nya namnet blev Firebird, vilket inte heller gick pga varumärkestrassel. Nästa namn blev Mozilla Firefox. Om bloggens statistik är något att gå efter så tittar en sjättedel av er på just den browsern just nu.

Det satte David Snusgrop snabbt och effektivt.

The Strange Case of Isaac Martin - Solved

A field, somewhere near Salem, Va., in the year 1885 — and that in this field there was a suction. In the New York Sun, April 25, 1885, it is said that Isaac Martin, a young farmer, living near Salem, Va., had gone into a field, to work, and that he had disappeared. It is said that in this region there had been other mysterious disappearances.

- Charles Fort, Lo! (1931)

Fort quotes innumerable stories of this kind: more or less weird (often much weirder than this), puzzling and uncanny. He seldom gives any background, since the clippings he used usually didn't. And he hardly ever makes the slightest attempt to explain the supposed mysteries in a real way; "explain away", as it's often called by people who find truth boring.

Here is the original article of the mysterious disappearance of Isaac Martin:

Mysterious Disappearances in Virgina
Lynchburg, April 24. — Isaac Martin, a young farmer, near Salem, Va., left his home Wednesday and went into the fields to work, and nothing has been heard of him since. This is the second case of mysterious disappearance in that neighborhood in the last two weeks. The list of such disappearances in the western portion of the State in the past few months is remarkable, quite a number having occurred during that time, and no clue has ever been discovered to any of them.

- The Sun (NY), April 25, 1885

"The region" Fort refers to isn't the field as he suggests ("in this field there was a suction"), but the western portion of Virginia, at least according to the newspaper. As for the other mysterious disappearances, we would have to keep digging to tell whether they were indeed remarkably many and/or mysterious.

Fort wasn't interested in such research. Why spend time ruining the stuff he had spent time finding? And the same goes for the innumerable enthusiasts of mysteries who kept and keeps repeating and spreading his stories and others, embellishing and improving them on the way. Here's an example of how the case of Isaac Martin can be told today:

The latter part of the nineteenth century produced several classic disappearances. [...] on Thursday, April 23, 1885, another farmer named Isaac Martin walked into a field near Salem, Virginia, and [...] dissolved into nothingness.

- John A. Keel, Our Haunted Planet (Galde Press 2002), page 186

The Sun simply wrote that Martin "went into the fields to work", not returning; more precise data weren't given since they weren't known. Fort doesn't really change anything in that description, though he does put it in a way that strongly suggests a supernatural explanation. Keel, however, gives us a version where Martin is the unfortunate victim of something very supernatural indeed.

(On a minor note: The first article is dated Friday April 24, which was a Friday. It states that Martin was last seen on the Wednesday before, i.e. April 22. How come Keel tells about Thursday, April 23? It is telling that this fact has been distorted; though completely unimportant of course, it was clearly stated. What can the rumour mill do to less clear facts which are central to the case?)

Since Fort the story has been retold in two ways: In one version Martin dissolved in thin air, in the other the field somehow got him ("there was a suction"). Here are modern examples of both:

Virginia farmer Isaac Martin is rumored to have succumbed to the depredations of his angry fields, as were others in western Virginia at roughly the same time.

- EsoterX: Old McDonald Had a Trans-dimensional Farm, E-I-E-I-Oh My God!, September 26, 2014

Here is another case involving a farmer that disappeared into thin air while crossing into a field. There is little information about this case, other than what appeared in the New York Sun on April 25, 1885.

Oddly they said there may have been no witnesses to this disappearance. So I wonder how they found out?

- Odd Random Thoughts: Bizarre Cases Where People have Vanished without a Trace, July 28, 2014

In Fortean Times 335 (Christmas 2015), Theo Paijmans and Chris Aubeck had a lengthy and excellent article chronicling the development of a very similar story: The Strange Disappearance of Oliver Lerch. (Briefly: The tale was created by writer Irving Lewis in 1904. Oliver went out on Christmas Eve to fetch some water; he is heard crying for help, possibly from above; everybody rushes out to find his foot prints in the snow, stopping short of the well; and Oliver is never seen nor heard of again ... It's one of the most common "mysterious stories" there are, frequently told as if it had actually taken place.) In a sidenote, Paul Sieveking mentions the case of Isaac Martin. As for an explanation, he considers the major emigration that took place at the time due to a severe drought. Maybe Martin simply went west?

In response, Theo Paijmans (who apparently was unaware of the sidenote before it was published) reminded the editors that he had solved the case years before. Go to FT262 for the solution ... Or keep reading.

*

Maybe Isaac Martin never existed, and it's a tall tale to begin with? Such were told and believed long before Facebook ... But then again, the story was decidedly un-exciting until Fort came along and gave it a twist.

Maybe he went west, or left the state in some other direction? If he did and changed his name, we'd possibly be out of luck tracing him.

Maybe he was killed? If his body was hidden well enough, we'd possibly be out of luck.

Maybe he was the victim of some accident; fell and hit a stone, wounded himself during work and bleed to death, got bitten by a venomous snake, fell into a stream..? In case his body likely would have been found, sooner or later.

And of course: If he was beamed up by aliens, or dissolved into molecules by an anomalous field hovering near Salem, Va., or stumbled into a time portal and ended up in the Mesozoic, we'd be very much out of luck.

However; we're not out of luck. The fate of Isaac Martin is known. It's none of the above, and it's not harder to find than the original article in The Sun.

*

Here is a small article printed a month and a half after the "mysterious disappearance". It tells us all we need to know.

Found Hanging Near His Home
Lynchburg, Va., May 26 — Isaac Martin, a young farmer near Salem, who mysteriously disappeared over six weeks ago, and for whom an exhaustive search was made, was unaccounted for until Saturday, when his body was found hanging to a tree not far from his home.

- The Evening Star, May 26, 1885

Lördagsfråga 396

Farliga kvinnotyper 1925

@Meloppan lade ut en fin lista från Socialstyrelsen: Samhällsfarliga kvinnotyper, inklusive subtyper, från 1925. Där finns flera intressanta glosor.

Nymfomaner

Nymfomana kvinnor med "överdriven könsdrift" efter νύμφη nymfe, smågudinnor i grekisk mytologi som bl.a. tänktes "föra ett kringströvande, sorglöst liv uppfyllt av sång o. dans" (SAOB: NYMF).

Onanister efter Onan, son till Juda. I Gamla testamentet berättas hur Onan skulle fullgöra sin "svågerplikt" med änkan efter hans döde bror. Eftersom han inte ville få en son som inte skulle räknas som hans så valde han istället coitus interruptus:

Men tå Onan wiste at säden icke skulle wara hans egen
tå han låg när sins broders hustru
lät han thet falla uppå jordena
och förderfwade thet
at han icke skulle gifwa sinom broder sädh.

- 1 Mos 38:8-10

Därifrån fick vi ordet med den något annorlunda betydelsen. En fin definition av onani från 1819 återges i SAOB: "kelande med sin egen person".

