Faktoidpodden avsnitt 11: Citat

Faktoidpodden avsnitt 11: Citat

Var det verkligen X som sade eller skrev Y? Eller vet vi att det var någon annan? Eller vet vi inte vem det var, vilket är nog så vanligt? Men någon tyckte att citatet blev liksom bättre när det tillskrevs välkände pålitlige X istället för någon okändis.

I det här avsnittet ska jag ta upp en rik underkategori av faktoider: citat. Med faktoida citat menar jag alltså citat som tillskrivs folk som, såvitt man vet, så vitt någon kunnat finna, aldrig sagt eller skrivit citaten ifråga. Ibland vet vi att andra myntat citaten ifråga. Ibland vet vi att den som tillskrivs citaten visserligen sagt eller skrivit det men inte myntat det. Ibland kan man på goda grunder utgå ifrån att personer som tillskrivs citat inte kan ha sagt dem. Det vanligaste är att kloka, tänkvärda, roliga citat man stöter på har myntats av folk som vi inte vet vilka de var och aldrig kommer att få veta, och i åratal, ibland århundraden, tillskrivits kända förmågor som varit inne för dagen. 

Citat är verkligen en myllrande rik underkategori av faktoider. Jag har också berört ämnet och tagit upp några exempel i tidigare avsnitt. Exemplen jag nämnde där var bra exempel på hur citat kan tillskrivas olika personer i olika tider. Jag ska därför granska ett av dem lite närmare. 

Det här citatet är kort och kärnfullt, och förklarar att det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik. Det som jag, liksom andra som forskat i just detta fall, har kommit fram till, är att det verkar ha myntats på 1800-talet av någon som vi inte vet vem det är. Det blev populärt i slutet av 1800-talet, och tillskrevs en rad förmågor som var kända, observera kända på den tiden. Det är helt typiskt. Precis samma sak förekommer idag: När man ser ett citat man vill citera, så vill man gärna tillskriva det någon känd person – annars är det ju inget citat, utan bara något man säger. Därför har ett anonymt citat svårare att hävda sig i den kamp för tillvaron som alla citat, påståenden och faktoider är inbegripna i. Det var det som fick folk att förknippa förbannad lögn-citatet med folk som Balfour, Labouchère och Leonard Courtney – folk som var kända i slutet av 1800-talet. Om du inte hört talas om någon av dem är det helt okej, för även om de på den tiden hörde till allmänbildningen, åtminstone i valda kretsar, så är det få som förväntas känna till dem idag. 

1907 kom en viss Benjamin Disraeli att tillskrivas citatet. Han hade visserligen dött 1881 men var fortfarande en av dåtidens kändisar; han hade varit brittisk premiärminister i två omgångar (även om den första var mycket kort) och finansminister i tre, haft mycket att säga till om i brittisk politik även i övrigt, med mera. Det var därför helt typiskt att han blev en av de som tillskrevs "förbannad lögn"-citatet. Men om få idag har koll på Disraeli så känner alla till åtminstone namnet på han som 1907 tillskrev Disraeli citatet: Om inte hans riktiga namn Samuel Clemens, så åtminstone hans pseudonym Mark Twain. Det var så här han skrev:

Siffror lurar mig ofta, särskilt när jag själv ställer upp dem; och då kan man ofta, med god anledning och kraft, tillämpa en kommentar tillskriven Disraeli: "Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik."

Mark Twain skrev alltså "tillskriven Disraeli"; han var så tydlig man kan begära, både med att han citerade och att han inte var helt säker på källan. Om man studerar det här citatet kan man då och då läsa att det var Disraeli som myntade det. Den uppgiften kommer alltså från Mark Twain, trots hans försiktighet. Men det intressantaste är de som tror att det var Mark Twain som myntat citatet. Det kan låta märkligt – hur slarvigt kan man egentligen läsa? – men det är inte konstigare än mycket annat som händer. När Disraeli, Balfour och de andra högdjuren kring sekelskiftet 1900 glömts bort så kom man ihåg Mark Twain desto bättre. Och citatet med "förbannad lögn" var tydligen ett citat som man tyckte passade honom. 

