Alfred Funk: Världen har ett dåligt minne.
Horst von Epp: Jag tror inte att de kommer att glömma den här gången. Judar har ett gott minne. De gråter över tempel de blev av med för tvåtusen år sedan och de upprepar gamla amsagor om befrielse och ritualer från tidernas gryning. Vet du vad en gammal judisk rabbi sa när jag frågade om judiskt minne?
Alfred Funk: Vad sa han?
Horst von Epp: Orden "jag tror" betyder "jag minns". Till och med Nietzsche är frågande inför deras förmåga att överleva alla som försökt att utplåna dem. Jag tror ... Jag minns. Du ser, Alfred, om tusen år kommer gamla judar att gråta till minne av den nazistiske farao som höll dem i fångenskap i Warszawa.
- Leon Uris, Mila 18 (1961)
Uris var en amerikansk författare av polsk-judisk börd. Hans bok Mila 18 utspelar sig i Warszawas ghetto under den tyska ockupationen, inte minst upproret 1943, och som historisk roman blandar den verklighet och dikt. Som hos de två som samtalar ovan. Alfred Funk bygger på den historiske officeren Jürgen Stroop som ansvarade för ghettots utplåning. Horst von Epp, en intelligent och cynisk man som bland annat stod för den nazistiska propagandan i staden, är definitivt Uris skapelse.
Dessa två finns även med i boken Jag överlevde! (Inova 2001) av Mietek Grocher. Samma uppdiktade namn på samma uppdiktade personer. Men Grochers bok är inte en roman. Han beskriver sin uppväxt i Warszawas ghetto, hur familjen fördes bort till förintelsens maskineri, och hur han ensam lyckades överleva.
Grocher har verkligen upplevt dåtidens Warszawa och överlevt förintelsen. Han åker fortfarande runt i svenska skolor och berättar för tusentals skolbarn om förintelsen. Det är oerhört värdefullt på alla sätt.
Men varför har han lagt in påhittade personer i sin berättelse? Från en annans bok? Och varför finns där hela textstycken som uppenbarligen också är hämtade från Uris?
Rudolph Schreiker, den nye kommissarien i Warszawa, kom från en liten stad i Bayern. Han ville inte tillbringa sitt liv vid en skomakarbänk som hans far och farfar och farfars far hade gjort. [...] Han växte upp i ett Tyskland som var bittert över nederlaget i första världskriget. Han var arbetslös och osäker och desorienterad i största allmänhet. Han var en av de många missnöjda i en tid full av missnöje, och han ödslade all sin energi på att förbanna en värld som han inte kunde finna fotfäste i. Schreiker var i alla avseenden en medelmåtta, och så småningom hade han två skilsmässor bakom sig och fyra barn och skulder upp över öronen och en permanent baksmälla.
- Ur Mila 18
Till Generalguvernements kommissarie i Warszawa utsågs Rudolph Schreiker. Hans huvuduppgift var att uppfylla sin Führers dröm - att utrota oss judar i Warszawa. [...] Schreiker kom från en liten stad i Bayern. Han ville inte bli skomakare som sin far, farfar och farfars far före honom. Han var långt ifrån ett geni. Outbildad, arbetslös, missnöjd, desorienterad, höggradigt skuldsatt med två kraschade äktenskap och fyra barn bakom sig, umgicks han mest med likasinnade.
- Ur Jag överlevde!
Om dessa passager (det finns många fler exempel) inte är lika nog, så kan det påpekas att den hatiske nazisten Schreiker även han är Leon Uris skapelse.
Upptäckten och jämförelserna gjordes inte av mig utan av historikern Artur Szulc, med Polen och andra världskriget som specialiteter, i synnerhet i kombination. Hans tips till förlaget om märkligheterna i boken har ännu inte gett någon särskild respons.
Uppdaterat: Jag har nu fått svar från förläggaren Johan Schildt. Enkelt uttryckt hade Mietek tagit uppgifter i Mila 18 för fakta. Det köper jag. Som tonåring mitt uppe i händelserna behöver man ju inte ha koll på vad befälhavare heter etc.
Den senaste upplagan av boken har slutat att säljas och en uppdaterad är planerad till våren.
Att knycka fiktiva personer från andras böcker på det där sättet är inte bara att fara med osanning. Det är även klart upphovsrättsintrång. Förlaget måste reagera, om inte annat så i ren självbevarelsedrift. Kanske är det den vanliga fega, lata reaktionen "ifall jag struntar i det här tillräckligt länge kanske de klagande tröttnar och jag slipper göra mitt jobb".
SvaraRaderaDags att vidtala pressen ifall jag får föreslå.
