Standardfågeln

När man hör en rovfågel på film/tv är det som regel en rödstjärtad vråk, Buteo jamaicensis, man hör. Det är nog särskilt vanligt i amerikanska produktioner (det är där vråken finns), men bruket har spritt sig. Måhända det finns folk på ömse sida kameror och Atlant som tar för givet att det är så rovfåglar låter, säger alla rovfåglar.

The fierce, screaming cry of the red-tailed hawk is frequently used as a generic raptor sound effect in television shows and other media, even if the bird featured is not a red-tailed hawk. It is especially used in depictions of the bald eagle.

- Wikipedia: Red-tailed hawk#Vocalizations

Den sista uppgiften ovan dyker ständigt upp i sammanhanget. Jag kan inte påminna mig ha sett eller hört vithövdade havsörnar (USA:s nationalfågel) särskilt ofta, med korrekta eller felaktiga läten. Antingen har jag missat något, eller så kommer det materialet sällan hit.

Pistasch eller pistage

La pistache est un fruit sec, produit par un arbuste de climat méditerranéen, le pistachier vrai (Pistacia vera L.) de la famille des Anacardiacées.

- Wikipedia (fr.): Pistache

Ordet kom till svenskan på 1600-talet. Kanske från franskan, kanske från något annat språk; latinets pistacium (som återfinns i det vetenskapliga namnet) har gett avtryck lite varstans. Men nog känns det franskt, på det avslutande "asch:et" om inte annat. Och franska ord som slutar på "-asch" stavas ju som regel -age: Garage, bandage, plantage, dekolletage ... Därför har man ofta stavat pistasch "pistage". Det gjorde man på 1600-talet, det gör man idag, och däremellan har man gjort det otaliga gånger.

Förleden Onsdags eftermiddag bortstals en grön pistage-färgad Fruntimmers Sidensarge-Päls [sars är tyg, vet inte exakt vad som avses här] med Gråwerks-ryggar [vinterskinn av ekorre] til foder och Hillerskins-bräm [iller], samt hwitt Taftsfoder i Capuschongen

- Dagligt Allehanda, 14 mars 1794

Den officiella stavningen har varierat. I 7:e SAOL (1900) anges "pistacie" som enda alternativ. Sedan 13:e utgåvan (2006) listar SAOL, sedan man tagit reda på hur språkbruket faktiskt ser ut, stavningen pistage bredvid pistasch.

Allt detta trots att det på franska heter pistache och inget annat. Liksom den officiella svenska stavningen mycket länge var pistasch.

Däremot finns ordet pistage på franska. Det kommer av piste, spår, och heter spårning på svenska. Om den nu utförs av hundar, på nätet, eller i något annat sammanhang.

Lördagsfråga 649: Avatarer

1. Cyber Wars (2004) är en Matrix-"inspirerad" film som inte väckt någon uppmärksamhet ö h t. Ibland fick den heta Avatar vilket åtminstone är lite spännande; kanske har en del blandat ihop den med en senare och långt mer känd film.
2. Ordet avatar är sanskrit: "den som stiger ned". Därför var det passande att ett tänkt indiskt rymdskepp fick namnet. Det skulle bli en rymdfärja, men mycket billigare i drift än amerikanernas. Mest imponerad är jag av dess tänkta förmåga att under gång hämta bränsle ur atmosfären — hur realistiskt det nu var. Kungjord strax före millennieskiftet och inte avhörd sedan strax efter.
3. Jake Sully i nämnda Avatar (2009).
4. I den långa raden med Ultima-spel hade spelaren själv huvudrollen, och kallades "avataren". Här i Ultima VIII, som visade sig bli början på slutet.

Den tog Tricky.

CPAC och odal-runan

Just nu pågår CPAC 2021: Conservative Political Action Conference. Det är en av USA:s största konferenser för konservativa politiker. Trumpen kommer att framträda. Av den speciella scenlösningen att döma kommer det att hållas debatter.

Scenlösningen ja ... Den har fått viss uppmärksamhet. Den ser nämligen ut som en runa. En som nazisterna använde. De använde flera, men efter S:et (i SS) använde de inte någon så mycket som odal-O:et. Som har ett speciellt utseende.

Jag tror att det är en händelse. Trots en detalj som att de vinklade ändarna ser ut som de gjorde i tredje riket (när runor användes på riktigt var den vanligaste formen utan dem, med fyra streck). För hur ska man kunna vara säker på något nu för tiden när det gäller det gänget (alltså de konservativa i USA).

- Ett exempel från Waffen SS: SS-Hauptsturmführer Karl Kaiser

På stora felfinnarsajten konstaterar man i skrivande stund att man inte vet om det är ett misstag eller inte:

We were unable to verify at the time of this writing whether the allusion to the Nazi symbol was made intentionally or consciously by any CPAC organizers.

- Nur Ibrahim: Was the CPAC Stage Intentionally Shaped Like a Nazi Symbol? (Unproven) snopes.com 27 februari 2021

Vare sig det är en slump eller inte så är deras mest förvirrade anhängare — extra förvirrade sedan Q slutat med sina drops, meddelanden från maktens centrum — naturligtvis spiksäkra på att det inte är en slump utan ett tecken.