Demimonder

På franska betyder demimonde ordagrant "halvvärld", i överförd bemärkelse sämre folk.

Hålldamer hittar vi i SAOB, HÅLL-DAM: "underhållen älskarinna, mätress" med tilläget "starkt vard[agligt], föraktligt".

Boulevardflickor är naturligtvis gatflickor. Om det fina ordet gör dem "bättre" eller "sämre" vet jag inte. Kommer att tänka på den så kallade boulevardpress som väl sällan omtalas idag. Begreppet började som franska dagstidningar som endast köptes som lösnummer, i kiosker el.dyl. eller i automater utmed boulevarder och andra gator. Det blev omsider en beteckning på den sensationspress som i dagens svenska kallas kvällspress eller, för att ta ett av mina favoritord, skymningspress.

Homosexuella

Soutenöser är den feminina formen av soutenörer eller sutenörer. Det kommer från franska soutenir underhålla eller beskydda, och avser hallickar, i kvinnlig form bordellmammor el.dyl.

Voyeuser är den feminina formen av voyeur, någon som gillar att titta.

Vampyrer

Den var lite oväntad... Och mer svårutredd än de andra begreppen. Avses kanske något i stil med vamp? Det ordet myntades efter en filmatisering av Kiplings The Vampire med stumfilmsstjärnan Theda Bara i den mycket förföriska och aktiva huvudrollen.

Eller så här:

Och där stod — det rysligaste i människohamn som någonsin sett. Med rött hår, svullna ögon och ... läppar som alltid föreföll blodiga och gav honom den föreställningen att hon sög blod.

- August Strindberg, som hade ett komplicerat förhållande till lite av varje, beskriver hustrun Siri von Essens väninna Marie David

Hur ordet lyckades leta sig in i Socialstyrelsens lista är något gåtfullt.

Berglärkor (bottensatsen)

Detta begrepp fick letas efter lite intensivare. Här är en beskrivning:

Ordet är fult, men dess innebörd är ännu fulare, det betecknar de djupast sjunkna bland de qvinnor, som stå under sedlighetspolisens kontroll och myndighet.

- DN den 12 december 1896

Den ornitologiska kopplingen ska vara att flickorna inte ens vistades på gatorna utan även geografiskt höll till utanför samhället, som i skogsbackar.

Kolloidalt silver får nobben

[Uppdaterat: Man går inte emot de kolloidala gangstertyperna utan att dra på sig deras vrede. Läs hela bloggposten.]

Denna helsidesannons fanns med i ett nummer av Allers, Sveriges största veckotidning (upplaga 2014 över 175 000). Glädje bröt ut i den lättimponerade Facebook-gruppen Kolloidalt Silver 2.0. Här ett litet urval ur kommentarsfloden (Anders Sultan är VD för Ion Silver och drar in miljoner på skräpet):

Sedan fick tidningen ett tips om vad det var för varor de saluförde. Ett tips som kort därefter besvarades av biträdande chefredaktören:

Stort tack för att du gjorde oss uppmärksamma på detta. Vi tar genast bort de annonser från IONsil som varit inbokade. Det blir ingen mer annonsering i förlagets tidningar från det företaget.

Vänliga hälsningar,
Kajsa Lidbeck

Annonsen finns även i andra tidningar. Om du får syn på den så skadar det inte att kontakta redaktionen och se om de är medvetna om vad de upplåter reklamplats åt. Att kolloidalt silver är en onödig och giftig tungmetall som inte är tillåten att sälja ens som kosttillskott utan bara för vattenrening. Att Ion Silver tidigare saluförde det genom att lova vitt och brett, vilket de fick sluta med. Att de sedan dess balanserat på gränsen till det lagliga, på typiskt bondfångarmanér.

Finns det hälsorisker med att använda kolloidalt silver?
Ja, det kan ha skadliga hälsoeffekter, särskilt om man under längre tid använder produkter som innehåller kolloidalt silver eller silverföreningar.

- Livsmedelsverket: Kolloidalt silver

Här är några av mina tidigare alster rörande kolloidalt silver och filurerna bakom:

• Silver i mat — Lite grundläggande om idén att berika sin mat med tungmetaller.
• Kolloidala konspirationer — Om Anders Sultans värld ute på den extrema högerkanten.
• Storkvackarna Sultan och Zazzio — Om när Anders Sultan anlitade sin kumpan Michael Zazzio som juridiskt ombud, en utnämning som underkänns av tingsrätten emedan Zazzio är oredig, obegriplig, och allmänt omöjlig att ha att göra med.

Bonus: Den "EMU-olja" som ingår i undermedlet EMS är olja gjord på den australiensiska strutskusinen.

Uppdaterat 27 januari 2016 ---

På grund av redaktionens schabbel fick Ion Silver AB reda på vem som tipsat tidningen. Kort därefter fick densamme ta emot flera långa, orediga och inlindat hotfulla mail från flera företrädare på företaget, givetvis inklusive deras stjärnadvokat Michael Zazzio:

Nu får du vara i fred om du inte öppnar munnen igen.

De kan visserligen inte kan presentera några randomiserade dubbelblinda studier som visar att kolloidalt silver är annat än skit. Men de kan slå in tänderna på den som knystar om något annat. Det är argumentation det.

Hur 1998 blir

Övernaturligt (Semic 1997) är en liten lättläst volym med blandat gods, såväl beträffande slag (jämför omslaget) som kvalité. Clas Svahns redogörelse för hans syn på UFO-fenomenet hör utan vidare till topparna, åtminstone vad fakta beträffar. När det gäller bottnarna blir det svårare.

En riktigt guldklimp utgörs av Heikki Vesas beskrivning av det kommande året. Hans spådom för 2010 underkände jag i bloggposten Heikki Vesa ingen profet. Hur gick det då för 1998? Jag har lagt in några kommentarer, och här är Wikipedias genomgång av året på engelska resp svenska ifall någon skulle känna behov av att kontrollera något.

Heikki Vesa spår hur 1998 kommer att te sig. Han kan se stora världsnyheter lika väl som små notiser. Spara och jämför om ett år hur det verkligen gick.

Visst kan det vara så att en del har fått det bättre under det gångna året. Men det är nog flera som har det mycket svårt fortfarande. Någon större lycka med sig tycks inte vår regering ha. [I valet 1998 behöll S regeringsmakten med Göran Persson som statsminister.]
Kanske är det många i regeringen som i ren ungdomlig iver vill ändra så mycket och gör hastiga tankebeslut. [En hel del av Heikkis profetia utgörs av allmänt tyckande och funderande. Kanske sådant fungerar bättre när man sitter och småpratar över en kortstjärna?]
Men hittills har det inte givit annat resultat än att de har lyckats sitta kvar på sin post med trygg lön. Nej, skatterna är för höga och talet om att höja skatter måste väl för allt i världen snart vara färdigdiskuterat. [Nu börjar Heikki komma igång och berätta vad han verkligen vill ha sagt]
Vilken inkomst ska man betala skatten med när skatten är högre än inkomsten. Här var det för mycket pannkaka på pannkaka med skatter. [Nu känns det som att lyssna på någon i Ring P1 som inte vill lägga på luren] Tidigare regimer var det som lade grunden till den dåliga situation vi nu upplever i Sverige.

