Man hade hittat ben tidigare, men det var fyndet i Neanderdalen - Neanderthal på tyska - 1856 som gav "människovarelsen" uppmärksamhet och ett namn. Något som inte alls var självklart från början var dess ålder. Tusentals år, tiotusentals, eller jämförelsevis modern?
Professor August Franz Mayer i Bonn var inne på det sistnämnda spåret. Han påpekade att kosacker hade uppehållit sig i området i Napoleonkrigens 1814. Därav flera av de ovanliga och robusta dragen. Och resten, menade han, kunde förklaras om man begåvade en kosack med benuppmjukande rakit eller engelska sjukan. Denne tämligen olämplige ryttarsoldat skulle ha kravlat sig undan och upp i en grotta för att sedan dö.
Långsökt? Jämfört med en nyupptäckt sorts människa var det rätt och riktigt att försöka ge en enklare förklaring. Sådana tenderar ju att vara de rätta, långt oftare än de omvälvande fåtaliga som vi får läsa om i böckerna. Även om just Mayers kosack kanske inte hade större chanser än en gammal neanderthalare med ledgångsinflammation skulle haft som kavallerist - för det var ett sådan individ, kom man senare på, som hittats 1856 (för övrigt var fyndet ca 40 000 år gammalt). Det är därifrån bilden av den klumpiga och groteskt primitiva neanderthalaren kommer.
Jag har för mej att personen, som först rekonstruerade den gubben, inte förstod att han vanställts av reumatism. Det betraktar jag i så fall, som en arkeologisk dundertabbe. Är det någon som kan bekräfta?
SvaraRadera