Om nödvändiga och onödiga jodtabletter

- Den ena sorten innehåller mer jod per tablett än den andra per burk.

När det pratas om olyckor som inbegriper kärnkraftverk – eller för den delen tänkbara händelser som inte alls är olyckor utan frammanade med flit – så dyker förr eller senare jodtabletter upp. Vad är grejen med radioaktivitet och jod?

Jod används på ett enda ställe i kroppen och det är sköldkörteln. Så när vi får i oss jod, hamnar det i sköldkörteln. Det enda undantaget är om denna för tillfället är mättad med jod och inte kan få i sig mer.

När man klyver uran- eller plutoniumatomer så bildas en del radioaktiva ämnen, bland annat jod-131. Om man får i sig jod-131 så hamnar det i sköldkörteln, och kan på sikt öka risken för cancer där. Men det finns ett motmedel, som redan nämnts: Om sköldkörteln för tillfället är mättad med jod och inte kan få i sig mer, så hamnar jod-131 inte där.

Det är därför man ska äta jodtabletter vid kärnkraftsolyckor: Genom att mätta sköldkörteln med icke-radioaktivt jod, hindrar man radioaktivt jod från att komma dit.

Inte för att det behövs särskilt ofta. Strålsäkerhetsmyndigheten räknar upp summa tre tillfällen då större mängder jod-131 spridits vid "kärntekniska olyckor" (bomber tillkommer, med andra ord): Sellafield 1957, Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011. Men när det väl behövs, så behövs det.

Ska man ta jodtabletter om man besöker Tjernobyl idag? Eller om någon galning skulle få för sig att, tja, spränga sarkofagen med ökända block 4, så att denna Pandoras ask skulle sprida diverse fanstyg över världen; skulle folk behöva ta jodtabletter då? Nej, av ett enkelt skäl: Jod-131 har en halveringstid på åtta dagar. Det innebär* att det förmodligen inte återstår en enda atom ¹³¹I i Vladimir Lenins kärnkraftverk med omnejd.

En sak till: Är du över 40? Studier av radioaktivt jod har visat på ökad risk för sköldkörtelcancer hos personer upp till 40 år, men där tar det slut. Så har du åldern inne, behöver du inte bekymra dig för jodtabletter. Om Ulana Khomjuk i tv-serien Chernobyl var lika gammal som den Emily Watson som spelade henne så hade hon alltså inte behövt ta de jodtabletter hon tog. (Gravida ska också ta det försiktigt; och här någonstans känner jag att en blogg inte är rätt ställe för medicinska råd.)

Om man trots allt skulle behöva jodtabletter så gäller det att hålla reda på sorterna. Jodtabletterna på apotekets vitaminhylla är till för att förse oss med de doser som rekommenderas till vardags, vilket är något helt annat än jodtabletter för "kärntekniska" skäl. Ett exempel på det förra är märket Jodikelp, som innehåller 100 mikrogram jod per kapsel. Ett exempel på det senare är finska Jodix, som innehåller 130 milligram jod per tablett.

Milli kontro mikro – det är mer än tusen gånger mer jod i Jodix, det. Så precis som man inte ska slarva med "kärntekniska" jodtabletter utan bara äta dem när det behövs ("på uppmaning av myndigheterna", som det står på bipacksedeln), så är det poänglöst att bunkra jodtabletter från vitaminhyllan ifall Tjernobyl eller Fukushima skulle inträffa igen.

* I mars 2022 har det gått drygt 13 000 dagar sedan olyckan – eller kanske "särskilda kärntekniska operationen"? – den 26 april 1986. Det blir drygt 1600 halveringar à åtta dagar. Det innebär att det jod-131 som då spreds ut minskat med en faktor 10⁴⁹⁰; det är en etta med 490 nollor efter sig. Om den ursprungliga mängden var, säg, ett halvt kilo, eller 2,4 * 10²⁴ atomer – den exakta mängden är okänd men det spelar mindre roll i detta sammanhang – så räcker det att jämföra storleksordningarna för att inse att sannolikheten är mycket liten för att så mycket som en enda atom ska finnas kvar. (Tack till @Oxymoronen1 som fixade kemi/fysik-matten.)