Det talas mycket om UFO och övernaturliga händelser. Kanske är det för att media har börjat intressera sig för detta ämne  eller också så är vi inne i en tid med större medvetande om att det kan finnas andra existenser än vi själva. Visst kan det finnas utomjordiska varelser men jag undrar om det inte är så att det är vi själva i en högre existens dit vi kommer efter att ha levt här på jorden i ett flertal vandringar.
Kanske är det en existens som är många 1000 år före vår tid och att vi av den anledningen är en fortsättning på livet men i yngre tappning. [Utomjordingarna är vi; det hade varit en intressant tes om Heikki varit en äkta spågubbe med klarsyn, eller om han åtminstone trott sig ha den förmågan, snarare än någon som sitter och dillar]

Kyrkan kanske skulle börja tala mer om GUD och hans verkligt härliga kraft, för jag tror att det finns en kraft som vi kallar för GUD och den vill vi lära mer om. [Kan man gissa att det inte är Abrahams, Isak och Jakobs Jahve som avses] Om denna så härliga kraft tycker jag att prästerna skulle gå ut och redogöra mera för, och informera om "Den helige ande".

Våldet tycks bara öka och inte är det någon större trygghet som regeringen lyckas åstadkomma för människan. [Men var han inte färdig med det där...]
Regeringen belastar människan med för höga krav och när man då inte orkar med dessa krav ja då tar olyckan vid. Det kan tyda på att våldsdåd som rån — droger och andra mindre bra handlingar kommer att öka. [Texten ser verkligen ut så här; bokens ev redaktör verkar ha gått hem]

Tidningsbranschen i Sverige kan få problem. Den stora tidningsdraken Dagens Nyheter kommer att diskutera nedläggning. [Knappast..?] Aftonbladet kommer att på nytt sjunka till låg nivå [Se där en spådom man kan lita på!] med försäljningen av tidningar.

Svensk energi ägs ju till stora delar av utländska intressen och dessa kommer helt naturligt att se till att de får ut så stora vinster som bara är möjligt. Så svensken kommer att få mycket dyrare kostnader för uppvärmningen. [Ids verkligen inte kontrollera ägarbilder och energipriser 1998]

Norge är rikt och det är ju bara att gratulera norrmännen till att äntligen ha fått bra vägar. Överhuvudtaget så tycks man i Norge ha fått det väsentligt mycket bättre. [Tack vare spågubbar som berättade för dem var oljan finns, tvivelsutan] Men framtiden ter sig mörk. Vårt grannfolk har stora utgifter framför sig i form av reparationskostnader för alla de skador som de har åsamkat havsbotten i Nordsjön. [De kostnaderna togs inte ut 1998]
Norge kommer dessutom att få stora problem med sitt fiske, risken för radioaktiv smitta är överhängande stor ifrån Kolahalvön. Norge kan också komma att få en del problem med övriga Europa, på något vis så kan Norge komma att bli en isolerad stat. [Nu börjar vi snacka; fast om vad är en öppen fråga]

Finland är ett land som kommer att få det än bättre. Gemenskapen med övriga Europa och Sverige kommer att få landet att blomstra i en stark EU-gemenskap.
Finland är kanske det mest intressanta landet i Norden att besöka som turist. Naturen i de 1000 sjöarnas land är storslagen och rogivande för stressade nerver att få koppla av i. [Gissa varifrån Heikki kommer]

Danmark kommer att hjälpa Sverige till en bättre framtid och det mycket genom den öppna och vänliga politik som förs där.

Bill Clinton är nog trots kritik den president som för USA framåt. Kanske tar han för stor hänsyn till Ryssland, men kanske gör han det med öppna ögon med tanken att få till stånd en fredsutveckling. USA har nog knäckt Ryssland genom att under många år ha tvingat dem att rusta så att de har rustat ihjäl sig. På det viset läggs grunden för en säkerhetspakt mellan dessa två stater. [Två nog, två kanske, och en diskutabel analys av storpolitiken]

Jordskalv kommer att ödelägga enorma ytor i bergsområden nära Los Angeles. [Äntligen börjar han profetera på riktigt] En ny orosande "antikrist" kommer att starta sin bana i en arabstat. USA och Europa kommer att få stora problem med denna man. Stora städer i USA och Europa kommer att få problem med denna arabstat genom sabotage och kanske är det början till ett mindre kärnvapenkrig. [Min markering. Usama bin Ladins karriär tog fart 1998. Jag har inte sett att Heikki Vesa tagit åt sig äran för denna spådom. Kanske han inte vill bli påmind om det mindre kärnvapenkriget.]

EU fortsätter att få framgångar och prat om att lämna EU kommer på skam för den regering som har tänkt i sådana banor. EU kan nog sägas ha blivit en stark stormakt.
I de asiatiska länderna Japan och Nordkorea kan det komma att uppstå mycket stora jordbävningar. Människor i dessa länder kommer att få det besvärligt i sin kamp för överlevnad. Arbetslösheten kommer att öka i dessa länder.

Polen kommer att få det bättre och är man bara bestämd i sin åsikt att man vill styra sitt land utan inblandningar av andra makter så kommer det att bli ett bördigt och naturskönt Polen som börjar resa sig upp.
Ur det förfall som varit under många år kommer nu en vacker och levande byggd [sic] att börja blomstra. Det måste vara en skicklig regim som styr i Polen nu.

Tyskland kommer att få ännu större problem med all invandring. Nu börjar en tid på nytt där man kommer att förfölja människor.
Floden Rehn kommer att vid ett jordskred ta sig en ny bana och detta kommer att ödelägga framtiden för många. [Detta är ännu en detalj som jag inte kontrollerat med Wikipedia]

Frankrike kommer att få problem med vatten vid sina kuster och även Belgien och Holland kommer att drabbas svårt av stigande vattenmassor. Men de så starkt frihetsälskande franska folket kommer att få det bättre rent ekonomiskt så här kommer det nog att skapas många och nya arbetstillfällen. Arbetslösheten minskar drastiskt. En stor stad kommer att ödeläggas. [Så kan det gå]

Australien är ett blomstrande land som nog lockar många i tanken att få resa till, njuta och koppla av i. Kanske den lyxen uppfattas mycket genom värmen och solen. Men Australien kommer att få en tid med stora problem och då just med droger och genom dessa en hel del brottslighet. Turismen kommer att öka men även våldet. Trots detta så tror jag att Australien ändå kommer att vara nummer ett för många. [Det såg ut som ren produktplacering ett tag]

England kommer att börja flytta många av sina departement till annan ort i inre England. Varför vet man nog inte riktigt säkert [vet inte om Heikki talar för egen del] men det kan vara oro för kuppförsök och sabotage som leder till detta.
Även kungahus och ambassader kommer att flytta ut från London.