Lördagsfråga 649

Mozart och Salieri

O, himmel! Var, var är rättvisan? När den heliga gåvan, odödligt geni, inte är en belöning för innerlig kärlek, för fullkomlig försakelse, för arbete och möda och böner, men kastar sitt ljus på en galnings huvud, en dagdrivares panna ... O Mozart, Mozart!

- Antonio Salieri i Alexander Pusjkins Mozart och Salieri (1830); sovjetisk tv-produktion från 1958

När de levde var Salieri betydligt mer framgångsrik än Mozart. Sen vet vi hur det gick ... Men när man glömde bort Salieris musik blev han ihågkommen för annat. Det cirkulerade skvaller och sagor om hur han skulle ha varit avundsjuk på den yngre och långt mer begåvade kollegan, strävat efter att göra slut på hans karriär, och rentav hans liv. Det var sådant som inspirerade Pusjkin till sin pjäs. Där beklagar sig Salieri som ovan, och — spoiler! — slutar med att förgifta Mozart. 

Pusjkins pjäs blev senare en opera tonsatt av Rimskij-Korsakov (han behöll Pusjkins text oförändrad vilket måtte ha gjort projektet betydligt svårare). Och långt senare skrev Peter Shaffer ännu en pjäs på temat. Den fick premiär 1979 och gjorde stor lycka. Även om titeln antyder något annat är huvudpersonen fortfarande Salieri, som befinner sig på scenen nästan oavbrutet.

Amadeus på Broadhurst Theater, Broadway, ca 1980: Jane Seymour som Constanze Mozart och Ian McKellen som Salieri.

Några år senare gjorde Miloš Forman film av pjäsen. Den blev en större succé än alla här nämnda stycken ihop. Då cementerades bilden av Antonio Salieri som en avundsjuk, ränksmidande medelmåtta. Som (musik)historiker sedan dess har försökt att ställa till rätta. Salieri och Mozart konkurrerade om samma publik och gunsterna från samma rika och mäktiga kvinnor och män, men det finns inga belägg för att något särskilt hat skulle ha funnits dem emellan, från ena, andra eller båda hållen.

Filmen Amadeus (1984) är mycket bra och skall ses. Men inte för att den ger en sann bild av Salieri. Däremot ger den en hyfsad bild av Mozart. När jag läser kommentarer om den och Shaffers pjäs är det det man fokuserar på: Man blev förbluffade när det vördade geniet framställs som ett stort barn, grov i mun och begiven på skörlevnad, men oförmögen att hantera pengar, karriär eller någonting överhuvud taget förresten. Utom musik då.

Janssons frestelser

Stycket heter "Janssons frestelse" ...

- Sigurd Walléns nya folklustspel kungörs i SvD 25 januari 1914

Pelle Janzon var basbaryton och operasångare (1844–1889). Han har tillskrivits en roll i rättens historia. Så småningom har den insatsen nedgraderats rejält, särskilt som rätten inte börjar dyka upp i källorna förrän långt efter hans frånfälle. Så om honom ska denna text inte handla.

Sigurd Wallén är mest känd som skådespelare men var även duktig på annat. Till exempel skrev han några pjäser. Hans utan jämförelse mest kända alster hade premiär 1914. Namnet känner vi alla till, även om de flesta av oss sett det i andra sammanhang än teater eller bio.

Janssons frestelse började alltså som ett folklustspel. (Det finns även en novell från 1915 med samma namn men utan koppling till pjäsen.) Om handlingen behöver inte sägas mycket, mer än att Jansson är bonden Gunnar Jansson, frestelsen baronens dotter Inga. Den gjorde succé, och spelades länge för fulla hus. Så småningom blev den film, med justerad handling ("Filmen är präglad av det vid denna tid gångbara filmmotivet 'the battle of the sexes', och det är möjligen också signifikativt för tiden, att filmversionens intrig på ett avgörande sätt skiljer sig från det fjorton år gamla pjäsunderlaget." – Svensk Filmdatabas: Janssons frestelse). Även i den formen gjorde den stor lycka. Och nu övergår frestelsen otippat till mathistoria.

- Janssons frestelse (1928), med Edvin Adolphson och Margita Alfvén

Filmen hade premiär annandag jul 1928. En som såg den var fru Elvira "Vivan" Stigmark (1886–1953) med väninnor. Efteråt bjöd hon på vickning. Då hade kokerskan Pauline Brogårde (1901–1970) bland annat rört ihop en ansjovislåda med potatis.

- Recept på "ansjovisgrill", SvD 5 december 1925

Inte för att det var en ny rätt; tidigare hade ägg varit vanligast, men i seklets början ersatts med potatis. Hos Stigmark fick den ett nytt namn av Pauline, inspirerat av filmen: "Janssons frestelse". — Detta berättades av Gunnar Stigmark i Gastronomisk kalender 1989.

