Lördagsfråga 712: Mercury

1. Ur videon till George Michaels Freedom (1990).
   
2. Detalj av Liberty Bell från 1894, som var en av de första enarmade banditerna, om inte den allra första. Tre klockor gav 10 drinkar, eller lika många nickels = ¢50, beroende på om man ville eller kunde få ut vinster som pengar.
   
3. Ein Produkt der Deutsch-Amerikanischen Freundschaft (1979) var första skivan från gruppen som förkortas DAF.
   
4. Morgonrodnadens gudinna Aurora (hos romarna, Eos hos grekerna) var ett populärt motiv hos konstnärerna. Här är det Giovanni Antonio Pellegrini som varit framme (1718).
   
5. Plínio Salgado (1895–1975) var grundare av och ledare för Ação Integralista Brasileira, som inspirerades av Mussolinis fascister. Deras fana inspirerade till titeln på bloggposten Sigma Heil.
   
6. Affisch för Sieg des Glaubens, "trons seger", Leni Riefenstahls dokumentär- och propagandafilm om partidagarna 1933. Den är inte i närheten lika känd som "viljans triumf", Triumph des Willens, som gjordes året därpå med samma ämne och samma stil. Det beror nog delvis på att uppföljaren är bättre, men främst på att man inte kände till ett enda bevarat exemplar förrän ett hittades 1986. Vilket beror på att regimen förstörde alla exemplar de kom åt, vilket i sin tur berodde på att SA-ledaren Ernst Röhm där framställs i god dager; det skulle ju vända snabbt och brutalt i och med de långa knivarnas natt 1934.
   

På engelska blir ledtrådarna Freedom, Liberty Bell, Friendship, Aurora, Sigma och Faith. Det är händelsevis namnen på de sex kapslarna som sköts upp i Mercury-projektet, USA:s första bemannade rymdfärder. Närmare bestämt hette kapslarna Freedom 7, Liberty Bell 7 osv, där sjuorna står för de utvalda sju astronauterna, the Mercury Seven – the Right Stuff – som fick ofantlig uppmärksamhet på sin tid (se t.ex. Astronautfruarnas slampiga läppstift). Namnen valdes av respektive astronaut, i god pilot-tradition. Att det inte är sju omgångar beror på att Slayton inte fick åka pga hjärtfel. Efter att ha trasslat ett bra tag fick han till slut grönt ljus, och fick vara med om den berömda dockningen Apollo–Sojuz 1975.

Den satte Löjliga familjen.