Så blev 1998! Förödelse i Japan, Nordkorea, Rhendalen och Kalifornien, en stad i Frankrike ödeläggs bara sådär, och London blir av med såväl drottning som parlament. Där snackar vi spådomar! Då kan Heikki kanske ursäktas med turistreklam och bluddrande, liksom att han missade att nämna orkanen Mitch (20 000 döda), diskoteksbranden i Göteborg, eller hur det skulle gå i riksdagsvalet.

Historiskt fusk i Amerika

Det här är J. Hutton Pulitzer. Han är en sann mångsysslare. Med hans egna ord (han har lagt ut sin CV på en rad olika sidor) är han "one of the most granted and referenced patent authors in the United States", med i snitt ett godkänt patent varannan vecka de senaste två åren (uppgift från 2011). Vilken grabb! En belagd uppfinning är ett system för att hantera URL:er som streckkoder. Det lär ha dragit in en miljard kronor i finansiering (vilket visserligen kan vara sant eftersom det var i de glittrande galna dagarna före dotcom-kraschen) för att därefter, avgjort och oomtvistligt, floppa stenhårt. Han ändrade namn från J. Jovan Philyaw till Hutton, enligt hans egen uppgift på grund av en hotfull homosexuell stalker. Och på bilden sitter han i History Channel, salig i åminnelse, och berättar om hur antikens romare åkte till Amerika.

Fast inte så mycket som han skulle vilja. Han är påtagligt irriterad över att kanalen är mindre intresserad av hans romare, eller för den delen det mystiska sällskap av ancient mariners med diverse sjöfarande från Medelhavet som han tänker sig seglat runt jorden bara för att de kunde, än av de tempelherrar som tydligen är hetare på marknaden ... Vilket säger åtskilligt om den sorglighet som en gång var en riktig tv-kanal som sände en massa intressanta riktiga produktioner.

Men nu är JHP:s käpphäst som sagt att Amerika fick europeiskt besök under antiken. Ett bevis för detta, "den rykande pistolen" icke desto mindre, utgörs av ett svärd som ska ha hittats för några decennier sedan intill Oak Island.

Ifall Oak Island inte är bekant: Det är en klassiker i genren olösta mysterier, beskriven i otaliga mer eller mindre pålitliga samlingar av faktiska eller inbillade och mer eller mindre olösta mysterier. Kring den lilla ön utanför Nova Scotia har en rik flora av berättelser och skrönor har växt upp. De går ut på att man sedan 1795 grävt efter en skatt. Den är oerhört väl nedgrävd, djupt som bara den, med lager på lager av stock och sten ovanpå, och inte minst ett sinnrikt system med tunnlar som ser till att fylla varje nämnvärt schakt med vatten var man än gräver. Det har sagts om Konungarnas dal att varje sandkorn där har vänts tre gånger; något liknande torde gälla för de intressantaste delarna av Oak Island. Vad skatten består av är har diskuterats hämningslöst. Några förslag är originalen till Shakespeares pjäser, Marie Antoinettes juveler, eller diverse prylar relaterade till frimurare, rosenkorsare eller tempelherrar. Allt detta är mumma för en skräpkanal som History Channel. De har skapat dokusåpan The Curse of Oak Island där den hugade kan följa bröderna Lagina, två skattsökare som även äger det mesta av ön. Och en av deras gäster var nämnde JHP.

Här är förresten svärdet:

Jason Colavito är en mångkunnig man med skeptiskt sinne. Han har tagit sig an JHP:s svärd och hela historien runt om. I en rad bloggposter, se t.ex. J. Hutton Pulitzer Alleges a Roman Sword Was Found Off Oak Island Several Decades Ago 17 december 2015, påpekar han en rad märkligheter och brister. De är värda att begrunda även om man inte intresserar sig särskilt mycket för just detta knasiga teoribygge. För flera av mekanismerna är återkommande när valser ska dras och korten blandas ihop.

• Nyheten om svärdet publicerades först (med ensamrätt!) i tidningen Boston Standard. Den ges inte ut i Boston, Massachusetts, men väl i Boston, Lincolnshire (som f.ö. Boston, Mass. fått sitt namn från). Syftet torde ha varit att ge intryck av att det var en etablerad och pålitlig tidning från den amerikanska storstaden som kungjorde nyheten, snarare än en liten lokalblaska som glatt trycker vad den kommer över.
• När, var och hur svärdet hittades är helt okänt. Anekdoter återges.
• JHP gör en poäng av att hans ancient mariners använde sig av de C-vitaminrika bären från berberis för att hålla skörbjuggen stången. Berberis kommer från Europa, men växer även i nordamerika, dit de kommit med ancient mariners, hävdar JHP ... Nej, men med europeer långt efter Columbus, påpekar Colavito.
• JHP hävdar att indianstammen mi'kmaq har genetiska markörer som annars bara återfinns i mellanöstern, och följdaktligen är ättlingar till ... Colavito konstaterar att källan för påståendet är den opålitliga bloggen DNA Consultants: Acadian Anomalies. Jag kan för lite om ämnet för att avgöra var på pseudoskalan de förvillarna befinner sig, men de glider friktionsfritt in på paralleller mellan greker, egyptier och algonkiner m.m.
• JHP hävdar att mi'kmaqs språk har 50 ord som kan spåras till sjöfartstermer från antiken. Vilka orden är vet bara JHP. Även om det skulle visa sig stämma så kan det förklaras med betydligt senare påverkan från franskan, som dels är romanskt, dels har en hyfsat lång historia i trakten.
• JHP hävdar att svärdet kommer från ett romerskt vrak. Detta vrak har kartlagt men ännu inte dykts på, eftersom de misstänker att myndigheterna kommer att krångla. Colavito konstaterar att ingen fått se deras påstådda scanning, att det är högst vanskligt att dra den sortens slutsatser utifrån den mycket grova bild även en god scanning av havsbottnen utgör, och att JHP uppenbarligen inte ens försökt att få till stånd några dykningar.
• Är svärdet verkligen romerskt och antikt? Här har Colavito och hans kollega Andy White gjort sin hemläxa och såväl studerat den dokumentation av svärdet de kommit över som jämfört med andra snarlika, för att inte säga identiska, svärd. För närvarande pekar allt på att det är en (relativt) sentida souvenir.
• JHP hävdar — och nu börjar det verkligen bli tydligt vad han går för, ifall någon hade missat det — att det är den katolska kyrkan som lyckats övertyga folk att Columbus var först. Colavito konstaterar att en ännu tidigare beskrivning av Vinland återfinns i den genomkatolska källan Gesta hammaburgensis av den i Sverige välbekante Adam av Bremen.
• När JHP får mothugg försvarar han sig genom att hävda att ett etablissemang av akademiker och journalister försöker att hålla sanningen hemlig... Ifall det greppet känns igen.
• Syftet med den sammansvärjningen? Vi går till Boston Standard:

[JHP:] There’s been so much politicizing of who is native, and what was the first nation, that when discoveries come about that change this, it’s wildly controversial.

