Jag har lite svårt att ta denna faktoid på allvar, av åtminstone tre skäl.
- För det första är svårigheter relativa; det är lättare för en norsk att lära sig svenska än finska. Det är nog lättare för en arab att lära sig hebreiska (åtminstone rent språkligt) än svenska. Och så vidare.
- För det andra tenderar språk att ha enklare resp. svårare bitar; för svenskans del kan nämnas enkel verbbildning men ovanligt många vokaler.
- För det tredje så finns det gott om språk som bitvis gör det bra mycket svårare för sig än den oinsatte kan föreställa sig; som den polysyntetiska grönländskan (läs mer här) eller det kaukasiska språket tabassariska med 48 kasus, eller khoisan-språken med sina gruvliga klick-ljud; bara att uttala namnen på språken !Xóõ eller ‡Hõã stöter på patrull. För att ta några exempel.
Jag har aldrig hört att vi skulle vara svårast. Vi har ju inga kasus alls.
SvaraRaderaDet jag hört av min ex-flickväns föräldrar är att det värsta vi har är en/ett eftersom det inte finns regler för det utan det är något man måste "lära sig"
Jaha, men genusproblematiken finns ju även i tyska och franska, för att ta de första exemplen jag kommer på. För varje substantiv får man lägga på minnet om det är en han, en hon eller (i tyskan) en det.
SvaraRaderaVisst har vis kasus, men kanske inte så många som andra!
SvaraRadera"Kanske"?
SvaraRaderaSvenskan har 0, 1, 2 eller 3 kasus, beroende på hur man ser det. Det är avgjort mindre än de 4 som finns i tyskan. Latinet hade väl 6, om jag minns rätt. För att inte tala om finskans ca 14 eller ungerskans 25-30...
Jag satsar på två kasus. Det tycks vara den vanligaste uppfattningen, bland experter på svenska språket. Fast det är en definitionsfråga, förstås.
SvaraRaderaSvenskan har som sagt 0, 1, 2 eller 3 kasus, beroende på hur man ser det.
SvaraRaderaWikipedia: Kasus
Jo, det var där jag kollade.
SvaraRadera