Hyllade ”misslyckanden”

- Fält utanför Balaklava. Hamnstaden ligger åt sydväst, Sevastopol åt nordväst. Från Google Earth resp fransk karta från 1855; platsen med Charge des Anglais, ”Engelsmännens angrepp”, ligger i mitten på båda kartorna.

Under 1850-talets Krimkrig fick Sevastopol mycket uppmärksamhet. Ett av ryssarnas försök att bryta belägringen av staden kallas slaget vid Balaklava och inträffade den 25 oktober 1854. Det var då ”dödsritten” ägde rum. I korthet begav sig den lätta brigaden (UK) på grund av ett missförstånd in i en dalgång som omgavs av höjder garnerade med ryskt artilleri. Av ca 670 man (plus hästar) återvände ca 200.

Denna händelse har blivit Krimkrigets mest omskrivna, åtminstone på engelska. Inte på grund av dess militära betydelse, slaget vid Balaklava slutade i stort sett oavgjort, utan dess mänskliga aspekt.

C'est magnifique, mais ce n'est pas la guerre. — Det är magnifikt, men det är inte krig.

- Fältmarskalk Pierre Bosquet

Half a league, half a league,
   ⁠  Half a league onward,
All in the valley of Death
⁠     Rode the six hundred.
”Charge,” was the captain's cry;
Their's not to reason why,
Their's not to make reply,
Their's but to do and die,
Into the valley of Death
⁠Rode the six hundred.

- Alfred, Lord Tennyson: The Charge of the Light Brigade (1855 års version)

The reputation of the British cavalry was significantly enhanced as a result of the charge, though the same cannot be said for their commanders.

- Wikipedia: Charge of the Light Brigade

- Elizabeth Thompson, senare lady Butler: Floreat Etona! (1882)

Unge Elwes dödades i försöket att storma boerna vid Laing's Nek. När de avancerade såg han en annan Eton-officer nära honom och ropade, ”Floreat Etona, vi två måste vara i främsta ledet!" Ögonblicket efteråt träffades han och föll.

- A. H. A., insändare i The Westminster Gazette 5 juni 1894

Några månader 1880–1881 pågick det första boerkriget, där Storbritannien misslyckades med att få bukt med boerna (nederländska bönder i södra Afrika), som fått för sig att lämna imperiets famn. Ett viktigt slag i det tämligen lilla kriget stod i Laing's Nek, ett pass i bergskedjan Drakensberg, som skymtar i tavlans bakgrund.

Till vänster rider löjtnant Robert Elwes, 58. (Rutlandshires) fotregemente, till höger ser vi Hon. Stanley Monck just när hans häst faller. Elwes karska rop utgjordes av Eton-skolans latinska motto: "må Eton blomstra!", eller friare "leve Eton!".

Tavlan är bara en av många kända militärmotiv av Thompson, som jag borde skriva om någon gång. Wikipedia-artikeln Floreat Etona! nämner att den inte var en critical success, men det måtte avse just konstkritiker och/eller den första responsen. Snart nog kom reproduktioner att massproduceras för att pryda otaliga brittiska rum, förmodligen i särskilt hög grad pojkrum, officersmässar m.m.

… The heroisms and hardships performed by our army as they gloriously fell back before the sweep of ”the field-grey flood”. [ Syftar på tyskarnas uniformer i Feldgrau, ”fältgrått” ]

- The Scotsman rapporterar om en film som skildrar slaget vid Mons, 7 december 1926

Den 21 augusti 1914 stötte brittiska trupper för första – men inte sista – gången på fiender i det stora kriget; Pvt John Parr var den förste britten som föll. Snart utvecklades det till slaget vid Mons. I korthet höll britterna stånd mot en betydligt större tysk styrka, som de så småningom fick ge vika för. Nu är en reträtt en farlig manöver, det blir lätt oreda som fienden kan utnyttja, men britterna löste det hela med bravur.

Bara några veckor senare skulle en batalj med några tusen deltagare knappt vara värd en notis. Men på något sätt blev slaget vid Mons the stuff of legends. Dels uppstod den bisarra myten om Änglarna vid Mons, se den bloggposten. Dels fick slaget även i mer jordnära kretsar en air av hjältemod, som hade man vunnit en seger snarare än att ”bara” ha retirerat under ordnade former.

*

De tappra 600, Floreat Etona! och slaget vid Mons: Tre episoder där det gick illa för britterna, men som trots det – på grund av? – blev mer uppmärksammade än många tillfällen då det gick dem vägen. Jag hade också kunnat nämna Dunkerque, men dessa tre räckte och blev över. Dessutom är de inte fullt lika kända, särskilt inte jämfört med vad de en gång varit, och sånt är jag alltid svag för.

Nu är ju all intressant historia intressant för sin egen skull; den behöver inte ha någon koppling till dagsläget. Men just den här gången kom jag att tänka på ovanstående på grund av nedanstående …

Нас нікому і нічому не зламати!

Ingen och ingenting kan knäcka oss!

- ___karaya___, Instagram 6 december (ukrainska krigsmaktens dag) 2022; bilden tagen 12 oktober

Major Vadim ”Karaya” Vorosjilov (med reservation för stavningen) är pilot i det ukrainska flygvapnet. En av deras bästa, sägs det. Hans anropsnamn förpliktigar; det är taget från Erich Hartmann, tysk pilot på östfronten och världshistoriens mesta äss med otroliga 352 nedskjutna fiendeplan. (Måste även nämna att Vorosjilov kommer från Poltava oblast.)

En av standardsysslorna för Karaya och hans kolleger utgörs av att skjuta ner ryska drönare. Den 12 oktober hade han sänkt fyra utan problem. Dagens femte gick däremot inte bort i tysthet. När den iranska Shahed 129:an exploderade, träffade några bitar Karayas plan. En bit krossade vindrutan och träffade honom i ansiktet. Blodet rann ner i ögonen så han såg sämre. En annan bit slog ut höjdrodret. När det sedan började brinna inne i cockpit tyckte Karaya att det fick räcka och sköt ut sig med katapultstolen. På vägen ner, dinglande i fallskärmen, tog han en titt på sina skador med hjälp av mobilens kamera. Och så tog han en selfie och skickade till kamraterna; han visste hur oroliga alla blev när något plan försvann från radarn.

Så småningom fick han utmärkelsen ”Ukrainas hjälte” av president Zelenskyj. Det var sannerligen inte enbart på grund av den femte drönaren. Men dagen därpå lade han ut bilden ovan på Instagram. Det var den som gjorde honom riktigt populär och internationellt känd – trots att, eller på grund av, att han just blivit av med sitt plan.

- Ukrainas flygvapen (Youtube): Героїчна історія українського винищувача на позивний "KARAYA", med engelsk text