- Startling new report on Oak Island could 'rewrite history' of the Americas, Boston Standard 16 december 2015

Det kan nämnas att artikeln först hade den mindre hämmade rubriken "...is set to rewrite", innan någon tänkte till åtminstone lite grann och ändrade "is set" till "could".

Det kan även nämnas att den Carl Johannessen som nämns och citeras likt J. Hutton Pulitzer är medlem i Ancient Artifact Preservation Society (AAPS, f.d. Ancient American Artifact Preservation Foundation AAAPF). Det är en pseudovetenskaplig och historieförfalskande klubb som arbetar för att i amerikansk förhistoria tillskriva de faktiska urinvånarna minsta möjliga roll. Hittar man något gammalt som är påfallande stort, välgjort eller på annat sätt anmärkningsvärt, så är det europeer som ligger bakom, eller asiater, eller så utomjordingar — vad som helst utom indianer.

Those who arrived from across the Pacific apparently included a Buddhist monk who landed in California sometime in the distant past, and researchers are now looking for clues — cultural shifts — in indigenous populations there that reflect the monk’s culture, Lankford said.

- Larry Stroud, Archaeologists Change Course, AAPS 19 mars 2010

The Minoan connection for the pendant appears certain, unless we find a race of Minoan imitators. The likely interest was the Lake Superior copper.

- John J. White III, Interpretation of Alleged Minoan Pendant, AAPS, odaterad

Bland White III:s hänvisningar återfinns Frank Joseph. Den gamle nazistledaren är som hemma i AAPS, var länge redaktör för tidningen Ancient American och har deltagit i flera konferenser på temat. Till exempel talade han på deras konferens 2012 om högteknologi i det forntida Amerika: förkolumbianska flygande peruaner, förkolumbianskt brasilianskt elljus m.m. Jag beskrev honom i Illinois Nazis. På AAPS konferens 2010 fick Semir Osmanagic berätta om den bosniska pyramiden. Och så håller det på.

Lördagsfråga 395: Wikipedia

1. Fint minnesmärke i franska Mametz efter 38. (Welsh) Infantry Division som utmärkte sig vid Somme 1916. Som walesisk division hade de landets drake som symbol. (Just draken är utsuddad på bilden i WP: Mametz Wood Memorial p.g.a. franska copyright-lagar.)
2. I första scenen i första avsnittet av Jason och stjärnkommandot får vi se den väl gulliga roboten W1K1, uttalad Wiki. Den tog jag upp i Wiki 1980.
3. Larry Laffer blev nästan osynlig i svartvitt... Men här är Larry Laffer i härlig ohämmad EGA, i Leisure Suit Larry in the Land of the Lounge Lizards (1987).
4. Detalj av loggan för Nupedia. Det digitala uppslagsverket är sedan länge känt för en enda sak, och det är att det var föregångare till Wikipedia.

(Jimmy) Wales, Wiki, Larry (Sanger) och Nupedia ger Wikipedia, som ju blev ännu något mer aktuell än vanligt då den fyllde 15 i torsdags. Det visste Pölsa Dum.

Myten om Hitlers atombomb

Om de motståndsmän som planerade och genomförde sabotaget mot tungvatten-fabriken i norska Rjukan 1943, för att förhindra tyskarnas framställning av en atombomb.

- SVT om den norska storfilmen Kampen om tungtvannet (2015), på svenska Kampen om tungvattnet och engelska The Saboteurs. Visas i SVT 1 söndag 17 januari kl 21.

Hitler var aldrig i närheten av att få en atombomb. Attentaten i Norge förhindrade inte alls tyskarnas utveckling av en atombomb, eftersom tyskarna lagt ner arbetet långt innan dess.

När man pratar om Tredje riket och kärnenergi har eftervärldens intresse varit helt inriktat på bomben. Men kärnreaktioner kan användas på flera sätt. Även sedan man insett att en bomb låg utom räckhåll så fortsatte arbetet på en atomreaktor, Uranmaschine. Motorer som inte behöver luft är särskilt användbara på ubåtar, där kraven på vikt och storlek heller inte är lika stora som i stridsvagnar eller flygplan (tungvattenreaktorer är dessutom större och tyngre än de som använder anrikat uran). Dessutom skulle en reaktor, vare sig den var av den plutoniumproducerande sorten [som använder tungt vatten] eller inte, i vilket fall producera radioaktivt material som skulle kunna användas i så kallade smutsiga bomber, alltså vanliga bomber med vanliga sprängämnen som "spetsats" med radioaktivitet för att på ett enkelt sätt bli betydligt värre för dem som utsätts för dem. Till och från har sådana bomber diskuterats med rubriker i stil med "Hitlers atombomb". Sådana grepp är förledande; smutsiga bomber är visserligen radioaktiva, men deras effekter är inte på något som helst sätt i närheten av faktiska kärnvapen.

Det var till en sådan uranmaskin som man behövde tungt vatten. (Det kan påpekas att detta vatten inte förbrukades på något sätt. Man använde samma dyrbara vatten i den ena provreaktorn efter den andra.) För en fullskalig reaktor behövdes, hade man räknat ut, 5–10 ton vatten. Den överlägset största tungvattenfabriken i världen hade en årsproduktion på uppemot 1,5 ton. Lyckligtvis fanns den på tyskockuperat område, närmare bestämt i Vemork vid Rjukan i södra Norge. Sabotaget mot fabriken i februari 1943, allierade bombningar som följde och till slut sänkandet av färjan Hydro med de sista litrarna i februari 1944 var, menade Kurt Diebner efter kriget, den främsta orsaken till att tyskarna inte fick fram en atomreaktor. Visserligen hade man kunnat uppföra liknande anläggningar i Tyskland, om man verkligen velat. En nybyggd fabrik med en årsproduktion på 5–10 ton skulle ha kostat bortåt 5 miljoner riksmark, vilket länge bedömdes som en alldeles för dyrbar investering (kostnaden motsvarade, för att ta ett exempel på måfå, 50–100 V2-raketer, sådana man från hösten 1944 skulle skjuta iväg i tusental). Istället nöjde man sig med att medelst förbättringar av fabriken i Vemork försöka utöka produktionen till uppemot 5 ton per år. Återigen lyckades tyskarna sätta krokben för sig själva, då den norska personalen inte betroddes med beskrivningar av de förbättringar som de sattes att installera. Först under 1944 började man att planera för tungvattenfabriker på tyskt territorium.