Inte för att namnet satte sig omedelbart. Ännu 1931 finns rätten med i Prinsessornas kokbok under namnet "Ansjovislåda à la Irma".

- Första? belägg i SvD 10 januari 1932, ett "medeldyrt" recept under rubriken "Depressionsmiddag"

Det har även funnits andra "Janssons frestelser", innan maträtten tog över. Uppsala Gästis (stadshotellets närmast officiella namn) fick i början av 1920-talet ett konditori. Källarmästaren hette Jansson. När Janssons frestelse (pjäsen) gick i Stockholm 1923, med stora namn som Thor Modéen (han skulle senare bli känd som fryntlig farbror, men var vid tiden 25-årig revycharmör) och Nita Hårleman i rollerna, tog studenthumorn vara på tillfället och gav kondiset ett fint smeknamn.

- "Kandidaten kommer till Uppsala", DN 30 september 1923

Några år senare slutade Jansson och namnet justerades till "Frestelsen". Det bar det å andra sidan i decennier framöver.

Kall härlig saft med is, det är gott i värmen tycker upsalafröknarna Gun Boström och Gunborg Johansson, som tittat in i Stadshotellets trädgårdsservering. Sommararbetande gymnasisten Lars Lundborg sköter serveringen.

- "Turisterna dominerade i sommarhett Uppsala", Upsala Nya Tidning 18 juli 1955 (vars sommar f.ö. var mycket varm) – Stadshotellets trädgårdsservering Frestelsen, Drottninggatan 9 (digitaltmuseum.se)

Ännu en "Janssons frestelse", återigen av helt annat slag, förekom inne i Stockholm år 1916 eller så. Jag är inte säker på om det är gatan eller hotellet som avses.

I huset tvärsöver gatan var ett s.k. partihotell [där "partier" på kvinna + kund hyrde rum per timme], välbeläget med hänsyn till Birgerjarlsgatan — även kallad Janssons frestelse — och det hotellet var välbelagt varje natt, helgkvällarna iakttog jag köbildning utanför porten. Efter en tid slog emellertid polisen ner på rörelsen och huset sanerades.

- Ture Nerman beskriver utsikten från en tillfällig bostad, Allt var rött (1950)

Kuriosa: Svenskan nämnde ett annat namn på Walléns kommande pjäs "som förr stått att läsa i bladen". Det var jag ju tvungen att slå upp.

... Under titeln "Johanssons frestelser".

- DN 8 januari 1914

Tack till Mattias Axelsson och Fredrik Tersmeden för diverse tips.

När blev Adolf Fredriks semla 14?

Bild knyckt från SO-rummet som i gengäld får skämmas för att ha uppmuntrat en myt

När kung Adolf Fredrik dog berodde det inte på en eller flera semlor. Det vet vi. (Om inte, se exempelvis på Faktoider: Adolf Fredrik och semlorna för matsedel, obduktionsprotokoll m.m.)

En uppgift som spridits på senare år är mer specifik: Att Adolf Fredrik skulle ha dött av fjorton semlor. Det är förvisso en tvärmyt. Men när, var och hur uppstod den?

Den 12 Februari 1771 hade han vid middagsbordet intagit en stark måltid, och dervid hopblandat hetvägg, surkål och ostron [och mycket mer]. Klockan half 9 på qvällen fick han vid spelbordet ett häftigt anfall af slag och gick genast in i drottningens närbelägna kabinett.

- Anders Fryxell, Berättelser ur svenska historien (1875)

I källorna från 1771 står ingenting om antalet hetväggar. Inte heller i betydligt senare återgivningar, som exempelvis Fryxell och Grimberg (Svenska folkets underbara öden VI), vars svenska historier är de mest lästa och inflytelserrika någonsin. Man brukar utgå ifrån att desserten utgjordes av ett enda bakverk (som f.ö. skiljde sig en hel del från semlorna vi petar i oss).

Följer man episoden genom åren ser man då och då uppgifter om fler, eller många fler, än en semla/hetvägg/fettisdagsbulle. Men inte mer specificerat än så.

Adolf Fredrik var en storätare och tyckte till den grad om hetvägg att han till slut föråt sig derpå

- Göteborgsposten 20 september 1890

Det är ju en tradition, att konung Adolf Fredrik åt ihjäl sig på fettisdagsbullar.

- SvD 26 februari 1917

Ett undantag, och därtill sannolikt rekord, kommer från Konsum, när man i DN 7 februari 1961 smäller till med en antydan om "den tjugonde semlan".

Och så där håller det på. Ända fram till alldeles nyss, relativt sett:

På engelska Wikipedia: Adolf Frederick, King of Sweden kompletterades den 15 april 2006 uppgiften om kungens sista måltid och "favoritdessert" (vilket är högst diskutabelt men en annan fråga) semla med att den förra skulle ha inkluderat 14 av de senare. Någon källa anges inte. Detta är den tidigaste uppgiften jag sett om Adolf Fredriks fjorton semlor.

Inte för att den skulle ha sett dagens ljus för första gången på Wikipedia. Men placeringen har utan tvivel bidragit till att uppgiften spridits.

