Diasporans extra helgdag

I sju dagar skall ni äta osyrat bröd.

- 2 Mos 12:15

Pesach firas i åtta dagar till minne av uttåget ur Egypten.

- Judiska församlingen i Stockholm: Pesach

Så är det: Den judiska påsken firas i åtta dagar, trots att det tydligt står sju dagar i andra Mos. Det gäller inte bara påsken utan alla judiska högtider. Dock enbart, och nu börjar det bli krångligt, utanför Israel – inom landets gränser är pesach sju dagar.

Vad beror det på? Den som vill försöka gissa får gärna ta sig en stund, eller två. Jag hade inte kunnat räkna ut det på hundra år …

Den judiska kalendern bygger både på månen och solen; detaljerna är komplicerade, historiska och irrelevanta. Månaderna följer månens faser – nymåne = ny månad – och är 29 eller 30 dagar (årets tolv månader fylls på med en skott-månad vid behov).

Till att börja med följde man bokstavligen månens faser. En ny månad påbörjades när två oberoende observationer gjorts av den nya månskäran. Observatörerna skulle vittna hos sanhedrin, det högsta rådet i Jerusalem. Sedan kommunicerades den nya månaden ut till resten av landet och judar i resten av världen. Först användes signaleldar, något man fick sluta med sedan de falska samarierna signalerat falskt. Då började man med budbärare. Sådana behöver ju ta tid på sig för att nå avlägsnare regioner (månne mån-budbärare skickades ut innan de förra nått fram?). Det var då och därför församlingar i förskingringen började lägga till en extra dag på helgerna, för att försäkra sig om att de även utan färska mån-rapporter från Jerusalem åtminstone inte avbröt någon helg i förtid. Det var särskilt angeläget för en helg som nyår, rosh hashana, som firas månadens första eller andra dag. De flesta andra helgerna infaller mitt i månader, då bud haft längre tid på sig att nå fram.

Nu lärde man sig så småningom att beräkna månens faser med önskvärd precision. Man behövde inte längre skicka bud. Men bruket med en extradag, ”diasporans andra högtidsdag” som man kallar det, fortsatte, enligt påbud: Man ville dels bevara traditionen (en religiös sed introducerad av nationen Israel är jämställd Mose lag), dels försäkra sig för eventualiteten att folk i diasporan (dvs utanför Israel) tappade bort kunskapen att beräkna månens faser.

Wikipedia: Yom tov sheni shel galuyot (יום טוב שני של גלויות som det skrivs)