Studerar man faktoida citat märker man snart att några namn återkommer. Vilka personer är populärast i den här genren? Vilka historiska personer tillskrivs oftast citat som de kanske eller kanske inte skrivit eller sagt? Vi har Gandhi, Churchill, Oscar Wilde och nämnde Mark Twain … I USA är även Martin Luther King och Lincoln särskilt populära; det är förresten ett enkelt men tydligt sätt att mäta hur mycket viktigare de är där än här. Men det finns en person som är populärare än alla andra ihop. Någon som kan gissa..? – De faktoida citatens överlägset största namn är naturligtvis Albert Einstein. Jag har inte räknat på saken, men misstänker att Einstein tillskrivs fler oriktiga citat än äkta citat. Ser man ett citat som tillskrivs Einstein kan man alltså utgå ifrån att det är oriktigt, tills motsatsen bevisats, såklart. Det är åtminstone vad jag gör. 

Om citat är en rik underkategori av faktoider, så är påstådda Einstein-citat en nog så rik underkategori av citat. De tar aldrig slut. Här ska jag nöja mig med tre. 

Einstein-citat som inte är det, #1: "Tiden är det som hindrar allt från att hända samtidigt". Det där är ingen dum påminnelse om att vetenskapen faktiskt har en rätt vag uppfattning om vad tid egentligen är och hur den fungerar. Det är ett oerhört intressant ämne som vi inte alls ska gå in på här. Men hur är det med citatet? Ja, så vitt någon kunnat finna började det som ett skämt. Det äldsta framgrävda belägget är från 1919, och då utan minsta koppling till Einstein. 

Einstein-citat som inte är det, #2: "Två saker är oändliga: Universum och mänsklig dumhet". Det första belägget man hittat för det här citatet är från en bok som gavs ut 1942, och sammanhanget är inte ointressant. Så här lät det:

… En stor astronom sade: Så vitt vi vet är två saker oändliga – universum och mänsklig dumhet. Idag vet vi att det inte stämmer. Einstein har bevisat att universum är begränsat. 

Ur Frederick Perls bok Ego, Hunger and Aggression. Där nämns "en stor astronom", och strax därefter Einstein. Som det står är det tydligt att astronomen och Einstein är två olika personer, särskilt som den senare skulle ha motbevisat den förre. Men man kan tänka sig att folk som läst detta och skulle återge det ur minnet blandat ihop personerna. 

Men kan man tänka sig att han som skrev det här senare skulle ha blandat ihop personerna? Det är just vad som hände. I en bok från 1969 skriver Perls, samme Frederick Perls, att "Som Albert Einstein en gång sade till mig, 'Två saker är oändliga …'" och så vidare. Så det här är ett citat som, såvitt vi vet, oriktigt tillskrivits Einstein, och där vi även – igen, så vitt vi vet – har namn på den som myntade det och tillskrev Einstein det: Frederick Perls. 

En sak är säker: Citatet hade inte fått vingar om inte Perls tillskrivit Einstein citatet. 

En del påstådda Einstein-citat verkar vara svåra att ta på allvar, tycker åtminstone jag. Är det någon som verkligen tror att Einstein skulle ha sagt det där? Det gäller särskilt sådana citat som sprids av folk som tror att han var en sån där motivational speaker. Om Einstein varit en motivational speaker hade han säkert ha varit mindre outhärdlig än de motivational speakers som jag stött på, men det var han aldrig. 

Som Einstein-citat som inte är det, #3: "Alla är genier. Men om man dömer en fisk efter dess förmåga att klättra i träd, så kommer den att tro att den är dum i huvudet." – Någonting i den stilen. Det där motivational speaker-citatet är inte alls i Einsteins stil. Idén i citatet är heller inte ny. Däremot gick hela 1900-talet utan att någon kom på att Einstein skulle ha sagt det. Det äldsta belägget någon hittills hittat för kopplingen är 2004. Om någon kan hitta ett exempel på att någon tillskrivit fiskar-klättrar-i-träd-citatet till Einstein före år 2000 bara, så vore det en ny insikt i just det här fallet.

Många kända citat har tillskrivts flera olika personer genom åren. Det jag ska ta upp nu har jag i princip bara sett tillskrivet en enda person: Hermann Göring. Det är också det enda kända citat som tillskrivits honom, trots att det är oriktigt, ett öde han delar med många. Ni kanske känner igen citatet, här är det: "När jag hör ordet 'kultur' osäkrar jag min revolver." 