(Jag har naturligtvis försökt att kontakta skribenten ovan, som dock inte varit aktiv på länge. Jag har även korrigerat uppgiften på engelska, tyska och franska Wikipedia. Hittills har bara en av rättningarna dragits tillbaka vilket är bättre än jag förväntat mig.)

Denna bokstavliga påbackning av en myt verkar, så vitt jag hittills kunnat finna, ha tänkts ut hitom år 2000. Men hur uppstod den? Nu blir det svårare. Det enda jag lyckats klura ut i den vägen är att talet 14 kan vara lagom stort och "udda". Tal som 10 eller 15 ser avrundat tillhöftade ut. Fjorton semlor ger ett intryck av precision som kan ha förstärkt intrycket, undermedvetet om inte annat, av en exakt uppgift, som väl inte kan vara påhittad. Fast det just är vad den är.

Ler och långhalm

Man blott skrifver af och citerar, och när någon invänder, att de slutföljder man drager av citationerna hänga ihop som "ler och långhalm", så svarar man med god kontenans [självbehärskat] ...

- Dagligt allehanda 3 mars 1845

Det tacksamt allitererande uttrycket "ler och långhalm" syftar på en gammal metod att bygga hus. Så kallade klinverk utgjordes av lera som smetades över en flätad stomme. Materialparet förekommer även i bibeln, där Israels folk i 2 Mos får tillverka tegel åt farao utan att tilldelas halm, som tydligen behövdes. På Wikipedia: Bricks without straw hävdas att halmen dels får teglet att torka fortare, dels utgör "armering".

Huruvida materialen sitter ihop bra eller dåligt har jag inte fått klarlagt. Men en sak är säker, och det är att när uttrycket myntades avsågs saker som inte hängde ihop.

ironiskt, för att beteckna att ngt saknar allt sammanhang; särsk. i uttr. hänga ihop som ler och långhalm

- SAOB: lera

NE anger att denna ursprungliga innebörd förekom ännu i början av 1800-talet. Det är, som synes, ingen överdrift.

Så småningom tappades ironin bort. Det skulle kunna hänga ihop med att det började användas om två ting (t.ex. mycket goda vänner som verkligen hänger ihop) snarare än enstaka (t.ex. ett brev som inte hänger ihop ens med sig själv). Man kan också tänka sig att folk mot slutet av 1800-talet inte var lika erfarna i klinbyggande som sina förfäder.

för att beteckna att personer äro intimt förbundna l. oskiljaktiga; i sht i uttr. hänga ihop som ler och långhalm

- SAOB

Den till förenämnde blad insända ramsan är lika sammanhängande som ler och långhalm

- Hallandsposten 19 februari 1851

Lördagsfråga 648: Marsianskt

1. Curiosity: What's inside the cube? var ett spel som lanserades 2012. Syftet var att pilla bort lager efter lager på kuben. Det utformades av Peter Molyneux som är känd för originella spel.
2. En av världens största blå diamanter har fått sitt namn efter en av de minst intressanta ägarna, Thomas Hope.
3. Opportunity International arbetar mot fattigdom genom smålån och andra sätt att stimulera företagande.
4. Charles Lindbergh intill sin Ryan NYP, mycket mer känd som Spirit of St. Louis efter Lindberghs dåvarande hemstad och en idrottsklubb som gav honom extra mycket stöd.

Curiosity, Hope (al-Amal), Opportunity och Spirit är tre rovers och en satellit som sedan längre eller kortare tider tillbaka finns på/runt planeten Mars. Häromdagen fick de sällskap av Perseverance. Det visste säkert Tomas, det med.

Sill och fisk

Priserna på sill och fisk ...

- Göteborgs Aftonblad 19 september 1903

Naturligtvis visste man att sill var fisk. Fattas bara. Men sillen utgjorde mycket länge en så stor andel av all fisk — när Göteborgs fiskauktion öppnade 1910 gick det två sillar på varje icke-sill — att uppdelningen tedde sig naturlig.

Här säljes "Sill & Fisk". På Göteborgs Masthuggstorg, när seklet var ungt och det torget var ett riktigt torg.

Eftersom sillen inte går längre än till Kalmar (blogg: Gränsen mellan strömming och sill) har formuleringen "sill och fisk" främst förekommit västerut. Men inte enbart.

färsk och salt Fisk och Sill af alla slag [...] Trondhjem

- Hudiksvalls Nyheter 11 januari 1904

Det finns även exempel på "strömming och fisk". Men de är betydligt färre.

för transport af färsk strömming och fisk

- Örnsköldsviksposten 15 juni 1905

Man kan än idag se uppdelningen "sill och fisk" göras. Fast då tenderar språkpoliser av den vanliga historielösa sorten att reagera, som inte vet att det är helt enligt gammal sed.

Lördagsfråga 648

 

Urin är inte sterilt

Mycket länge ansågs urin vara sterilt. Vilket bland annat gett upphov till idéer om hur man kan idka sårrengöring när det verkligen inte finns några alternativ.

