Järnspisen förändrar Sverige

I köket se ni min äldsta och min yngsta flicka sysselsatta med att kärna smör. Tänk så bra för Suzanne att ha fått Kerstis säkra och fasta stöd! Vill du veta hvad kattungen heter? Han heter Hans.

- Carl Larsson, "Köket" (1898), först utgiven i boken Ett hem (1899)

I mitten av 1800-talet började järnspisar att dyka upp på marknaden. Mot slutet av seklet kom de spisar som vi är vana att se i framställningar av livet förr; idag är de nostalgi, då var de framtid och modernitet. De var ett resultat av den industriella revolution som framställde och använde gjutjärn i stora mängder, och vars fabriker producerade spisar i otaliga modeller för priser som varit omöjliga bara någon generation tidigare. Spisen förändrade kokkonsten mer än kanske någon annan nymodighet någonsin, inklusive frys och elektricitet. Istället för öppen eld, vars hantering hade krånglat till matlagningen sedan urminnes tider, så fick man en plan, uppvärmd yta som bland annat möjliggjorde stekning på ett helt annat sätt än förr. Det blev lättare att tillaga enstaka portioner och servera dem varma (dittills hade svensk mat oftast serverats ljummen). Spisen hade en ugn, visserligen betydligt mindre än de rejäla bakugnarna, men å andra sidan var den alltid uppvärmd.

- Norrahammar n:o 13 fotograferad 1977, med etiketter från Pripps (IIB?) på kakelväggen. Bostad vid Skaraborgsgatan, kvarteret Stjärnan nr 5. Foto Hans Claeson. (Västergötlands museum, ID 1M16-A145233:2610)

Ändå var spisens inflytande på kokkonsten bara en del av dess påverkan på miljoner svenskars vardag.

De nya spisarna drog betydligt mindre ved än de öppna eldarna. Det var ett starkt argument för att skaffa dem, särskilt i städerna där veden fick köpas för dyra pengar, och trots att de var bränslesnålare så var de mycket bättre värmekällor. Att elden inneslöts innebar att man slapp sitta i rök, vilket otvivelaktigt förbättrade folkhälsan avsevärt. En annan bieffekt var att köken blev mycket renare och därmed kunde inredas på ett helt nytt sätt. Carl Larssons stilbildande tavlor från Sundborn omkring sekelskiftet 1900, med ett städat, sotfritt kök försett med gardiner och trasmattor, skulle ha sett helt annorlunda ut bara några decennier tidigare.

Jämför även med bloggposten Ett kök 1937. Tidpunkten är visserligen en dryg generation senare, men eftersom vi även gått ner flera pinnhål på samhällets klasstege är skillnaden mindre än man kan tro, och inte heller alltid till det bättre vad det senare köket beträffar.

(Det mesta av texten ovan kommer från min Sveriges historia (Ordalaget 2018), kapitlet "Spisar, vatten och avlopp" i sektionen om 1800-talet. Just kökets än evolutionära, än revolutionära utveckling under 1800- och 1900-talen hör till de frågor som jag innan inte ägnat en tanke, men som jag efter att under en längre tid ha umgåtts intensivt med fann bland de mest fascinerande i Sveriges historia över huvud taget.)