Ja, det där var definitivt inte Göring som myntade. Det var däremot en annan nazist: dramatikern Hanns Johst, i teaterpjäsen Schlageter. Den handlar om den unge nazisten Albert Leo Schlageter. Han var en högst verklig person. Han avrättades 1923 för sabotage i det av Frankrike ockuperade Ruhr-området. Snart blev han en sorts nazistisk martyr som, när partiet fick allt mer att säga till om, hyllades med allt fler och större monument och parader, och minst en teaterpjäs då, av Hanns Johst. Den uppfördes för första gången den 20 april 1933 som en födelsedagspresent till den färske rikskanslern Adolf Hitler.
Det är i akt I, scen 1 som Friedrich Thiemann säger:

Nej, man måste hålla hela "världsbildssallaten" på behörigt avstånd. Här skall skjutas skarpt! När jag hör "kultur", osäkrar jag min Browning!

En kommentar om det där ordet "världsbildssallat": Det är direktöversatt efter Weltanschauungssalat, där Weltanschauung betyder världsbild eller världsåskådning, i vidare bemärkelse ideologi eller filosofi. Det ska sägas att det var ett centralt begrepp inom tysk filosofi, och den som använde det kunde knappast vara hur obildad eller kulturlös som helst. 

Det ska nämnas att det här "när jag hör ordet kultur"-citatet används på olika sätt då och nu. När citatet var relativt nytt i svenskan kunde det användas när man talade om vilka kulturlösa barbarer nazisterna var. Men åtminstone nazisternas ledare var ju mycket intresserade av kultur, om än på ett ofta förvrängt sätt. Bara det att citatet kommer från en teaterpjäs är ju ironiskt så det räcker … Numera används citatet på ett annat sätt, för att markera överkänslighet mot ett visst ämne eller så. Men det är en annan sak. 

I citatets original nämns alltså en Browning. Det är inte en revolver utan en halvautomatisk pistol. Liksom flera andra nazi-höjdare gick Göring även till vardags ofta i uniform och bar vapen, i hans fall revolver, ända fram till 1945 då hans Smith & Wesson togs i beslag av de allierade (den finns sedan dess i förvar på West Point Museum). Kan detta innebära att han verkligen använt sig av uttrycket, men med en revolver istället för en Browning? Kanske "felet" i själva verket är en medveten anpassning? 

Men då uppstår ett vapentekniskt problem: revolvrar har inga säkringar. Det finns undantag, men de är ovanliga idag, jag vet inte om de fanns över huvud taget på Görings tid, och det är i vilket fall irrelevant. En pistol, som en Browning, kan man säkra och osäkra, men man kan inte säkra eller osäkra en revolver; Göring kunde det definitivt inte. Detta enkla faktum nämns märkvärdigt sällan när citatet återges eller forskas i. Kanske det beror på att sådana kunskaper om handeldvapen inte ingår i allmänbildningen. Kanske justeringen från Browning till revolver gjordes just med tanke på Görings favoritvapen, och den som gjorde det ignorerade eller inte kände till det där med revolvrarnas obefintliga säkringar. Kanske det – det vore inte det enda exemplet på bevingade ord som egentligen är fel ute. 

När vi är inne på Tredje riket kan vi ta upp det andra av de sammanlagt två citat från den tiden som blivit ordentligt bevingade. Det handlar om den stora lögnen, som blivit föremål för missförstånd och vantolkningar. När man gör sökningar på det där citatet idag hittar man ofta påståenden i den här stilen: "Den stora lögnen" skulle ha varit ett koncept som lanserades av Joseph Goebbels, och det gick ut på att ska man ljuga för folk så ska man ta i ordentligt. För vanligt folk är vana vid smålögner, lätta justeringar av sanningen, men kan inte ta till sig riktigt stora lögner, fundamentalt ljugande om man vill. Sådant förstår de sig inte på, det ingår inte i deras världsbild. Därför kommer en viss tveksamhet att dröja sig kvar även om lögnen avslöjas; var det verkligen helt osant det där..?

