Christus wår Frälsare aflad -- 3970 3947 4000
Johannes Döparen föddes 6 månader förr än wår HERre Christus, Luc. 1:57
Christus JEsus, Guds Son, warder född sann människa, i Bethlehem i stallet, Luc. 2:6
I en bibel, vars tryckår saknas men som kommer från mitten av 1800-talet eller så, finns en kronologi. Herrar Luther, Calvin och en viss Abraham Calovius [tack dav] har räknat från begynnelsen, och kommit fram till att syndafloden ägde rum 1657 eller 1658 år efter skapelsen, uttåget ur Egypten år 2454, 2453 eller 2513 e.S., osv.
Chronologia, eller Tideräkning, på hwilken the förnämsta och märkwärdigsta Historier, som så wäl i Gamla som Nya Testamentet warda beskrifne, sig tildragit hafwa.
Hur bokstavligt skulle detta tolkas? Hur stor syndare var man om man spekulerade i annorlunda kronologier? Det vet jag inte.
Inte heller vet jag varför man tillämpade stavningarna "HERren" och "JEsus". Är det därifrån den märkliga prästsvenskan à la pastor Ekman (med många fler) kommer? "HER-ren JE-sus..."
Prästsvenskan beror väl mest på akustiken i kyrkor? Det gäller att inte prata för snabbt om någon ska höra.
SvaraRaderaBosse
http://en.wikipedia.org/wiki/Abraham_Calovius
SvaraRaderaFörövrigt tror jag det finns en enkel och möjligen en lite mer komplicerad förklaring till bruket med två versaler. Den enkla, som är den förklaring jag fått lära mig: svenskan influerades av tyskan att ha versal på substantiv, vilket så att säga ledde till en viss inflation av versaler. För att upprätthålla värdeskillnaden mellan exempelvis Kyrkan och JEsus skrevs det just så.
SvaraRaderaDen lite mer komplicerade, som är min egen gissning: Det finns två olika hebreiska ord som i Bibel 2000 översätts Herren: adonai samt gudsnamnet JHVH (Jahve), som var så heligt att judarna inte ens vågade uttala det av rädsla för att missbruka herren sin Guds namn. Istället läste de just adonai där det stod JHVH. (När den hebreiska bibeln senare vokaliserades skrevs adonai-vokalerna in i JHVH, vilket skapade det historiskt felaktiga gudsnamnet Jehova.) I somliga engelska bibelöversättningar, samt i äldre svenska, gjorde man åtskillnad mellan Adonai och JHVH genom att skriva HERREN (eller LORD) helt med versaler när man översatte JHVH. Kan det vara grunden också till HERren? Och kan bruket ha spillt över på JEsus? Ingen aning, men jag skulle gissa det.
Efter lite googlande: Luther översatte JHVH med HERR, och skrev HErr när det syftade på Jesus.
SvaraRadera"Prästsvenskan" var en inte helt seriös spekulation, nej. :-)
SvaraRaderaDen förklaring dav lärt sig har jag aldrig hört talas om. Helighetsinflation i stavningen låter intressant, liksom Luthers bruk. Jag tror lite mer på den än senare (?) tiders bruk att skriva HERREN.
Fast det som stör mig allra mest är hur länge jag missat stavningarna ö h t. Jag har läst och sett utan att fundera på saken. Skumt...
Tack för Calovius också. Nog är det "open mind" att köra de olika förslagen parallellt.
Jag har för mig att jag läst om detta någonstans, men minns inte var. Eller också tänker jag på att Luther brukade skilja mellan människors ord och Guds ORD.
SvaraRaderaSer att Ugglan lyckas pressa in olika varianter av ordet polemisk fyra gånger i den korta artikeln om Calovius. Uppslagsverken var mer tydliga i sina omdömen förr...
Ännu ett exempel på dubbel versal:
SvaraRaderahttp://sv.wikipedia.org/wiki/Sions_s%C3%A5nger_1810
En sökning på Google books efter "zwei Majuskeln" pekar mot att vissa skrivare började nya stycken med två versaler. Även ett exempel i en gratulationsdikt från 1751: "Ick will er, Aller-SØtste Fru!". Ingen träff visades i mer än "snippet-view", därför bara antydningar.
SvaraRadera