Nothing has come from the study of UFOs in the last 21 years that has added to scientific knowledge
- Edward U. Condon (1969)
Jag har aldrig lyckats intressera mig för UFO-frågan, vare sig "mot" eller "för" – hur man nu skulle vara "mot" eller "för" det faktum, att folk ser saker på himlen som de inte vet vad de är. Processen att identifiera dem, som UFO-Sverige förresten bedriver med den äran, har onekligen sina spännande moment; där har vi gott vetenskapligt tänk, där man kan få anledning att konsultera fler discipliner än man kan tro. Och på något sätt blir resultatet alltid detsamma: Över 90 % av de underliga fenomenen (begreppet UFO ersätts numera med det mer heltäckande, mer korrekta och mindre besudlade UAP, unidentified aerial phenomenon) identifieras som flygplan, planeten Venus, moln, avlägsna fyrar eller vad det nu är. Och det blir alltid några procent över, som trots idogt klurande och grävande inte kan identifieras.
Det där är UFO-fenomenet, som jag förstått det. Vad händer sedan? Vad ska man ha informationen till? Betyder den något?Ett återkommande irritationsmoment, som jag tycker att det är, är ET-hypotesen: Att man förutsätter utomjordiska farkoster bland de oidentifierade fenomenen. Jag känner naturligtvis till de historiska kopplingarna, men tagna för sig själva verkar alla sådana slutsatser vara höjden av godtycklighet. Varför skulle en ny sorts flygande farkost nödvändigtvis ha utomjordiskt ursprung? Hamnar inte den hypotesen väldigt långt ner på listan? Det ligger ju oerhört mycket närmare till hands att en ny sorts drönare eller kryssningsrobot utvecklas någonstans på jorden, kanske som ett topphemligt black project av någon försvarsmakt eller underrättelseorganisation, kanske inom den privata sektorn.
Men allt sådant är hypoteser. Det vi faktiskt har är ett antal oidentifierade himlafenomen – det är allt vi har. När exempelvis Nasa drar igång en ny undersökning (pressmeddelande), som på ett öppet och vetenskapligt sätt ska ta sig an frågan, vad kommer man att komma fram till? Vad skulle man kunna komma fram till? Ett förslag: Man kommer att identifiera över 90 % av de fenomen man undersöker. Några procent kommer inte att identifieras. Jaha … Och..?
Det finns folk som ägnat hela livet åt "UFO-frågan". Jag följer en del, som Clas Svahn och Jenny Randles. Jag har aldrig lyckats komma på vad det är som driver dem, om de förväntar sig att någon gång komma fram till någonting, och vad det skulle kunna vara. Och inget nedvärderande i det, alls inte; folk är olika. Och vilken jävla tur är inte det.
*
(En parentes … Det finns folk, de är inte få heller, som menar sig ha blivit bortförda (och återlämnade) av utomjordingar. Vad som är mindre känt är på vilka grunder de bygger dessa påståenden. I de "tyngre" fallen kan det röra sig om vakendrömmar eller somnambulism. Japp – att somna i sovrummet och vakna i tv-soffan tas i vissa läger som prima belägg för abductions! Men det är långt vanligare med indicier snarare än belägg, så att säga. Folk går igenom listor à la "tolv tecken på att du har blivit bortförd av utomjordingar" där "tecknen" kan utgöras av saker som "plötsliga ångestkänslor", "märkliga märken på kroppen", eller att elektriska/elektroniska prylar beter sig när man är i närheten. Man bockar av dem – för nog känns det pyrt ibland, och blåmärken, fästingbett och småsår uppstår lite då och då, etc – och kommer fram till att, tjoho! jag är en abductee! Uppenbarelserna kan vid behov kompletteras med mer eller mindre färgstarka berättelser om undersökningar, interstellära färder. – Sånt här kan man tycka är mer eller mindre intressant. Men det har ingenting med UFO-fenomenet att göra.)
Läs: https://www.amazon.com/Moby-Dick-Project-Curtis-Peebles/dp/1560980257
SvaraRaderaFörutom dessa så fanns det en bunt andra topphemliga diverse militära flygprojekt och jag skulle inte bli ledsen om jag satt i Pentagon och om folk trodde det var utomjordingar bakom.
MVH
Hans