Attentaten i Vemork är bland de mest kända sabotagen under andra världskriget. Det är en spännande berättelse som filmatiserats flera gånger, mest känd [detta skrevs 2010] är den bitvis tämligen fritt fabulerande Hjältarna från Telemarken (1965); för att bara nämna ett fel så äger de två händelserna rum direkt efter varandra, när det i själva verket var ett år emellan. I synnerhet angreppet 1943 är ett skolexempel på ett uppdrag som utförts mycket väl trots mycket svåra omständigheter. Men den främsta orsaken till dess berömmelse är naturligtvis att det var då och där man satte stopp för Hitlers bomb. Det stämmer alltså inte; på sin höjd satte det stopp för Hitlers kärnreaktor. Men det har ju inte alls samma klang.

- Peter Olausson, Tredje rikets myter (Forum 2010)

Att Hitlers Tyskland var mycket nära att bli världens första kärnvapenmakt är en myt. De var inte i närheten, och det hade flera anledningar. En var att det mycket mycket kostsamma arbetet aldrig fick i närheten så mycket medel som det hade krävt. En annan var att riket mot slutet av kriget, då man forcerade utvecklingen av myriader Wunderwaffen, enkelt uttryckt inte var en plats som passade för avancerade och komplicerade ingenjörsprojekt; fabriker, vägar och järnvägar sprängdes, man hade brist på allt, nyckelpersoner togs ut i militärtjänst, med mera.

Att man inte arbetat på en bomb sedan 1942 (ironiskt nog vid samma tid som USA påbörjade det långt mer ambitiösa och påkostade Manhattan-projektet) var en sak. Arbetet på reaktorn fortsatte, otroligt nog. Det var dit som tungvattnet från Rjukan skulle ha gått.

Utvecklandet av en uranmaskin pågick, liksom märkvärdigt många andra projekt, in i det sista, under förhållanden som gick från det besvärliga till det rent omänskliga. En stor del av tiden gick åt till att flytta laboratorierna undan bombräderna. Efter hand fick man ändå fram allt högre neutronproduktion, som alltså var den kritiska egenskapen; när denna blev tillräckligt hög så skulle man få en självgående kedjereaktion. Det sista försöket i Tyskland utfördes i februari 1945, i bergtunnlar vid samhället Haigerloch, med en provreaktor benämnd B-VIII [bilden ovan]. Heisenberg rapporterade att neutronstrålningen hade tiodubblats; en fungerande kärnreaktor låg inom räckhåll. Sedan tog kriget slut.

- Ibid.

Faktoider: Atomåldern 70 år; Norskt vatten (om Norsk Hydros fabrik); En dag med tre färger - kommentarer

Lördagsfråga 395

Gripsholms lejon som guidemyt

Jag har skrivit tidigare om det fina, fina lejonet på Gripsholms slott. Det jag fastnat för var att lejonet uppenbarligen inte stoppades upp för att betraktas framifrån en face, så som det givetvis alltid återges, utan från sidan.

Dessutom tog jag naturligtvis med historien bakom, om ståthållaren av Alger som skänkte ett livs levande exotiskt rovdjur till kung Fredrik I osv. Denna bakgrund föll det mig inte in att betvivla. Jag hade ju en annan grej för ögonen. Och varför ifrågsätta historien? Det fanns ingenting anmärkningsvärt i den, och källan var Gripsholms slott själva. Inte ett ögonblick funderade jag på om den kunde vara annat än helt sann.

Men så dök följande upp:

När vi frågade de ansvariga om det uppstoppade lejonets verkliga historia möttes vi först av frågetecken, men också av nyfikenhet. Intendent Eva-Lena Karlsson på Nationalmuseum hade vänligheten att söka igenom de äldre tryckta vägledningarna över Gripsholm. Hon kunde konstatera att lejonet inte nämns i någon av de kända förteckningarna från 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Inte förrän 1957 dyker lejonet upp i en redogörelse, då med förklaringen att det rör sig om en gåva från Alger till Fredrik I.

- Dick Harrison, Vad är historien bakom lejonet på Gripsholm?, SvD 9 januari 2016

1957!

En enkel kontroll visade att lejonen som kom till Sverige 1731 redan 1732 skänktes vidare till kurfursten av Sachsen. Det är alltså avgjort inte något av de djuren vi ser. Vad har det då för historia? Det vet vi inte, och det visste man inte på Gripsholm när man fick in det udda utställningsföremålet. Men någon kände till Fredriks lejon, och funderade på om ifall ... Och nämnde det, måhända med förbehåll till att börja med, men snart nog stelnade gissningen till en sanning, en sanning som var tillräckligt intressant för att slå an men tillräckligt harmlös för att inte väcka nyfikenhet och skepsis. Tills nu. Och som så ofta är fallet krävdes inte några djupare efterforskningar för att knäcka faktoiden. Det räckte att ställa rätt frågor till rätt personer.

Här är förresten lejonet som det ska betraktas: Ett stiligt lion passant, som på vapensköldarna.

Jag vet inte vem Mona Skoglund är, men den absolut enda bilden av lejonet jag kan hitta som förklarar varför det ser ut som det gör är hennes. Uppdaterat: En lokal fotograf var det!

Raw food

Raw food är mer än råkost: Den innebär att man inte äter något som värmts upp till mer än ca 40-42 grader (det exakta gradtalet varierar). Poängen sägs vara att mat förlorar näring och annat när den tillagas, att den blir mindre hälsosam och rentav ohälsosam.

Det är, i korthet, företeelsen i sig. Jag vet inte hur det ligger till med det grundläggande påståendet, men även om idel raw food verkar ganska tråkigt i längden så är det säkert mer nyttigt än det mesta vi petar i oss.

Men lärans fundament kan vara något helt annat än hur den utövas av anhängarna ... För likt många andra dieter kan den märkvärdigt lätt gå över till en livsstil, något man inte bara gör utan är. Och därifrån är steget ofta märkvärdigt kort till det sekteristiska.

Det är därför ganska svårt att debattera med hängivna apostlar, de är nämligen vad som med ett modernt ord kallas informationsresistenta. Precis som när det gäller andra extremrörelser har den militanta rawfoodismen egna informationskanaler där endast forskning som stöder deras rön presenteras och den komplicerade helhetsbilden negligeras. Lite som nutritionens motsvarighet till Avpixlat, naturligtvis med skillnaden att hälsoapostlarna helt saknar illvilja.

- Lisa Förare Winbladh, Råblåst på Raw Food, White Paper 16 oktober 2015

Utövad rawfoodism nöjer sig heller inte med att hålla sig under temperaturgränsen. Man undviker dessutom:

Stekt, rostad, friterad, ugnsbakad eller grillad mat. De flesta rawfoodare undviker även förädlad, sötad, salt och fet mat. Av olika anledningar äter de inte rostade nötter/frön, soja, vete (utom vetegräs) eller raffinerat socker.