Let’s say you find yourself lying at the bottom of a ravine with a dirt-filled gash in your leg. According to the Internet, the first thing you want to do is pee on your wound. After all, the common wisdom holds, urine is sterile.

Wrong again, Internet.

- Erika Engelhaupt: Urine is not sterile, and neither is the rest of you, Science News 22 maj 2014

Artikeln bygger på en studie som inleds så här:

Contrary to dogma that urine is sterile in the absence of a clinical urinary tract infection (UTI); our research team and others have recently shown the existence of a urinary microbiota in individuals with and without lower urinary tract symptoms.

- E. E. Hilt et al: Urine is Not Sterile: The Urinary Microbiota of Overactive Bladder Patients (2014)

Forskarna spårade föreställningen till en metod som förekom på 1950-talet. Innan patienter skulle opereras kollade man om de hade urinvägsinfektion (där det ju hörs på namnet att bakterier förekommer). Man satte, som så ofta när man mäter saker, en gräns för negativt resultat som inte var noll utan högre än så. Men den kom att uppfattas som en nollgräns.

Studiens titel kommenteras redan i första meningen: Försökspersonerna Hilt m fl studerade var dels normal-, dels storkissare. Hos de senare hittade man oftare bakterier, och fler — men de förekom även hos de förra.

Artikeln nämner även att moderkakan tidigare ansetts som steril vilket också "nyligen" (den skrevs 2014) konstaterats vara osant [uppdaterat: nej, det var visst ett misstag!]. Den uppfattningen har jag inte känt till förrän nu. Lika fel är uppfattningen att hjärnan skulle vara fri från bakterier, virus och jox, i vilken mån den nu förekommit.

So back to our original question: If urine isn’t sterile, does that mean you shouldn’t pee on a wound? Well, that was probably never a great idea anyway. If you don’t have clean water, you’re generally better off letting blood flow flush a wound, bathing it in infection-fighting white blood cells.

- Engelhaupt

Kristnad Edda och källkritik 1842

Så ordnade Asagudarne all verlden, himmel och jord. Men sagan talar derjemte om en gud, som är mäktigare än alla andra. Han kallas den Rike, den Starke ofvan, Han, som allt skickar; men hans namn man ej nämna vågar. Han dömer alla, tvister han sliter, och lönen stadgar som varda skall.

- Gustaf Henrik Mellin, Fäderneslandets historia för fruntimmer (Stockholm 1859, 1:a uppl. 1836)

Man behöver inte vara präst, som Mellin, för att ana vems "namn man ej nämna vågar" ... Men hur kom "den Rike" in bland asagudarna? Vem har hört talas om "den Starke ovan"?

Den äldre poetiska Eddan anses vara skriven ca 800–1000 (ej att förväxla med Snorres yngre prosaiska Edda, sammanställd i början av 1200-talet). En av dess mest kända delar är den första: "Valans spådom", Völuspá (en annan är "Den Höges sång", Hávamál). Där beskrivs världens uppbyggnad, dess början och slut, skapelse och Ragnarök. Härifrån kommer massor av uppgifter om det vi tror oss veta om deras mytologi, liksom inte så få citat som är i någorlunda levande minne.

Vår äldsta källa till den poetiska Eddan och Völuspá är den isländska volym som kallas Codex Regius, "Den kungliga boken", sammanställd på Island ca 1270. Där står dock ingenting om "den starke".

65. Där kommer den mäktige till maktdomen,
den starke, ovanifrån,
han som styr över allt.

Versen ovan finns däremot i Hauksbok, sammanställd omkring 1300. Den har setts som ett försök att smyga in den kristna läran i asatron. Det behöver inte vara enbart dåligt, särskilt som man senare kunnat urskilja de modernare bitarna, om den därigenom blev aningen mindre förhatlig för maktens dåtida män. Och Mellin kände sig nog nöjd när han kunde hinta för fruntimrena att den sanne Guden var praktiskt taget omnämnd hos våra vördnadsvärda, om än tyvärr hedniska, förfäder.

Det finns även passager, som av allt att döma är helt äkta, där åtminstone en del sett mer eller mindre kristna influenser. Frans G. Bengtsson kommenterade ett av de mer problematiska styckena:

På ett annat ställe [än ett just diskuterat möjligt kryptokristet], när allt brakar samman i världsundergång, säger skalden att "solen svartnar, jorden sjunker i havet, de brinnande stjärnorna falla från fästet". Här, anse även mer besinningsfulla tolkare, har man ju dock ett tydligt kristet inslag, hämtat från Matteus' tjugofjärde och Uppenbarelsebokens sjätte, där solen svartnar och stjärnorna falla. Den oinvigde kan härvid taga sitt huvud mellan sina händer och försjunka i grubbel över följande problem: Vad ska en stackars skald, som sysslar med en världsundergång, överhuvud taga sig till med sol och stjärnor, om han inte får låta dem svartna och falla utan att bli ansedd för kristen teolog? Skall man låta solen bli grön? Eller trekantig? En och annan stjärna faller ju redan i vardagslag: då behövs det väl knappt studier hos Matteus eller andra för att komma till den logiska konklusionen att de samtliga måste falla, när världen skakar och brister?

