Tonic som huskur

Grape tonic/tonic water började som ett medel mot malaria: Den verksamma substansen kinin i kolsyrat vatten. Kininvattnet hade god effekt mot malaria, vilket man hade oerhört stor nytta av i exempelvis koloniserandet av Indien. Ett problem var att det smakade beskt; väldigt beskt. Betydligt beskare än dagens tonic, vilket jag ska återkomma till. För att göra medicinen angenämare blandade man den med bland annat gin. Så föddes gin tonic. (Ordet tonic betyder "stärkande". Det kommer från grekiska tonikos, "som kan spänna"; därifrån kommer även ordet ton, som man ju får om man spänner en sträng.)

En del tror att dagens tonic-vatten är febernedsättande; det innehåller ju kinin! Men då gör man inte bara ett fel utan två.

För det första är kinin inte febernedsättande i allmänhet. Kinin är verksamt mot malaria. Har man malaria är feber ett vanligt symptom. Så just den sortens feber kan behandlas med kinin. Men har man feber av någon annan orsak än malaria, vilket man förhoppningsvis har, kan den förmodligen inte behandlas med kinin.

För det andra innehåller tonicen från snabbköpet mycket mindre kinin än den som de brittiska kolonialherrarna blandade med gin.

Hur mycket kinin behöver man för att slippa malaria? Ordinationen är (FASS: Kinin RPH Pharma) 30 mg kinin per kg kroppsvikt och dygn i sju dagar. En person på 70 kg ska alltså få 2100 mg kinin/dygn.

Hur mycket kinin finns i tonic water? Den uppgiften var märkvärdigt knepig att hitta. I USA har FDA satt en gräns på 83 mg kinin per liter, låt oss utgå från den. För att få i sig 2100 mg kinin den vägen krävs 25 liter tonic water per dygn.

Kort sagt: Tonic innehåller alldeles för lite kinin för att funka mot malaria. Och även om det innehållit tillräckligt mycket kinin för att funka mot malaria så har det ingen effekt på feber i allmänhet.