- Marie Tegnér, Så bra är raw food-maten för dig, 26 maj 2015

Trenden lanserades redan på 1970-talet i Sverige under namnet "levande föda". Den termen ger åtminstone mig en bild av något som krälar och kryper i maten; det är kanske inte bara den tuffa anglicismen som fått folk att hellre prata om raw food.

Och vad cashewnötterna beträffar: De utgör en hörnsten i det råa köket, ett enkelt sätt att få fyllig smak och krämig konsistens utan någon av de dödskallemärkta ingredienserna eller metoderna ovan. Det är inte så lite ironiskt med tanke på att cashew inte är raw food. All cashew är giftig från början, för att bli ätlig värmebehandlas den.

Floyd knockar Ingo

En sommarnatt 1959 rattade tre miljoner svenskar in Radio Luxemburg och hörde hur Ingemar Johansson från Göteborg blev världsmästare. Bilden ovan är, som synes, från ett senare tillfälle ...

Som bekant blev det två matcher till som vi som rapporterade från ringside helst vill dra en tystnadens slöja över. Floyd vann och även om vissa konspirationsteorier gjorde gällande att han ätit något olämpligt, etc, etc så är sanningen helt enkelt att Floyd var bättre, trixigare i sin boxning, snabbare, bättre motiverad.

- Ulf Nilson: Du var störst Ingo, Expressen 31 januari 2009

Vad var det där? "Konspirationsteorier"?

Den konspirationsteori som åtminstone i min barndom hade störst bärighet och livslängd var annars den om att allas vår Ingo hade förgiftats med en preparerad biff inför returmötet mot Floyd Patterson 1960, en teori som återkom via hans dåvarande hustru Birgit i Tom Ahlands nyligen sända, lysande dokumentär.

- Mats Gellerfelt, recension av Peter From, SvD 5 oktober 2005

Jag har inte sett Ahlands dokumentär och vet inte vad Birgit säger. Men här är en annan närstående som går ut med en teori som åtminstone ligger i samma härad:

– Vi trodde då, och än i dag, att han fått något lugnande av läkaren. Han uppförde sig som han aldrig gjorde annars, säger [Ingemars bror Rolf] i programmet.

När Tommy Engstrand sedan frågar om läkaren Gösta Karlsson gav Ingo lugnande medel svarar han:

– Ja. Och det fanns ingen anledning. Ingemar hade aldrig behövt det tidigare. Det är märkligt.

När Sportbladet pratar med Rolf Johansson är han inte lika säker. Men han står fast vid att han tror att Ingo blivit drogad.

– Det är ett antagande. Men jag är säker på att han inte var sig själv, något var väldigt fel. Han var oskärpt.

- Malin Wahlberg, Drogades inför returmatchen, Aftonbladet 9 april 2009

Även om händelsen ligger på ett helt annat plan än det där de flesta stora och kända konspirationsteorierna frodas så är mekaniken densamma: När den enkla, raka förklaringen är behäftad med något problem så konstruerar man istället en annan, som man sedan håller fast vid, vad som än händer.

Här berättar huvudpersonen själv om varför det gick som det gick. Vi får se den första returmatchen kommenterad av Ingo:

Som ni nu kommer att få se, så ser ni en markant skillnad från första matchen där jag hela tiden höll ner hakan och vaktade honom med vänstern. I denne matchen så kommer jag att vänta på honom istället, och det är ett av de största misstagen man kan göra i en boxningsmatch, att vänta på sin motståndare. Likadant kommer jag att dra mig undan med hakan uppsträckt vilket ger Floyd Patterson ett givet övertag i och med att han slår långa vänsterkrokar och högerkrokar.

Min vaksamhet är på ett helt annat stadium i denne matchen. Jag kan väl skylla delvis på att jag gjorde ett hundratal uppvisningar runtom i Sverige, och i en uppvisning gäller det ju inte att på något sätt skada sin motståndare utan det gäller att visa en boxning som är snygg och som ser rolig ut. I och med det så lägger man sig till med vissa divalater som ser intressanta ut, till exempel att dra väck hakan precis i sista sekund. Detta hade jag gjort och det var väl mitt största misstag. I och med att jag hade lagt mig till med det i uppvisningarna så blev jag inte av med det på träningen.

Min form var ingenting att tala om, jag var i lika fin form som före första matchen, vägde ungefär samma och hade tränat ungefär lika mycket. Men jag var passiv denne gången, inte aggressiv.

[...]

I första matchen så var jag övertygad om att hålla honom med vänstern stången. I andra matchen hade jag, vad jag kan komma ihåg, ingen direkt plan att gå efter. Det var precis som, omedvetet, jag hade för mig att jag skulle slå honom ändå. Det hämnade sig ju naturligtvis.

- Ingemar Johansson i Med krut i nävarna (1969) av Arne Stivell, från 55:00

Blodgruppsmetoden

Skymningspressen gör ett försök att lansera "blodgruppskost". Jag lade inte 1 spänn för att ta reda på mer.

En pseudovetenskap med anknytning till blodgrupper är blodgruppsdieter, som är pseudomedicin med ett säreget inslag av pseudohistoria, på så sätt att skaparen Peter D'Adamo hävdar att de med grupp O stammar från jägare och därför har en konstitution som kräver mycket kött, de med grupp A från bönder som därför mår bättre av vegetabiliska jordbruksprodukter, och så vidare. Hans idéer har ungefär hur många brister som helst, vilket naturligtvis inte hindrat dem från att väcka uppmärksamhet, även i Sverige.

- Peter Olausson, Japansk blodsmystik, Folkvett 2010-3, i vilken jag beskriver en ännu knasigare blodgrupps-idé

D'Adamos Eat Right 4 Your Type kom ut 1996, på svenska Ät rätt för din blodgrupp 2002. Den fick trots allt ingen större uppmärksamhet i USA, knappt någon alls i Sverige (utom från ärkekvackerskan Sanna Ehdin). Det visar att en idé inte får genomslag bara för att den är fel, dum och ogrundad.

För blodgruppsdieten är fel på alla håll. Blodgrupper ärvs inte "direkt" (om föräldrarna har A och B så kan barnet få A, B, AB eller O), det vi äter kommer inte i kontakt med blodet på det sätt som det beskrivs (man gör stora och pseudovetenskapliga poänger av s.k. lektiner), den så kallade forskningen utgörs av folk som prövat på dieten ett tag och menar sig må bättre (har någon någonsin hört det förut?), och en studie som lovade mycket finns inte:

Where can I find the results of the study you mentioned in your book that you were doing with breast cancer?

Unfortunately, this study was never completed. As we went along it became clear that, since we only had access to the limited number of patients seen in our clinic, we would never achieve the number of subjects needed for the study to have the statistical power needed to draw any final conclusions. Sadly, what data we did have was lost and destroyed when I moved my office from Greenwich CT to Stamford CT in 1999.