- "Edda i sju slöjor", Sällskap för en eremit (1938)

Vilket det är svårt att inte hålla med om.

*

Nu kan man, som jag, få för sig att Mellin var lika bortkommen på källkritik, konsten att bl.a. skilja på historia och sagor, som alla andra på den tiden. Visserligen verkar han ha varit det 1836. Men redan 1842 gav han ut Lärobok i fäderneslandets historia, som beskrivs och citeras som följer (min markering):

... Men boken har också en inledning, och den är verkligen ganska överraskande. Där skriver Mellin: "Man har förut, innan fornkunskapen blivit riktad på säkrare minnesmärken, medgivit alltför mycken historisk sanning åt de gamla sångerna och berättelserna. Yngre historieskrivare hava antagit vad de äldre uppgivit, och vidare utvecklat berättelserna, så att allt flera omständigheter tillkommit i den skriftliga, liksom i den muntliga historien. Men då man går tillbaka till källorna och icke antager annat, än det som klart kan bevisas, för givet, måste mycket, som förut blivit taget såsom sanning, förkastas. Svenska konungahistorien begynner först egentligen omkring 1000 år efter Krisi födelse, då Olof Skötkonung och några av de närmaste personerna före honom framträda såsom verkligen historiska. Före den tiden sväva sagorna i dunkel, så att någonting bestämt icke kan uppgivas om konungarnas och hjältarnas levnad och bedrifter."

- Kurt Hagberg, "Om hävdatecknaren Mellin", SvD 25 november 1962

Det där är så modernt att det gnistrar. Den svenska källkritiska historiens historia brukar inledas med Curt och Lauritz Weibull strax efter sekelskiftet 1900. När det ovan skrevs var de inte ens var födda. Och Mellin skrev det bara sex år efter fruntimmersboken med sin typiska svenska urhistoria, där Oden och Ynglingaätt framställs som nättopp lika solida historiska figurer som Gustav Vasa och Linné.

*

Källa: Ulrika Wennerström, "Ära och död — Mytens identitetsskapande funktion för vikingatidens krigarelit" (Linnéuniversitetet 2010). Även ett tack till Creutz som har koll på eddorna.

Felaktiga korrigeringar

The name [toadstool, giftiga eller oätliga svampar] was derived from the German "tod stuhl," meaning "death-stool" — probably in reference to the poisonous nature of these growths.

- John Harvey Furbay, Evening Star 27 november 1937

Det är en sak att sprida felaktigheter via löst prat. När man vid fikabordet eller på fejan meddelar sig utan anspråk på större tyngd så blir det ibland rätt, ibland fel, ibland lite av varje. Det är en annan sak när man kommunicerar via etablerade kanaler. Och de pinsammaste felen är de man gör när man ger sig ut för att vara en felfinnare som korrigerar fel. (Been there, done that, som man säger.)

Det var just det som mister doktor Furbay gjorde. För hans förklaring av Todsthul må låta lockande för den som kan åtminstone de två tyska orden — även om det för modernare öron borde hetat något i stil med Todesstuhl — men är dels inte särskilt vanlig, dels felaktig. Slår man upp en pålitlig etymologisk källa som Douglas Harpers Online Etymological Dictionary hittar man följande:

apparently just what it looks like: a fanciful name from Middle English tadde "toad" (see toad) + stole "stool" (see stool).

- Online Etymological Dictionary: toadstool

När man hållit på med etymologi ett litet tag blir man van vid att ords etymologier alltid är ointuitiva och konstiga; som om ord aldrig betyder vad de ser ut att betyda, annorlunda uttryckt (som att exempelvis en hängmatta inte är en hängande matta utan går tillbaka till det karibiska amaca "hängmatta", som förresten även gett upphov till hammock). När man hållit på med etymologi lite längre än så inser man att ord åtminstone någon gång ibland faktiskt betyder vad de ser ut att betyda. Det är därför etymologi är den ogissningsbara vetenskapen.

Felaktiga etymologier kallas ofta folketymologier (belagt i engelskan sedan 1882 enligt Harpers OED, svenskan sedan 1877 enligt SO). Jag ogillar livligt ordet eftersom felaktigheter sannerligen inte bara förekommer bland de olärda massorna, inom etymologi eller vad som helst. Men nu är det vad det är.

Sputnikarna

Varför kallar ryssarna sitt vaccin Sputnik V? Det är jag fortfarande osäker på. Men bland såväl satelliterna som vaccinet råder viss namnförvirring, av såväl in- som utrikes orsaker. För att visa det behöver man gå igenom sputnikarnas historia. Vilket förresten är mycket intressantare än det där V:et.

De två första sputnikarna från 1957 behöver visserligen inte presenteras: Den första konstgjorda satelliten ö h t som gjorde namnet till ett internationellt begrepp (för en utförlig beskrivning av namnet som betyder mer än "satellit" eller "färdkamrat", se bloggposten Sputnik x 3), och så uppföljaren med Lajka. Redan Sputnik 3 i maj 1958 är avgjort mindre känd, trots att den var större än alla dittills uppskjutna satelliter ihop, från såväl Sovjet som USA. Men dess namn är fortfarande okomplicerat.

