Krångelsvenskans bekämpare

Älsklingsverben fortfarande omhuldade!

Det har gått 65 år sedan språkprofessorn Erik Wellander stilla undrade varför vanliga sägeverb som säga, tycka, mena, anse inte dög i betänkanden från statliga utredningar. 

Under rubriken Älsklingsorden skrev han i sin Kommittésvenska 1950:

”Besynnerligt nog anses ett så allmängiltigt ord som säga, som icke besväras vare sig av någon känsloton eller av någon vulgär klang, knappast kommittévärdigt, det heter uttala, framhålla, framhäva, betona, hävda, erinra o.d., och dessa ord användas rätt och slätt som ersättningsord för det normala säga.”

Om Wellander kunnat läsa exempelvis domar i dag, skulle han säkert ha blivit besviken. Personer som förekommer där brukar sällan säga, mena, anse, tycka, påstå, önska, vilja eller begära något. Nej, de anför, uttalar, uppger, påtalar, framställer, uttrycker och yrkar nästan alltid allting.

Märkligt, kan man tycka. 

Men kanske Wellander blir bönhörd om några år. Mycket händer på domstolarna, och nya riktlinjer och förebilder tar förhoppningsvis över vanans makt. Då kanske också andra svårbegripliga verb som vidhålla, vidgå, bestrida, förplikta, åberopa, vitsorda, påkalla, förebringa, ankomma, förfalla, åligga, ådömas, stadgas och vederlägga ersätts av mera normalspråkliga.

- Barbro Ehrenberg-Sundin, Språkrådets bulletin Klarspråk, nr 2015/2

Är Erik Wellander bekant? Det bör han vara. Han fanns före Fredrik Lindström, Lars-Gunnar Andersson, Anna-Lena Ringarp, Catharina Grünbaum och Bertil Molde; han var, såvitt jag vet, den förste riktigt kände språkvetaren och -vårdaren, en sådan som man vände sig till för att få besked om man kan, bör eller ska säga si eller så.

Erik Wellander blev redan 1939, då Riktig svenska först gavs ut, den ledande språkvårdaren i Sverige, både praktiskt och teoretiskt. Denna position behöll han oomstritt och utan att egentligen själv ägna en tanke åt saken ända in i det sista, ända tills han av sjukdom i februari i år tvingades upphöra med den språkspalt i Svenska Dagbladet som han skrivit varje måndag sedan i december 1942 – inalles omkring 1 800 veckor.

- Vem var Erik Wellander? - Bertil Molde, en av Wellanders arvtagare, skriver mästarens dödsruna i Språkvård 4/1977

I en kommentar av en tidigare bloggpost, Inbillade språkregler, nämnde jag ett av Wellanders mindre genomtänkta påbud, rörande valet mellan innan och före. Där var han fel ute; det går alldeles utmärkt att säga "innan jul". Och, givetvis är jag frestad att skriva, har just den regeln, som saknar stöd i språkbruket, efterföljts och lärts ut; säkert av samma personer som istället för att säga saker uttalar, framhåller och framhäver.

Vad gäller just domstolarnas språk så är jag osäker på vad som är tradition och slentrian och vad som är yrkestermer; om en åklagare yrkar något har det ju en mycket speciell betydelse som inte går att ersätta med ett enkelt säga. Å andra sidan kan även fackfolk blanda ihop nödvändigt precisa yrkestermer med tradition och slentrian.