På Hanö utanför Karlskrona finns en engelsk kyrkogård. Där ligger femton britter som dog i flottans tjänst. Under ena, andra eller båda världskrigen? Nej – betydligt tidigare än så. Och var jag förstått stupade ingen av dem, utan dog i sjukdomar o.dyl. (Bild knyckt från bloggen
Från Sandbys horisont: Hanö.)
Of the current 200 nations in the world, the British have invaded all but 22 of them. The lucky 22 include Sweden, Luxembourg, Mongolia, Bolivia, and Belarus.
De andra länderna har jag sämre koll på. Men vid åtminstone ett tillfälle har britterna invaderat Sverige.
Den besynnerliga episoden inträffade under det besynnerliga låtsaskriget 1810–1812. Efter att ha förlorat Pommerska kriget tvingades Sverige in i Napoleons kontinentalsystem, som gick ut på att blockera handelsförbindelserna med öriket (samma åtgärd utfördes betydligt effektivare under världskrigen). Nu råkade Sverige och Storbritannien handla väldigt mycket med varandra, och det fanns ingen större lust hos någondera att sluta. Det smugglades friskt och tämligen öppet. Till slut tröttnade Frankrike och tvingade Sverige att i slutet av 1810 förklara krig mot Storbritannien.
Vad som då hände är att engelska flottan seglade upp till Fotö utanför Göteborg och Hanö utanför Karlskrona och helt sonika ockuperade öarna utanför landets viktigaste hamnar, utan att möta något motstånd. Där bedrevs sedan svensk-engelsk handel, friskt och så öppet som man vågade. (Många engelska varor märktes om till svenska, så att de sedan kunde säljas vidare till kontinentalsystemets andra länder.)
Är det fortfarande en invasion om den invaderade inte misstycker?
Formellt sett torde dock händelsen kunna betraktas som en invasion, eftersom Storbritannien de facto tillskansade sig svensk mark under en pågående mellanstatlig konflikt.
Det s.k. kriget avslutades 1812. Dess enda blodsutgjutelse inträffade när svenska militärer slog ned ett skånskt uppror mot utskrivningarna (Wikipedia:
Klågerupskravallerna). Smyghandeln fortsatte ett tag, nu med syfte att lura staten och tullarna snarare än Napoleon. Så småningom fick den naturligtvis upphöra, vilket åtminstone i Göteborgs skärgård gav upphov till ett avsevärt inkomstbortfall.
C. R. A. Fredberg,
Det gamla Göteborg: Krig i fred (1919–1922)