Ja, det där är nog så intressant, om man intresserar sig för sådant. Beskrivningen är inte helt fel ute. Konceptet "den stora lögnen" förekom verkligen i nazistisk retorik, och beskrevs där så som jag beskrev det här. Men det var naturligtvis inget man sade att man själva använde. "Den stora lögnen" var något man tillskrev fienden. Och den förste som gjorde det? Ja, han hette Adolf Hitler. Så här skriver han i Mein Kampf, första delen, tionde kapitlet – nu kommer ett lite längre citat: 

Genom att stämpla Ludendorff som den skyldige till att Tyskland förlorade världskriget, vred [judendomen och dess marxistiska kamporganisationer] den moraliska rättens vapen ur handen på den ende farlige åklagare, som kunde uppträda mot fosterlandsförrädarna. Man utgick härvid från den mycket riktiga grundsatsen, att ju större en lögn är, desto lättare har den att bli trodd, då ett folks stora massa lättare blir fördärvad i sitt omedvetna än i sitt medvetna, och således på grund av sin primitiva enfald lättare faller offer för en stor lögn än för en liten, då de säkerligen själva ofta ljuger i smått men likväl skulle dra sig för stora lögner. Det skulle aldrig falla dem in att vara till den grad osannfärdiga, därför tror de heller inte på möjligheten av att någon annan kan förvränga fakta på ett så oerhört fräckt och infamt sätt. 

Jag tar det igen: "Den stora lögnen" var ett grepp som nazisterna tillskrev fienden. I det här fallet den fiende som, enligt Hitler och många med honom, blåljög om att det skulle ha varit den tyska militära ledningen med Ludendorff och Hindeburg i spetsen som bar skulden för förlusten i världskriget. Det kan här nämnas att forskningen idag är helt överens om att Tysklands förlust i första världskriget verkligen berodde på att landet var militärt underlägset fienden, och ingenting annat. Att det skulle ha varit ett påhitt var grogrund för den så kallade dolkstötslegenden: idén att Tyskland borde ha vunnit men förråddes av judar, socialister och medlöpare. Det är en vanföreställning och myt som icke desto mindre var etablerad sanning bland många tyskar, och det kan understrykas, att visserligen trodde alla nazister på den, men det var många fler icke-nazister som trodde på den. 

Hitler tog alltså åtminstone en gång upp "den stora lögnen". Det gjorde Goebbels också, åtminstone en gång, och även han beskrev den som fiendens metod. Det var under andra världskriget som han talade om vad han kallade "Churchills lögnfabrik": Hemligheten bakom den framgångsrika brittiska propagandan var att de ljög ohämmat, utan att vara rädda för att framstå som löjliga. Det där är vad Goebbels yttrat i ämnet "den stora lögnen". 

Så: Det var Görings revolver och den stora lögnen – bevingade ord från Tredje riket. De är också de enda någorlunda bevingade citaten, faktoida eller inte, som jag känner till från den perioden. Nog är det anmärkningsvärt att de inte är fler? Särskilt Hitler är ju föremål för en synnerligen rik mytbildning, alltså myter i betydelsen faktoider, osanningar och hittepå, men av någon anledning tillskrivs han inte bråkdelen så många citat som exempelvis citatmagneten Churchill. Det är tydligt att vi föredrar citat som är kloka, tänkvärda, roliga eller åtminstone praktiska, eller allra helst alltihop. 

Om man har ett citat på engelska som man är nyfiken på, så är den givna platsen att börja leta på en sajt som heter quoteinvestigator.com. Den drivs sedan bra många år av en som heter Garson O'Toole. Han är noggrann och enveten. Jag ska ta ett exempel, som dök upp häromdagen faktiskt, och det har också med lögnen att göra: "En lögn hinner halvvägs runt jorden innan sanningen hunnit få på sig byxorna". Det tillskrivs ofta, kanske allra oftast, Churchill, som allmänheten tydligen tycker passar bäst för citatet och omvänt. Mark Twain förekommer också, såklart höll jag på att säga, och utöver dem en rad andra namn, såklart.

I sin utförliga utredning citerar O'Toole 23 belägg för citatet – i olika varianter. För är det något man lär sig när man gräver efter citat så är det att citat ofta finns i olika varianter. En fråga man ofta kan ställa sig är hur mycket ett citat ska kunna variera och ändå vara "samma" citat. Ja, det kan vara en svår fråga. Men när man till exempel hittar den här varianten, att "felet löper över halva världen medan sanningen drar på sig stövlarna" – så är det väl inget snack om att det är samma citat som det jag nyss nämnde. När skrevs det där? Det var 1834. Då var varken Winston eller Samuel påtänkta. Men O'Toole har letat fram ännu tidigare varianter av citatet. Här är den äldsta han hittat: "Lögnen flyger, och sanningen haltar efter"; "Falsehood flies, and the Truth comes limping after". Nog fångar det andemeningen? Det tycker jag också. Vem skrev det? Det var Jonathan Swift, han med Gullivers resor. Året var 1710. Så var det med det. 