Sensemaker
Artur har som sagt kontaktat Inova. Jag skrev en rad till dem liksom till Forum som gett ut Mila 18 i Sverige.
SvaraRaderaOm någon i pressen nappar på detta så varsågod. Eller så känner de samma olustiga känsla som jag och Artur: varför sabotera en god framställning?
Jag har kontaktat flera tidningar, men ingen har visat intresse. En rikstäckande dagstidning övervägde i flera veckor ifall de skulle publicera en essä jag skrivit men de valde till slut att inte publicera. Andra tidningar har inte ens brytt sig om att svara mig.
SvaraRadera" Eller så känner de samma olustiga känsla som jag och Artur: varför sabotera en god framställning? "
SvaraRaderaDärför att sant är sant och falskt är falskt och detta är viktigt.
Sensemaker
"Jag har kontaktat flera tidningar, men ingen har visat intresse. En rikstäckande dagstidning övervägde i flera veckor ifall de skulle publicera en essä jag skrivit men de valde till slut att inte publicera. Andra tidningar har inte ens brytt sig om att svara mig."
SvaraRaderaTörhända fruktar de att du är någon sorts förintelseförnekare i förklädnad.
Sensemaker
Vissa av dem kanske tror att jag är en förintelseförnekare.
SvaraRaderaMen det gjorde inte den rikstäckande dagstidningen. Och det hedrar dem. Varför de till sist avböjde att publicera hade således andra orsaker.
Att jag inte är någon förintelseförnekare torde framstå som tämligen självklart.
Vad kan jag säga? Tidningarna verkar bry sig mindre om vad som är sant än de borde. Att de väljer att inte svara alls respektive ta orimligt lång tid på sig att säga nej kan tyda på att de inser att deras vägran är problematisk.
SvaraRaderaKanske kan det vara värt att kontakta nuvarande upphovsrättsinnehavaren eller direkt polisanmäla upphovsrättsintrånget. Jag tror upphovsrättsintrång faller under allmänt åtal.
Sensemaker
Juridiken känner jag inte till. Plagiat avslöjas då och då, och är pinsamma för förlagen och i synnerhet för författarna.
SvaraRaderaDe jag känner till på senaste år är när Caroline Hofberg saxat från Bo Hagström, enligt uppgift av misstag (länk) och när Jimmy Schönning erkände att han saxat från en amerikansk inredningsbok (länk).
På annat ställe uppger Artur att Inovas förläggare Johan Schildt är Grochers svärson. Det är ett litet förlag, f.n. är den aktuella boken deras enda i tryck.
Jag har fått svar från Grochers förläggare. Har uppdaterat bloggposten.
SvaraRadera"Hans bok Mila 18 utspelar sig i Warszawas ghetto under den tyska ockupationen, inte minst upproret 1944..."
SvaraRaderaEn liten detalj, men det borde nog vara upproret 1943. Det var då ghettot utplånades efter ghettoupproret.
Warszawaupproret, hösten 44, var ett mer omfattande uppror, men är alltså inte detsamma som upproret i ghettot.
Så sant! Tack för påpekandet, justerat.
SvaraRaderaNå, det var ju ett slarvigt men begripligt misstag av författaren. Att hålla isär fakta och fiktion är inte alltid så lätt.
SvaraRaderaSensemaker
I det här fallet är det nog lätt att hålla isär fakta och fiktion.
SvaraRaderaLeon Uris skrev själv i sin boks förord, att samtliga karaktärer är fiktiva.
Men jag är benägen att hålla med, ett grovt misstag har gjorts. Som nu förhoppningsvis ska åtgärdas. Jag förväntar mig att allt som bevisligen är taget från Mila 18 tas bort och att den nya versionen genomgår en bättre faktagranskning än den som gjordes förra gången.
Jag tror du sätter väl stor tilltro till folks förmåga att läsa hela böcker, inklusive förord, fotnoter och källor. (Det är bara såna som vi som läser i källförteckningar.) Folk har tagit betydligt mer fantastiska uppgifter för fakta förr.
SvaraRaderaOk, jag förtydligar mig.
SvaraRaderaMila 18 är en roman och som sådan helt oanvändbar som källa till historiska fakta. Det bör och kan man förstå utan att ha läst förordet.
Och det är inte nog med det. Mietek Grocher använder episoder ur romanen och flätar in dom i sitt eget berättande. Det handlar alltså inte enbart om att fakta tagits från romanen.
Ta scenen där romanens fiktive SS-officer Stutze förnedrar rabbi Solomon. Den är återberättad nästan på ett identiskt sätt i Jag överlevde. Saken är bara den att jag inte hittar någon känd rabbi Solomon i Warszawas getto. Att Stutze är fiktiv, det vet vi redan.
Här tar jag välvilligt emot tips.