Nästa sputnik skickades upp den 15 maj 1960, på dagen två år efter trean. Den hette Korabl-Sputnik 1, "satellitfarkost". Nu hade man definitivt lämnat enkla klot som sade pip pip bakom sig. Målet var att skicka upp en människa. Det var inget man gjorde någon hemlighet av utan marknadsfördes tvärtom aktivt, med uttalanden som "De första rymdmännen blir sovjetryssar" m.m.

DN-tecknaren Göte Bergman visar hur satelliten tog sig ut vid de första passagerna över Sverige. I satellitens lufttäta kabin syns dockan ["av en människas storlek och vikt", som ingressen nämner]. Nordligaste punkten på satellitbanan ligger i jämnhöjd med Storuman i Lappland. Bärraketens sista steg följer en bit efter rymdskeppet. Båda bör bli synliga när de passerar över Sverige.

- DN 16 maj 1960

Även om det hela återrapporterades utförligt i väst tog man inte till sig Korabl-namnet. Satelliten fick heta "Sputnik 4".

Nästa Korabl-Sputnik hade två hundar ombord. Den exploderade 30 sekunder efter start. Jag är inte säker på vad som krävdes för att få något officiellt ordningsnummer, men en satellit som inte ens kom upp i omloppsbana var avgjort uträknad. Detta var den 28 juli 1960.

- Halifax Courier, kvällsupplagan 12 april 1961 (ingick i Gagarin-rapporteringen)

Nästa djurförsök lyckades desto bättre. Den satelliten fick heta Korabl-Sputnik 2, i väst Sputnik 5. Vi är nu framme vid den 19 augusti 1960. Det "menageri" Courier nämnde var ingen underdrift: Utöver de två hundarna Strelka och Belka fanns där en kanin, råttor, möss och flugor, samt växter, svamp, alger och fröer. Syftet var att undersöka hur diverse livsformer klarar sig i rymdkapseln. De var de första som återvände levande till jorden efter att ha kretsat kring den.

Korabl-Sputnik 3/Sputnik 6 skickades upp den 1 december 1960 med de två hundarna Psjelka och Musjka samt diverse andra smådjur och växter. Allt gick bra tills det visade sig att den höll på att landa utanför sovjetiskt territorium. Sådant gick inte alls för sig, och därför sprängdes kapseln.

Nästa uppskjutning, den 22 december 1960, gick ännu mer fel. På väg upp fallerade det tredje raketsteget. Satelliten vände tillbaka till jorden där den gjorde en hård landning i ett djupfryst Sibirien. Ändå räddades hundarna. Jag har för övrigt hittat tre påstådda uppsättningar namn på dem: Damka och Krasavka, Kometa och Shutka, samt Zjemtjuzjina och Zhulka.

Vad de än hette kan man tänka sig hur uppstressade de stackarna måste ha varit. Men frågan är om inte de som ansvarade för det hela var ännu värre däran. Sovjetunionens stora propagandaprojekt var inget man slarvade bort. Snart skulle de skicka upp folk med samma prylar. Och amerikanerna var dem i hälarna (utöver "inofficiella" kanaler var det rymdprogrammet offentligt på ett helt annat sätt än det sovjetiska).

Denna sputnik är ett av många sovjetiska rymdskott som blev känt först långt senare. Den har då fått beteckningen Sputnik 7-1. Ettan torde ha satts dit för att undvika förväxling med den Sputnik 7 (västnamn) som 1961 misslyckades med att bli den första sonden att skickas till Venus. Nästa Venusförsök gick bättre. I februari 1961 blev Venera 1 den första rymdsonden som passerade Venus. I väst kallades den ibland Sputnik 8, av folk som inte kunde med att kalla sovjetiska rymdgrejor för något annat.

- Чернушка Tjernusjka "Svarten"

Korabl-Sputnik 4/Sputnik 9 sköts upp den 9 mars 1961 med Tjernusjka, ett marsvin och ett antal möss — samt en viss Ivan Ivanovitj. Av alla kosmonauter genom åren måtte han ha kommit närmast medborgaridealet i arbetarnas paradis. Han var nämligen en docka, med vilken man testade den justerade katapultstolen. Man kan tänka sig att en sådan skulle vara proppad med mätinstrument, och några sådana fanns också, på sätt och vis: Man hade lagt in några möss i dockan.

- Звёздочка Zvezdochka och Ivan Ivanovitj

Och så är vi framme vid Korabl-Sputnik 5, i väst kallad Sputnik 10. Den sista "satellitfarkosten" sköts upp den 25 mars 1961. Besättningen utgjordes av en enda hund och kamrat Ivan. Det var generalrepetitionen inför nästa rymdskott, då Jurij Gagarin den 12 april skickades upp i Vostok 1.

*

Det var rymd-sputnikarna det. Under fjolåret började namnet åter dyka upp i tidningarna, men nu som beteckning på ett vaccin, Sputnik V. Vad Sputnik-biten syftar på är självklart: Man jämför de två framgångarna, den ena inom rymdteknik, den andra inom medicin, och båda inom propaganda.