- Peter J. D'Adamo, dadamo.com: Blood Type FAQ

Och så håller det på ...

När kost-predikanter inte bara hävar att deras grej får dig att må bättre i allmänhet utan även kurerar diverse krämpor så övergår geschäftet till att bli direkt farligt.

Det är viktigt att varna för riskerna med blodgruppsdieten, och dess otaliga ogrundade påståenden, och i stället hänvisa till vederhäftiga kostplaner som exempelvis Svenska näringsrekommendationer. Den som har medicinska skäl att ändra sin kost bör naturligtvis konsultera sakkunniga kostrådgivare och inte förlita sig på den riskabla blodgruppsdieten.

- Karin Nylund, Kerstin Sjölin, Gisela Van Der Ster och Dan Larhammar, Blodgruppsdieten: fantasier och kvacksalveri, Läkartidningen 2004-41

Skeptic's Dictionary: blood type diet
Wikipedia: Blodgruppsdieten

Lördagsfråga 394: Ferlin

1. Robert Barefoot säljer mald korall till överpris mot allt möjligt.
2. Glasögon av modellen goggles har blivit en standardaccessoar inom steampunk.
3. Inte ett hamsterhjul men väl ett ekorrhjul. För innan vi började hålla importerade gnagare som sällskapsdjur så kunde inhemska nyttjas: "Icke sällan hålles den tam eller i bur" som uggleboken 1907 meddelar om ekorren.
4. Cylinderhatt är en annan standardaccessoar inom steampunk.

Barfotabarn (1933), Goggles (1938), Från mitt ekorrhjul (1957) och En gammal cylinderhatt (1962) är fyra av Ferlins samlingar. Det visste Joakim E.

Storkvackarna Sultan och Zazzio

Knas-bingo: Anders Sultan tipsar om NaturalNews.com som hyllar Donald Trump för att han förvillar om vacciner.

Kolloidalt silver är ormoljan för dagen. I Facebook-grupper som KOLLOIDALT SILVER och i synnerhet Kolloidalt Silver 2.0 marknadsförs det som undermedel mot allt och lite till. Sedan geschäftet uppdagades har Anders Sultan, som gör grova pengar på silvervattnet Ionosil (2014 hade hans företag Ion Silver AB en omsättning på 16 miljoner, ratsit) hållit en lägre profil. Istället för aktiv marknadsföring får han nöja sig med passiv: Återge anekdoter, nämna att den och den och den hade samma symptom som du och tog KS och blev bra, och, ja, jag får ju inte rekommendera något särskilt medel men *blink* ... Publiken utgörs av besökare i tiotusental som tycker att det är helt i sin ordning att be om medicinsk rådgivning på en Facebook-grupp driven av kvackare och befolkad med hämningslösa, beskäftiga amatörer. Även bortsett från kvackandet är Anders Sultan en synnerligen motbjudande person vars mörkbruna åsikter om politik och diverse konspirationsteorier torde vara okända för de flesta medlemmarna i KS 2.0. Om det har jag skrivit i Kolloidala konspirationer.

Sultan har en kumpan i Michael Zazzio: utbildad sjuksköterska som driver en laserklinik med bot mot det mesta (har inte sett någon närmare granskning men med tanke på MZ:s CV i övrigt vore den nog värd en sådan), han sitter i styrelsen för kvackarföreningen National Health Federation (NHF) Sweden, är styrelseordförande i Ion Silver liksom föreningen SARA som ger ut kvackartidningen 2000-talets Vetenskap ... Kort sagt, om man studerar svenskt kvacksalveri stöter man snart på Zazzio.

Efter skriverier i HD och Sydsvenskan polisanmäldes Ion Silver av Läkemedelsverket. Förundersökningen lades ner sedan brott ej kunnat styrkas.

Anders Sultan svarade med att stämma såväl Lars Dahmén, ansvarig utgivare för Helsingborgs dagblad och Sydsvenskan, som Joakim Brandberg, chefsjurist på Läkemedelsverket. Till juridiskt ombud valde han Michael Zazzio. (Observera: Sultan skriver själv att han "polisanmält", men i protokollet från tingsrätten nämns en stämningsansökan. Jag litar mer på tingsrätten; det vore helt typiskt om Sultan fått redan den saken om bakfoten.)

Ett juridiskt ombud kan naturligtvis vara jurist men behöver inte vara det. Det ska däremot vara någon som rätten "med hänsyn till redbarhet, insikter [för det aktuella fallet] och tidigare verksamhet finner lämplig". Ombudet ska behärska svenska språket. Och om ombudet visar "oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller anses ombudet i annat fall olämplig" så blir det också underkänt.

Jag vet inte hur ofta ombud nobbas. Men Michael Zazzio fick nobben. Med besked. Svenska språket behärskar han nog, åtminstone rent tekniskt, men i övrigt visade han sig vara oredlig, oskicklig, oförståndig osv.

Hans yttranden är vidlyftiga, ostrukturerade och till stora delar utan relevans. Michael Zazzio ägnar betydande delar av skrifterna till att diskutera personer och omständigheter som inte har någon direkt betydelse för målet. En konsekvens av detta är att det är svårt för [tilltalad] att följa och förstå vad Anders Sultan hävdar i målet. I det kompletterande svaromålet har det påpekats att vissa av de i stämningsansökan påtalade uppgifterna inte förekommer i de aktuella artiklarna och att andra uppgifter är felaktigt återgivna.

Michael Zazzio har i yttrande av den 26 oktober 2015 framhärdat och anser tydligen att uppgifterna förekommer, dock utan att precisera var dessa skulle återfinnas. Michael Zazzio har även gett in omfattande skriftlig bevisning bestående av klipp av artiklar m.m., jämte egna kommentarer, som till stora delar saknar betydelse för saken. Ett exempel på det senare gäller de omdömen han fäller om undertecknade ombud.

 - Helsingborgs tingsrätt: Aktbilaga 170, mål nr B 1890-15, 2015-12-08 [PDF]

Lita på att en tingsrätt känner igen en rättshaverist ...

Givetvis borde Sultan, av rent egenintresse, inte låta hans vrickade vän och kompanjon komma i närheten av målet. Men nu är de av samma skrot och korn. Och i Sultans ögon är Zazzio givetvis ännu en hjälte som makten gör sitt bästa för att tysta. Och givetvis hejar anhängarna i KS 2-sekten på. I skrivande stund verkar det (tråden är lite yvig) vara en (1) kommentar som menar att Sultan borde skaffa sig ett juridiskt ombud som kan sin sak, "som inte blandar in emotionella eller polemiska argument i bevisföringen".

Faktum är, att Anders Sultan tycker att det är helt i sin ordning att be om juridisk rådgivning på en Facebook-grupp driven av kvackare och befolkad med hämningslösa, beskäftiga amatörer. Få se hur lång tid det tar innan han upptäcker skillnaden mellan att kränga ormolja till godtrogna och att lura en domstol.