Tolkien om sin ariskhet

The Hobbit gavs ut 1937. Den blev en framgång – inte i närheten av vad som komma skulle, men en mycket god utgivning icke desto mindre. Snart hörde förlag i andra länder av sig. Som ett tyskt förlag 1938. Eftersom det var tyskt och året var 1938 så kom deras förfrågan med ett villkor: Författaren behövde intyga att han var arier. Eller åtminstone arisk nog. Eller åtminstone att han inte var jude. Kanske inte för att de brydde sig om den saken, men för att de inte skulle råka i trubbel.

Tolkien tog en funderare. Han skrev två svar, det ena mjukare och mer diplomatiskt, det andra mindre så. Och så frågade han sin förläggare om vilket han skulle skicka. Som man kan gissa föreslog denne det mjukare. Det skickades till Tyskland, och sedan vet vi inget mer – det verkar inte ha bevarats.

Däremot finns det andra brevet bevarat, det med hårdare ton som aldrig skickades. Vi kommer strax till det.

Först ska det poängteras att "arier" vid denna tid även var ett helt opolitiskt begrepp, använt om det som vi kallar indoeuropeer:

Framför allt franska och engelska vetenskapsmän använda ordet arier i denna betydelse, medan däremot tyskarna allmännast nyttja namnet indogermaner och skandinaviska forskare vanligen begagna termen indoeuropéer, hvilken sistnämnda dock äfven är allmän bland fransmän och engelsmän …

- Nordisk familjebok: Arier (1904)

I samma verk finns uppslagsordet Ariska språk:

benämning dels (föråldradt och sällsynt) på alla till den indoeuropeiska språkstammen hörande språk, dels (och allmännast) på de språk, som sammanfattas under den indoiranska språkfamiljen.

De indoariska språken och de iranska bildar gruppen indoiranska språk, på engelska Indo-Iranian. Där finns många språk, som romani, persiska och hindustani eller hindi-urdu.

Romani hör till den indoariska grenen av de indoeuropeiska språken och är alltså besläktat med t.ex. hindi och, längre bakåt, sanskrit.

- NE: romani

Nu ska vi se vad professorn i fornengelska hade att säga om tyskarnas förfrågan. Här är det oskickade brevet i sin helhet. Det förtjänar att läsas omsorgsfullt.

25 July 1938
20 Northmoor Road, Oxford 

Dear Sirs, 

Thank you for your letter. I regret that I am not clear as to what you intend by arisch. I am not of Aryan extraction: that is Indo-Iranian; as far as I am aware none of my ancestors spoke Hindustani, Persian, Gypsy, or any related dialects. But if I am to understand that you are enquiring whether I am of Jewish origin, I can only reply that I regret that I appear to have no ancestors of that gifted people. My great-great-grandfather came to England in the eighteenth century from Germany: the main part of my descent is therefore purely English, and I am an English subject — which should be sufficient. I have been accustomed, nonetheless, to regard my German name with pride, and continued to do so throughout the period of the late regrettable war, in which I served in the English army. I cannot, however, forbear to comment that if impertinent and irrelevant inquiries of this sort are to become the rule in matters of literature, then the time is not far distant when a German name will no longer be a source of pride. 

Your enquiry is doubtless made in order to comply with the laws of your own country, but that this should be held to apply to the subjects of another state would be improper, even if it had (as it has not) any bearing whatsoever on the merits of my work or its sustainability for publication, of which you appear to have satisfied yourselves without reference to my Abstammung. 

I trust you will find this reply satisfactory, and 

remain yours faithfully, 

J. R. R. Tolkien