Ubåts-dramat fångade nationen. Hade besättningen överlevt? Skulle man i så fall kunna hitta dem i tid? Och få upp dem i tid? Folk satt som klistrade vid radioapparaterna och följde sökarbetet med alla dess komplikationer …
Detta hände för lite drygt 80 år sedan, våren 1943. Ubåten hette HMS Ulven. Den hade försvunnit under en övning på västkusten. Man hade ett hum om var den nog fanns, men inte mycket mer. Nu letade en mängd ubåtar och ytfartyg, militära och civila, efter den. Och utsikterna var åtminstone någorlunda.
”Ulven” är funnen och besättningen vid liv, var det glädjebudskap, som mötte Svenska Dagbladets utsände medarbetare vid ankomsten till det lilla fiskeläget Björkö i Göteborgs norra skärgård på lördagseftermiddagen.
Denna goda nyhet publicerades två dagar efter att sökarbetet inletts. Hur visste man att besättningen var vid liv? Man hade ju inte sett dem? Nej, men man hade hört dem.
Genom mikrofoner ha knackningar kunnat uppfattas från ”Ulvens” besättning, och enligt en uppgift skulle knackningarna ha upprepats var femte minut, och detta har pågått hela lördagskvällen.
Uppgifterna om knackningarna var ibland mycket specifika:
De första knackningarna från ”Ulven” bildade en särskild mening och kunde av hydrofonisterna tolkas som ordet H-J-Ä-L-P. Knackningarna utfördes troligen med en hammare och upprepades systematiskt med fem minuters mellanrum hela tiden. Efter de första knackningarna med hjälpsignalen kom en annan knacksignal, som i korthet meddelade att personalen i u-båten lagt märke till de övervattensfartyg, som under spaningarna passerat över dem.
- SvD 18 april 1943
När man läser sådant är det svårt att föreställa sig att knackningarna skulle kunnat vara något annat än medvetna signaler från instängda besättningsmän.
Så småningom hittades Ulven. Den hade gått på en mina och fått en hård smäll. De i besättningen som inte dödats omedelbart hade blivit medvetslösa och drunknat. Ingen hade överlevt någon längre stund. Vad knackningarna än varit, så hade de åtminstone inte varit medvetna signaler från instängda besättningsmän.
Därmed inte sagt att alla rapporter om knackningar från försvunna ubåtar och liknande är chimärer. Men man kan vara medveten om att även erfaret folk kan ta fel i sammanhanget.
Uppdaterat: Rapporter indikerar att inte heller 2023 års "knackningar" kan ha varit medvetna signaler.
När allt man har är en hammare ser alla problem ut som en spik. Samtidigt ser allt ut som en hammare när man har en spik som behöver slås i. När man letar efter livstecken så är det lätt att inbilla sig att alla ljud är livstecken. Jämför med de eventuella ljud från uttrar eller vad det nu var, när marinen letade ryska ubåtar.
SvaraRaderaMan kan inbilla sig att man hör allt möjligt som man vill höra. När det gäller Ulven, borde det rimligen finnas någon ombord som känner till morse-tecken. Även om man inte har full koll på morse-systemet, lär de flesta känna till "tre korta + tre långa + tre korta". Den signalen hade varit den väntade istället för ett bokstaverat "HJÄLP".
SvaraRadera