Under gångna tider var det regel, att man i ett hushåll i långt högre grad än nu var oberoende av yttervärlden, i det man direkt med egna händer frambringade det mesta af hvad man behöfde.
[...]
Annorlunda förhåller det sig med oss, som lefva under den industriella tidsåldern. Vi måste köpa af andra det allra mesta af hvad vi behöfva för vårt lif.
Vårt dagliga bröd är därjämte en vida mer komplicerad kaka än våra förfäders och själfva kunna vi med egna händer direkt frambringa endast en bråkdel af dess mångtusende ingredienser.- Ur Anders Roswall, Handbok i varukännedom (Nils Ander Förlag, Stockholm, 1903), s. 3-4
Jag kommer att få anledning att återge fler smakprov ur denna fascinerande bok från förra sekelskiftet. Dåtidens Mats-Eric Nilsson förfasar sig över pepparkakor med arsenik, senap utdrygat med tegelmjöl, eller en "ingalunda oskadlig" tillsats som ättiksyreamyleter i "champagnedricka", en läsksort som varumärkena Champis/Pommac minner om än idag.
Varför skulle någon ha arsenik i pepparkakor? Med tanke på hur giftigt grundämnet är, verkar det väldigt skummt. En femtedels gram är fullt tillräckligt, för att döda dom flesta människor. Får man i sej lite mindre än dödlig dos, blir man akut sjuk, men kan överlev om man har tur. Har man inte tur dör man, efter två till fyra dagar. Tänk er en pepparkaksälskare, som blir sjuk och kanske dör av kakorna! Tur att jag just ätit lunch, när jag läste det här. Jag tappar matlusten, när folk nämner gifter.
SvaraRaderaArseniken skulle förekomma i sämre sorters pottaska (kaliumkarbonat som användes som bakpulver).
SvaraRaderaEn förorening i en tillsats, alltså? Det låter som om det inte fanns särskilt mycket. Å andra sidan kan vi tänka oss en pepparkaksälskare, som äter en handfull var och varannan dag. Då kanske han eller hon blir kroniskt sjuk av det, beroende på halten av arsenik. Som med alla gifter, är farlighet alltid frågan om dos.
SvaraRaderaFörresten, vad är "ättiksyreamyleter"? Jag har försökt hitta det, men inte lyckats. För mej låter det som ett smakämne. Men det skulle kunna vara ett färgämne, eller ett konserveringsmedel.
SvaraRaderaFörmodligen menar de ester på slutet, inte eter. De aromämnen som användds i t ex godis är ofta estrar
SvaraRaderaSmaragdalena, kemilärare.
I kemin fick vi lukta på några estrar med frukt- och bärliknande dofter, där fanns särskilt en som verkligen påminde om Pommac. Hittar inte namnet just nu.
SvaraRaderaI texten står verkligen "eter", två gånger. Det torde vara ett författarfel.
Jag har letat upp en kopia, som jag tagit ur en lärobok (Spektrum Kemi från 2006). In den finns en lista på några estrar, och dom frukter dom ska smaka som:
SvaraRadera∙ butylbutanoat ≈ ananas
∙ etylbutanoat ≈ persika
∙ isobutylmetanoat ≈ hallon
∙ isopentyletanoat ≈ banan
∙ isopentylpentanoat ≈ äpple
∙ oktyletaoat ≈ apelsin
Det är alltså sådana här ämnen, som menas med ”naturidentiska aromer”. Mats-Eric Nilsson nämner i sin bok ”Hemlige Kocken”, att han smakat på ett ämne, som skulle smaka som päron. (Jag minns inte vad det heter, och har för tillfället inte tid att kolla.) Han tyckte inte att det smakade päron. Däremot liknade spaken av en läskeblask, som också påstods smaka päron. Så det måste ha varit det ämnet, som gav päronläsken smak.
Mats-Eric Nilsson kallar ämmnet "päronester". Någon som vet något mer vetenskapligt namn?
SvaraRaderaJag är inte emot tillsatser i allmänhet, men någonstans måste man dra gränsen. Till exempel dricker jag inte längre Fun Light. Den innehåller 0% juice, och är därmed ingen riktig fruktdryck. Fast det enda jag undviker av hälsokäl, är härdat fett.
3-metylbutylacetat (= 3-metylbutyletanoat) uppges ukta päron enligt Kemiboken (Borén m ml, förlag Liber)
SvaraRaderaSmaragdalena, kemilärare
Tack, Smaragdalena! Någon som vet vad "ättiksyreamylester" är?
SvaraRaderaDet moderna IUPAC-namnet för ättiksyreamylester är pentyletanoat (eller pentylacetat).
SvaraRaderaSmaragdalena
Ämnet ger alltså en obestämd fruktsmak.
SvaraRaderaNej, banansmak.
SvaraRaderaSmaragdalena
Det påstås att det även används, till konstgjord äppelsmak. Har du luktat på ämnet?
SvaraRaderaFår väl kolla om vi har den i kemikalieskåpet... Banansmaken/doften angavs i alla fall i samma kemibok som jag hänvisade till tidigare. Där angav de 3-metylbutyletanoat (= 3-metylbutylacetat) som äppelsmakande. Det är samma ämne (fast annat namn) som enligt Lenas lista här bland kommentarerna.
SvaraRaderaEtylbutanoat skall dofta ananas (fast persikaenligt Lenas lista), bensylbutanoat rosendoft, etylmetanoat skall dofta hallon.
Smaragdalena