Har för mig att Michael Shermer skrev i sin bok "Why People Believe Weird Things" om en talk show han var med i med en bildad förintelseförnekare och överlevare i publiken. Inte bara upprepade programledaren myter om koncentrationsläger, en överlevare påstod också att hon själv sett/varit med om saker som var omöjliga, vilket förintelseförnekaren förstås påpekade. Det här med detaljer är inte lätt..
SvaraRaderaDet mänskliga minnet är inte så exakt. Problemet är att folk inte vet, vilka brister minnet har. Det kan få dom att anklaga andra, för att avsiktligt ljuga. Den anklagelsen kan komma, från någon som själv minns fel. Men den kan också riktas, mot personer faktiskt som minns fel. I det här fallet är det en skenhistoriker, som anklagar ett ögonvittne för att ljuga. Men det gjorde han eller hon, alltså inte med flit.
SvaraRaderaSedan måste man tänka på, hur stora och allvarliga felen är. Att vissa detaljer inte stämmer, innebär inte nödvändigtvis, att hela scenariot faller på dom. Om det inte gör det, innebär det bara förbättringspotential. Det är så vetenskapen går framåt.
Skenhistoriker?
SvaraRaderaPersonligen har jag aldrig anklagat Mietek Grocher för att han skulle ha ljugit.
Jag har bara bevisat att han tagit åtskilliga episoder ur romanen Mila 18 och flätat in det i sin egen berättelse. Därom råder inga som helst tvivel.
Sen undrar jag, Lena, har du ens jämfört innehållet i Mila 18 och Jag överlevde?
Det känns lite som att det ekar.
Det handlar inte om att detaljer skulle vara fel, även om Jag överlevde innehåller många direkta sakfel. Dock innehåller alla typer av böcker fel, så det har jag aldrig ägnat speciellt mycket tid åt att utreda.
Det handlar om att fiktiva karaktärer ur romanen Mila 18 har använts i Mietek Grochers självbiografiska bok Jag överlevde.
I mailet från förlaget förklaras det med att Mietek tog innehållet i romanen för fakta. Men läser man Jag överlevde så framställs saken inte på det sättet. T ex skriver Mietek att han hört talas om episoden med rabbi Solomon från rabbinens elever. Märkligt då att han återberättar händelsen på nästan exakt samma sätt som den beskrivs i romanen Mila 18. Tillfällighet??
Det är inte helt otroligt att någon rabbi verkligen misshandlades av någon SS-officer. Men det är ju inte poängen i just det här speciella fallet. Poängen är att Mietek använder namn som är fiktiva, SS-officeren Stutze är en produkt av Uris fantasi. Och han återfinns i Grochers bok. Varför?
devadatta: Falska förintelse-minnen är en hel liten genre. Ta t.ex. Rosenblat eller rentav självaste Wiesenthal. Sånt är givetvis gefundenes Fressen för revisionisterna, och upplevs därför som problematiskt och genant av många riktiga historiker. Själv finner jag inte dessa fel mer anmärkningsvärda I SIG än några andra som förekommer i precis alla möjliga sammanhang. (Även om jag givetvis är medveten om psykologin runt om.)
SvaraRaderaMed "skenhistoriker" kanske Lena avsåg devadattas förintelseförnekare.
Jo, det gjorde jag. Folk som förnekar ett så väletablerat faktum, är absolut skenhistoriker. Det är vanligt att folk minns fel, om varifrån dom fått något. Jag har själv gjort det ibland.
SvaraRaderaOk...det är inte alltid lätt att tolka syftningar i den här typen av meningsutbyten i cyberrymden.
SvaraRaderaOch givetvis håller jag med. Förintelsen kan inte förnekas.
Men det jag har gjort har ingenting med förnekande av Förintelsen att göra.
Jag har bara visat att episoder och fiktiva karaktärer i en roman återfinns i en självbiografisk bok.
En sista fråga bara: vad betyder ”gefundenes Fressen”? Mina kunskaper i tyska, är tyvärr rätt begränsade. Jag tror inte heller, att Wiktionary är så stor hjälp.
SvaraRaderaGooglar man på uttrycket kommer relevanta artiklar från såväl Nationalencyklopedin som Wikipedia bland de fem första träffarna.
SvaraRaderaHär var det lågt i tak.
SvaraRadera/Shlomo
Shlomo, på denna hemsida anser de flesta sant är sant och falskt är falskt och att detta är viktigt. Ifall du inte gillar detta och menar att det här med att bry sig om vad som är sant och inte är att ha "lågt i tak" så bör du nog gå till andra hemsidor. Det är ingen brist på hemsidor där man inte bryr sig om vad som är sant och inte.
SvaraRaderaSensemaker