Nu ska jag ta ett svenskt citat, ett oriktigt tillskrivet svenskt citat, det kanske mest kända av alla oriktigt tillskrivna svenska citat. För alla vet vem som sägs ha sagt, eller åtminstone sägs ha skrivit, "Man tager vad man haver". Det är heller ingen marginell upplysning om Cajsa Warg utan den mest kända uppgiften om henne över huvud taget. Citatet har inte bara blivit ett begrepp utan verkar till och med ha legat till grund för en modern bild av henne, som i sig är en sorts myt: Sinnebilden för sparsam flexibilitet i köket, som inte låter sig hindras av brist på det ena eller andra, utan som kan reda sig med det som finns och fixar en fest på en limpa och en halv gul lök … Den stilen.

Anna Christina Warg levde 1703–1769. Hon gav 1755 ut boken Hjelpreda i hushållet för unga Fruentimber; den är mest kokbok men rymmer även anvisningar om fläckborttagning, ljusstöpning, lite om kalkonuppfödning med mera. Den blev oerhört populär – det kan inte understrykas nog – den gavs ut i vad som på den tiden var fantasiupplagor, och försäkrade henne en evig plats i Sveriges mathistoria. Den är förresten högst läslig än idag, lätthittad och allt. Läs den! [länk till Hjelpreda … på Wikisource] – Om man bara hört talas om "Man tager vad man haver"-Cajsa så tror man kanske att texten är pepprad med den kända frasen, men det är faktiskt tvärtom. Faktum är att man letar förgäves efter ett enda "man tager vad man haver" eller liknande i hela boken. Det finns helt enkelt inte där. 

Varifrån kommer det då? Folk har sagt att uttrycket "man tager, om man så hava kan" finns i Wargs kokbok – som, om man har russin hemma så kan man använda dem i det här receptet, och om man inte har det, så går det bra utan. Det här skulle ha muterat till "man tager vad man haver". Jag har inte hittat något "man tager, om man så hava kan" i de upplagor av Wargs kokbok jag haft tillgång till. Här verkar det behövas mer underlag, eller vad problemet nu är. 

En annan myt, som jag har bättre material till, rör den om Warg som sinnebild för den rådiga husmodern. Cajsa Warg kom från Örebro men arbetade i Stockholms finaste kök. Hennes karriär kröntes med posten som husmamsell, det skulle väl ha hetat kökschef idag, hos Leonard Klinckowström, han var statssekreterare, kansliråd, överpostdirektör med mera. I det köket fanns det resurser. Ta till exemplet receptet på hummerbullar: Hummerkött och murklor tärnas och kokas med ostron. Denna "fina ragu" läggs i groparna i en så kallad munkpanna, täcks med gäddfärs och gräddas. Eller när Cajsa Warg gör hönskorv med 40 äggulor. Visserligen kunde råvarutillgång och priser vara annorlunda på den tiden, men det kan påminna om att när mamsell Warg lagade mat, så behövde hon inte vända på slantarna i onödan.

Ett annat svenskt citat har blivit populärt i politiken. Få se om ni hört det: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket". Det finns i lite olika varianter, men det tillskrivs alltid, vad jag sett undantagslöst, samma person. Det är ingen kändis, ovanligt nog, men en mångårig socialdemokrat och socialminister som hette Gustav Möller. Att citatet aldrig tillskrivits mer kända finans-sossar som Ernst Wigforss, eller ens Gunnar Sträng som jag tycker är självskriven här, är lite märkligt. Hur som helst.

Jag var nyss inne på hur mycket man kan variera ett citat innan det blir ett annat citat. I detta fallet tänker jag mig att tripletten illa använd skatt + stöld + enkelt folk ska vara med. Till exempel är det mycket spridda påståendet "skatt är stöld" ett annat uttryck. Likaså att skattefusk är "en stöld från de hederliga skattebetalarna". Med mera. 

