Til syvende og sidst

Det er dog til syvende og sidst alene det, det hele Spørgsmaal dreier sig om. [Notera hur danskan förr kunde använda initial versal i substantiv, på samma sätt som tyskan fortsatt med.]

- Fergus Falls Ugeblad, 12 november 1890, med ett belägg från andra sidan pölen

För det första så är det just så det stavas, om man nu vill skriva det danska talesättet på danska. Varianterna är många. Särskilt det sista ordet ställer till det; man kan ofta se "syvende og sisdt". Men d:et ska alltså in lite tidigare.

Vad betyder det? Den frågan är lätt besvarad: "För det sjunde och sista". Men vad betyder det? Vadå "sjunde"?

Man tänker sig en argumentation, där man säger att "För det första, så … Och för det andra, så …" och så vidare. Om man kommer så långt som till ett sjunde argument, så får det sätta punkt. Det beror kanske på att sju argument är alldeles för många att hålla reda på – men folk var kanske mer vana förr – men framför allt på att talmagi spelar in. Sju är ju ett ovanligt magiskt tal, med sju veckodagar (även kända från 1 Mos), sju himlakroppar (sen gammalt), sju metaller (d:o), sju sovare, sju insegel, etc, etc. Dessutom blir "syvende og sidst" en alliteration, en ingrediens som alltid förbättrat uttryck kraftigt. Så framställer åtminstone Pelle Holm det i sin oumbärliga Bevingade ord.

Uttrycket är inte ovanligt i dagens danska. Däremot vet jag inte hur vanligt eller ovanligt det är där. Det verkar inte omöjligt att "syvende og sidst", med varierande stavningar, numera är vanligare i svenska än danska.