Cris Shapan, den fejkade retro-reklamens kung

"My friends tell me the graphics are the best. I don't know what that means, but I know with the Atari 2600 they must be uptight and outta sight!"

Har verkligen Stevie Wonder medverkat i en annons för ett videospel? En maskin han visserligen inte kunde använda, men som han prisade eftersom "I love the sound of fun"? – Nej, givetvis inte. Det är Cris Shapan som varit framme … Igen.

… This guy clearly gets his jollies posting this stuff & then kicking back to watch people repost it thinking it’s real.

 - Jim Berkin: Let's Hear It For Cris Shapan, 25 februari 2018

Vi är många som gillar gammal reklam. Ibland är det som om nostalgin strömmar effektivare genom kommersiella budskap, hur det nu fungerar. Andra gånger kan det finnas helt andra skäl att ta del av materialet. Då och då ser man alster delas som inte bara är gamla och nostalgiska eller gamla och roliga, utan gamla och häpnadsväckande eller direkt förfärliga. Tänk, att man en gång i tiden gjorde det här – på fullt allvar! Och folk köpte det!

Är det sant?

You'll sense the velvet smoothness of the action as you cock the hammer. You'll appreciate the crispness of the trigger pull, designed with your long nails in mind, as you fire again and again. — Colt Cobra – for that strange, depraved creep who won't leave you alone.

Ja, ibland är det verkligen sant. Andra gånger är annonserna faktiska annonser som skruvats till. Och ibland är de rent hittepå, från början till slut. Vilket naturligtvis kan vara lättare eller svårare att avgöra, beroende på innehåll, stil, utförande, och inte minst betraktarens kunskaper och skeptiska sinnelag. (Eller för den delen situation … Om vi säger så här: Bland alla fejkade alstren i denna bloggpost har jag smugit in en tvättäkta annons som är precis lika gammal som den ser ut. Ser du vilken?)

Many of the colts & foals we purchase were sired by thoroughbreads, and while they don't meet racing standards, they sure 'meat' ours – Dickman's renders them into the best equine oleomargarine spread you'll ever taste!

Många är kallade, men få är utvalda. Och ingen har ännu slagit Cris Shapan när det gäller känsla för såväl helhet som detaljer: "An entire comedy genre of one", för att citera Richard Metzger, vars fina Everything on the Internet is a lie (except for this) utgör en god början för den som vill studera Shapan.

För denna bloggpost kan bara vara en anspråkslös introduktion till Cris Shapans underbara värld (vilket hade varit en typisk skivtitel när det begav sig) av fejkade retro-annonser och annat. Så här såg det inte riktigt, riktigt ut från 1950-talet till 1980-talet nånting – men det är inte bara väldigt likt, åtminstone till det yttre, utan även uppskruvat precis så mycket att det ofta känns äktare än den äkta varan. På samma sätt som en lätt karikatyr kan se mer lik ut än ett fotografi.

… Semi-nourishing.

Det handlar inte heller bara om vilka produkter som förs fram, eller text- och bildspråk. Ska man luras ordentligt gäller det även att ha koll på det fysiska hantverket.

Alster från en period bär spår av sin tids metoder och teknik. Man kan sitta vid en alldaglig (med dagens mått) anläggning 2022, och skapa ting som ingen kunnat föreställa sig någon halvgeneration tillbaka. Men det kan vara något helt annat att göra en annons som ser ut som om den tagits fram medelst slabbande i mörkrum, pillande med bokstavsdekaler, skärande i faktiskt fotopapper med faktiska skalpeller, och annat utövande av andra analoga tekniker som länge var det som gällde eftersom det var det som fanns. Eftersom jag är intresserad av sådant uppskattar jag även den dimensionen av Shapans arbete; problemet är att jag inte kan tillräckligt mycket för att uppskatta det efter förtjänst.

Därtill kommer detaljer som inte har med framställningen att göra, utan materialets tänkta ålder. Nötningar, blekta färger och annat kan vara nog så knepigt att få till. Vilket kan kännas särskilt märkligt med tanke på vilken icke-ansträngning det är att skapa dem på riktigt. Inte för att alla ens försöker att få till dem …

Facebook: Cris Shapan (Deluxe Fuxley Corporate Archives)

Shapan verkar fortfarande inte ha någon hemsida; han nöjer sig med Facebook. Där postar han sina alster och ser dem spridas. Särskilt roligt är det när folk inte bara tar dem på allvar, utan intygar "det där minns jag!", "en sån hade pappa!" Och när folk rentav går in och uppdaterar Wikipedia med anledning av en upphittad annons från 1972 … Då myser Shapan.

For 7-Up is so pure, so wholesome, you can even give it to babies and feel good about it.

Den som lyckas lura folk ofta och effektivt har naturligtvis idéer om hur det går till. Jag håller inte med om allt, men det är en annan sak.

I don’t know if it’s a societal shift, or the failure of schools to inspire more kids to learn & understand, or the disappearance of books, but there’s this whole, weird thing out there where people read a snippet online and feel they’re experts on any subject, and will expound, or criticize, or speak in absolutes when in fact they’re laughably ignorant.

- Shapan från Metzger igen

Visserligen har det alltid funnits folk som känt sig mogna att doktorera efter att ha läst flingpaketets "Visste du att". Men här kanske det finns något? Nu kommer en utvikning … Olika medier ger olika mättnadskänsla. En välproducerad och polerad dokumentärfilm, för att ta ett exempel på ett annat medium, kan efterlämna ett intryck av att vi lärt oss mer än om vi tillbringat tio minuter med att läsa en välskriven artikel – även när film och artikel förmedlar samma information. Och har man suttit igenom några timmars youtube-produktioner så kan man, tänker jag, känna sig välinformerad, på riktigt. Slut på utvikningen.

In the scenic village of Fishney-on-Twerp in Muddlesex, England …

Då och då anspelar Shapan på saker som jag inte har erfarenhet av. Jag vet att man i USA kan hetsa upp sig över exotiska grejor som kommer ända från Europa (på samma sätt som vi i Europa kan hetsa upp oss över grejor som är exotiska på riktigt!), eller grejor som åtminstone tänks komma härifrån, som den ur-skandinaviska Häagen-Dasz-glassen ända från New York. Beans 'n' Dicks känns överdriven, men vad vet jag – det finns säkert folk som faller pladask för korvarna med uterus beans. (Liksom det säkert finns de som inte fattar ens sedan de läst fotnoten till "5 minutes".)

Gårdagens kitschiga skivomslag är extra nostalgiska eftersom de "bästa" inte liknar något som finns idag. Det blir ännu bättre när det gäller skivor med prat. Ifall någon inte känner till det så fanns det under "retro-perioden" ifråga en rad genrer med talskivor; man kunde lyssna på böcker, språkkurser, sketcher, sagor för barnen … Och kanske även president Johnsons tal, upplästa av skådespelaren Karl Malden? Aktuell i mars med Disneys The Adventures of Bullwhip Griffin! Presenterad av Uncle Jemima Soap!

Två tidstypiska superkändisar: Poliovaccinets skapare dr Jonas Salk och Mr Magoo. Heltäckningsmattan i bakgrunden är pricken över i. Eller nej, pricken över i, på båda skivorna, är den nötta rundel skivan gett upphov till.

Bokomslag är ännu en genre som Shapan gett sig in på. Även här finns det gott om detaljer man kan sitta och upptäcka.