Det sägs att man i Sovjet satte upp produktionsmål för en spikfabrik: Under de kommande fem åren skulle så och så många ton spik tillverkas. Vilket också gjordes; just så många spikar på ett ton var.
Det var ju inte vad man tänkt sig. Istället sattes målet till ett visst antal spikar. Och även detta mål uppfylldes; just så många spikar tillverkades, pyttesmå och tämligen oanvändbara.
Historien har cirkulerat sedan åtminstone 1950-talet. Det verkar inte finnas några belägg för att den skulle vara mer än ett skämt. Å andra sidan är det inget dåligt skämt ...
Man skulle ju kunna hoppas att denna typ av problem skulle ha dött ut med kommunismen men tyvärr är det en bieffekt av viljan att objektivt mäta effekten av arbete och den vilja finns i många andra system.
SvaraRaderaJämför diskussionen kring polisens "jakt på pinnar" för att uppnå mål för antalet nykterhetskontroller där man gjorde en poäng av att bara göra kontroller när risken för att hitta onyktra var mycket liten.
Jag har hört en liknande historia med lampor. Si och så många ton lampor skulle tillverkas. Problemet löstes genom att tillverka lampor på nästan hundra kilo (som förstås ingen vettig människa ville ha).
SvaraRaderaProblemet är universellt, sätter du ett tydligt mål, särskilt om detta mål innehåller en siffra och eller har någon sorts belöning eller bestraffning knuten till sig, tar folk alla möjliga sorters genvägar för att uppnå det. "Gaming the system" kallas det på engelska närmaste svenska motsvarighet blir "utnytta
systemet" eller "missbruka systemet".
Sensemaker