In 1957 the successful launch of the first space satellite Sputnik-1 by the Soviet Union reinvigorated space research and exploration around the world. The announcement of the new Russian COVID-19 vaccine created a so-called “Sputnik moment” for the global community. The vaccine is therefore called Sputnik V.

- Sputnik V: Sputnik moment

Vad står då V:et för? Det nämns inte på vaccinets glassiga sajt, eller någon annan någorlunda given källa. Först efter lite ryskt gräv dök en förklaring upp: V:et ska varken utläsas som en (ryss?)femma eller вакцина vaksina, utan något helt annat:

Bokstaven "V" i vaccinets namn Sputnik V syftar på seger, victory, över coronaviruset, sade chefen för RDIF (Russian Direct Investment Fund) Kirill Dmitrijev, när han kommenterade att Argentina fått den första leveransen.

- Глава РФПИ объяснил значение буквы "V" в названии "Спутника V", Ria Novosti, 24 december 2020

Jag tycker nog att "V for victory" låter aningen sökt. Och varför nämns det praktiskt taget ingenstans? Men i brist på bättre alternativ så får det duga, tillsvidare.

För denna bloggpost har jag, utöver samtida tidningsartiklar och givetvis en hoper Wikipedia-artiklar (med utgångspunkt från List of spacecraft called Sputnik och Soviet space dogs), använt den långa Vostok-artikeln (arkiverad) på Mark Wades lite udda men oerhört detaljerade entusiast-sajt Encyclopedia Astronautica.

Lördagsfråga 647: Grundlagar

1. En del av den nuvarande regeringen.
2. Aftonbladets första tid (den grundades 1830, som anges på dess sidhuvud) var stormig – den drogs in, gavs ut under det genomskinliga namnet Det andra Aftonbladet, drogs in igen, gavs ut som Det tredje Aftonbladet osv. De kom ända till 26 innan staten tröttnade.
3. Frimärket på 1:30 gavs ut 1980 till minne av den justerade successionsordning som gjorde Victoria till kronprinsessa. Då hade alltså Carl Philip, född året innan, varit kronprins ett kort tag.
4. Det finns en mängd Speaker's Corner men denna bild är naturligtvis från den överlägset mest kända i Hyde Park, London.

Sverige har fyra grundlagar: Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, successionsordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Den satte HJ.

Den japanska osynliga gorillan

- Daniel Simons och Christopher Chabris: selective attention test (1999)

Här en klassiker som jag antar att ni alla sett. Om du inte gjort det, se den först. Det tar bara nån minut och är väl värt besväret.

...

Så där. Nu ska vi till Japan.

- Kabuki-teater: Jordspindelns dans. Skådespelaren i bakgrunden är uppassad av två scenarbetare i svart, den ena har även svart flor för ansiktet.

Kabuki är en japansk teaterform med anor från 1600-talet. En av de många säregna detaljer som präglar den är scenarbetarna, kuroko. De kan även dyka upp på scenen, mitt under pjäsernas gång. Hur ser man att de inte är skådespelare? Genom att de har svarta dräkter, ibland även svart för ansiktet. Jag tog upp dem på Faktoider: Ninja, eftersom det nog är de som ligger bakom bilden av ninjornas välkända men helt ohistoriska svarta dräkter.

De svarta dräkterna fungerar bättre än man kan tro. Enligt folk som sett kabuki lyckas man så småningom att automatiskt bortse från de svartklädda bland alla grälla dräkter. Lite som gorillan.

Lördagsfråga 647

Härstammar Bolibompa-draken från Mozart?

Trollflöjten (1791) börjar med att en väldig orm jagar Tamino. I Ingmar Bergmans version blev den en drake. Föreställningen spelades in under 1974 och visades i tv på nyårsdagen 1975 efter (för den tiden) massiv förhandsreklam.

"Ingen minns vilka sagor som lästes, alla minns hur alla gubbarna dök upp ur en och samma lilla koffert och hur en blev lämnad kvar när de andra flög iväg på mattan men sen hoppade ner i kofferten och flög iväg med den." (Kalle Lind) — Den fina vinjetten till Sagostunden (avnjutes här på Youtube) ritades av Per Åhlin och tonsattes av Bengt Ernryd. När visades den? Sagostunden finns med i TV 2 från juli 1975, vilket rimligtvis borde vara samma programpunkt. Om vinjetten fanns med från början vet jag inte.

Barnprogrammet Bolibompa från 1991. Har draken någon koppling till Sagostunds-draken?

Bolibompa 2016. Det är avgjort samma drake som den från 1991.

Om Bolibompa-draken inspirerades det minsta lilla av Sagostunden-draken, och den i sin tur inspirerades det minsta lilla av Trollflöjten-draken, så finns det ett litet spår av Mozart och Bergman i dagens barnprogram. Fast att tankar är fascinerande har inte med deras sanningshalt att göra, som denna blogg visst varit inne på förr.