Vaccinmotstånd 1906

Sedan klagomål över vaccin med dålig effekt rapporterats, övergår skribenten till att såväl skildra som försvara den enligt uppgift utbredda misstron mot vaccinationsprogrammet, eller ympningen som proceduren också kallades:

Det talas härovan om "möjligen befintlig ovilja mot vaccinationen" och om "minskat förtroende" till densamma. Ja, ovilja och misstro mot ympningen finns verkligen i stor utsträckning hos allmänheten, men den vanligaste orsaken härtill torde väl knappast vara missräkningen över att ympningen inte "gått till" [fått effekt], utan är nog snarare den mer eller mindre klara uppfattningen om att vaccin är onyttigt eller skadligt, särskilt för barn. Mer än en mor eller vårdarinna har gjort den sorgliga erfarenheten, att de smås hälsa efter ympningsproceduren vänts till ohälsa, och dylika erfarenheter är för talrika för att inte ohälsan med stor sannolikhet skulle tillskrivas vaccinen. 

Inom bildade kretsar kommer härtill det alltmer utbredda tvivlet på vaccinets behövlighet, ett tvivel som styrkes av många ansedda vetenskapsmäns uttalanden. I Jenners, vaccinets uppfinnares, hemland [England] står hans lära inte högt i kurs bland allmänheten; därifrån har man för övrigt att annotera talande bevis för att en ordnad hygien är mycket verksammare mot koppor än vaccin. I Tyskland, vars kejsare inte låtit vaccinera sina barn, är tvånget lindrigt och "strejken" från ympningen allmän.

- Sign. "Vicus", Östgöta-Posten den 19 oktober 1906

Länge fanns det bara ett vaccin, det mot smittkoppor. Denna fruktade sjuka var en av de stora folksjukdomarna. Den hade skördat hundratals miljontals offer under tusentals år. Efter långt om länge lyckades man, tack vare vaccinet, att åtminstone börja få bukt med en av mänsklighetens stora dödsorsaker. Och när allt färre blev sjuka och dog så försvann snart minnet av kopporna, och tvivlet växte mot vaccineringen.

Denna historia har upprepat sig. Efter andra världskriget kom en rad nya vacciner som fick en gång allmänna sjukdomar att marginaliseras eller nästan försvinna. Just när detta inträffar är tvivlet som minst. När det onda försvunnit, försvinner även minnet av det - mässlingen blir nostalgi.



Se även bloggposten Mässling, en farlig sjukdom för Roald Dahls uppmaning från 1986.