När jag slog på det här citatet så dominerar formuleringen med "förslösad skattekrona" helt, åtminstone under senare år; ingen använder någon annan variant. "Förslösad skattekrona" – det låter lite gammeldags, inte sant? Det var också länge den varianten som jag fokuserade mina slagningar på. Men där tog jag fel. För andra formuleringar, som låter modernare och, tycker i alla fall jag, sämre –  som "varje krona av skattemedel som används ineffektivt är en stöld från folket" – visade sig vara äldre än den med "förslösad skattekrona". 

Hur är det då med citatet och Möller? Har han sagt eller skrivit det där om den förslösade skattekronan, i en eller annan variant? – Inte vad någon har funnit. Åtminstone inte vad jag har funnit, och jag har inte sett att någon annan grävt djupare. Det första belägget jag hittat för citatet med den förslösade skattekronan är från en riksdagsdebatt 2004. Det första belägget för citatet jag hittat i någon som helst variant är från 1989. Då hade Möller varit död i 19 år. Så Möller har inget med det här citatet att göra – om ingen kan visa något annat, så klart. 

Jag pratade om kändisar och citatmagneter nyss. Då känns det märkligt att vi här har en politiker som idag är praktiskt taget enbart känd för något som han, som det verkar, aldrig sagt och aldrig skrivit. Men så kan det gå.

Jag ska avsluta det här avsnittet med ett citat som inte tillskrivs en särskild person utan ett helt folk: Eftersom alla tyskar, allmänt, alltid och överallt, kallar oss svenskar die dummen Schweden, de dumma svenskarna. Det talesättet är det många svenskar som känner till – men desto färre tyskar. Det beror på att uttrycket bara finns i Sverige. Det finns inte i Tyskland. 

Det äldsta belägget för die dummen Schweden har Pelle Holm letat reda på, han är förresten den främsta auktoriteten när det gäller bevingade ord och kända citat. Det belägget hittade han i skämttidningen Söndags-Nisse, nr 19 1864. Ett genomgående tema i numret är det idag tämligen bortglömda dansk-tyska kriget som då pågick som bäst. Tidningens anti-tyska inställning går inte att ta miste på. Ofta är den påfallande humorbefriad, särskilt för att vara en humortidning. Artikeln Pelle grävde fram återger ett påhittat tal hållet på en påhittad, och nu citerar jag, "herrlig segerfest [för] alla här byggande och boende herrliga representanter af det herrliga tyska fäderneslandet, med anledning af den tyska 'herrliga härens' herrliga seger vid Dyppel". Ja, "herrlig" var verkligen ett vanligt uttryck i tyskan vid den tiden, och det var självskrivet när man skulle driva med tyskar. "Dyppel" är den danska orten Dybbøl, där det i april 1864 stod ett slag som tyskarna vann. Segertalet hålls av en gårdfarihandlare som bryter kraftigt på tyska, jag ska inte försöka att härma alltför långt. Han säger även det här: " Jach köpte i Tyskland thette skräp för en schpottschtifver, und sålte thet här till de fåfängen und dummen Schweden för två-, tre- und firduppelt." Här kan man fundera på i vilken mån tidningen blandat sin anti-tyska hållning med antisemitism, för av de tysktalande gårdfarihandlare som fanns i Sverige vid den här tiden så var samtliga judar. 

Ett annat uttryck som förekommer i det där talet är die dummen Dänen, "de dumma danskarna". Det är inte alls lika känt i Danmark som dummen Schweden-uttrycket är här i Sverige, men det förekommer. I Tyskland är det naturligtvis lika okänt som "de dumma svenskarna". En del som tagit det danska uttrycket på allvar föreslår att det var Hitler & co som myntade det i samband med sin ockupation. Det är fullkomligt obelagt och kan avfärdas utan vidare. 

En del som tagit det svenska uttrycket på allvar har försökt att koppla ihop det med tysk och svensk historia. Då har man, givetvis, halkat in på trettioåriga kriget. Die dummen Schweden, har man lyckats resonerat sig fram till, skulle ha varit ett vanligt tillmäle mot svenska soldater, och på något sätt lyckats hålla sig kvar i det allmänna medvetandet ända in i vår tid. Skulle något sådant kunna vara stört omöjligt? Ingen aning, ärligt talat. Är det sant? Absolut inte. Uttrycket "die dummen Schweden" är inte äldre än 1800-talet och det finns bara i Sverige.