Att debunka sig själv

Det här är bara ett av många exempel på varför vi väntar i dagar med att publicera ukrainskt bildmaterial. Hälften av det vi publicerade första dagen visade sig vara mixtrat med :-/ de behöver kontrolleras mycket mer.

- @ABSMilitary den 28 februari 2022

Debunking har ju blivit inne. Följdaktligen har även desinformatörerna – proffslögnarna – hoppat på trenden.

Som med bildparet ovan. Vi ser ett demolerat fordon, gissningsvis ett militärt som råkat ut för ett angrepp. På den ena bilden, men inte den andra, har den det "Z" som blivit ett kännetecken för ryska trupper i Ukraina. På den Z-lösa bilden står "Donbass 2014". Av detta förstås att bilden är åtta år gammal, som nu "förbättrats" och återanvänts. Närmare bestämt ska det röra sig om ett ukrainskt fordon som slagits ut av ryska trupper, men som framställs som ett ryskt fordon som slagits ut av ukrainska trupper, enbart genom att kludda dit ett "Z".

En rutinmässig faktakoll, helt enkelt. Vad är problemet? – Att den fejkade Z-bilden inte cirkulerat tidigare. Den har tillverkats enbart för att "debunkas".

Videon är en tydlig demonstration av hur man med enkla medel kan ta sitt (ukrainska) materiel och tillskriva det fienden (Ryssland).

- Ett konto på Facebook-alternativet Telegram kommenterar filmen bilden kommer från

- "Hur ukrainska förfalskningar görs", @DaniilBezsonov den 3 mars 2022

Enligt bildtexterna ser vi dels en film som nyligen släppts som ukrainsk propaganda, och som enligt dem visar en rysk raketattack mot Charkiv, dels en film från Charkiv 2017 – samma film, där det bara är färgkalibreringen som skiljer. Ännu en mönstergill faktakoll? Men om man faktakollar faktakollen, så inser man att filmen som skulle ha släppts som ukrainsk propaganda aldrig verkar ha släppts som ukrainsk propaganda. Vad vi egentligen ser är rysk propaganda, som påstår att fejkat material släppts som ukrainsk propaganda

- T-34: Sovjetisk teknik som var enkel eller direkt primitiv, och vars främsta fördel var att den var mycket lämplig för massproduktion.

Ända sedan jag började titta på rysk propaganda, desinformation och maskirovka, har jag många gånger slagits av hur klumpig den är, amatörmässig och grov, såväl tekniskt som psykologiskt. Det kan ses som klassiskt sovjetiskt tänk: De stridande massorna får inte sofistikerade vapen utan enkla prylar. Å andra sidan är enkla prylar även hållbara, och framför allt lämpliga för massproduktion. Det leder vidare till den grundläggande taktiken inom dagens ryska desinformation: Man tar inte fram en version av händelseförloppet utan många, från det lätt fejkade till det helt vrickade. Så var det med Malaysia Airlines MH-17, och så är det med angreppet mot barnsjukhuset i Mariupol. Varför krångla med deep fake och grejer, när man kan ta en gammal bild och byta bildtext – och upprepa med trettio bilder? På så sätt överbelastas faktakollare, och allmänheten tröttnar på nyheterna och byter kanal.

Om fejket kräver ensiffrig intelligenskvot för att tros på spelar ingen roll. Inte heller spelar det någon roll om såväl avsändare som mottagare vet precis var de har varandra, och är fullt införstådda med att  båda vet att kommunikationen är ljug och hittepå. Vranjo враньё som det kallas, ett begrepp jag lär återkomma till.

When I recently opened The New York Times and saw Vladimir Putin […] walking out of the Black Sea with two nearly intact ancient amphorae in his hands, the vranyo alarm went off. […] The smell of vranyo was so strong I had to put down the paper. I was sure that thousands of Russians were smirking in recognition of the old pretending game: Putin was lying to us, we knew he was lying, he knew we knew he was lying, but he kept lying anyway, and we pretended to believe him.

- Elena Gorokhova: From Russia with lies, New York Times 21 oktober 2011

På så sätt är fejkad faktakoll i den skalan närmast anti-ryskt, eftersom det är ett nytt grepp. Det är också en gnutta mer sofistikerat än att aktivera trehundra troll som får åtta rubel per kommentar. (Eller vad ackordet nu ligger på … Men trollen hör avgjort inte till de prioriterade vapenslagen.) Dessutom är det tacksamt att producera. Fejkandet behöver inte vara välgjort, ska helst inte vara välgjort, eftersom det ju tillskrivs fienden.

Media outlets around the world have responded to the onslaught of lies and misinformation by fact-checking and debunking content and claims. The fake fact-check videos capitalize on these efforts to give Russian-speaking viewers the idea that Ukrainians are widely and deliberately circulating false claims about Russian airstrikes and military losses. Transforming debunking into disinformation is a relatively new tactic, one that has not been previously documented during the current conflict.

- Craig Silverman och Jeff Kao: In the Ukraine Conflict, Fake Fact-Checks Are Being Used to Spread Disinformation, ProPublica 8 mars

För övrigt ser kontot som inledde denna bloggpost numera ut så här:

Denna bloggpost avrundas lämpligtvis av ett skoj- och allvarskonto, som blandar galghumor med frätande sanningar. Och det på rätt sida – jag har aldrig sett rysk propaganda som är ens kvartsbra på humor.

Dictators don't do propaganda so you believe something. We do it so you believe nothing. And more importantly, do nothing.

- @DarthPutinKGB, 2 oktober 2021