Om kinesiologi och annat otestbart

- Kinesiolog Ulf Kilman demonstrerar sitt kvack för mestadels godtrogna åskådare i Efter 10 med Malou, TV 4 2012

Redan ordet ställer till det. Ensamt står kinesiologi för "vetenskapen om människans rörelser" (SAOL). När man talar om kvacksalveriet med nästan samma namn bör man därför kalla det tillämpad kinesiologi, applied kinesiology — vilket många gör, men snabbt glömmer bort. Det är särskilt lätt när all "kinesiologi" man talar om utgörs av den ovetenskapliga; undertecknad är icke fri från skuld.

Hur som helst. Nyckelgreppet i kinesiologi, som spridits vida utanför den ursprungliga pseudoläran, är ett enkelt exempel på fysiskt bondfångeri.

I klippet ovan (från en program i TV 4 där man dissar "det vita giftet", dvs vetemjöl – här finns hela inslaget på Youtube, åtminstone i skrivande stund) "testar" Ulf Kilman ett antal olika muskler (armar, ben, huvud ...) på försökspersonen, som ska försöka hålla emot så gott det går. Två försök görs. I #1 går det påtagligt mycket bättre för försökspersonen att hålla emot än i #2. Hur kommer det sig? I programmet framställs det som att en tugga vitt bröd, som inte ens svalts ner, skulle göra hela skillnaden — det är den som snabbt och effektivt försvagat honom. På mässor och annat kan något annat bra eller dåligt pekas ut, som en undergörande amulett eller något fördärvligt medel.

I själva verket är det frågan om ett fysiskt trick. När Ulf Kilman genomför de första försöken trycker han aningen snett. I den andra försöksserien trycker han rakt. Av rent mekaniska orsaker är det betydligt lättare att hålla emot ett vinklat tryck än ett rakt.

Det är, faktiskt, hela saken. Det är den spik varpå den tillämpade kinesiologins soppa kokas. Givetvis ser proffsen till att inte göra det så tydligt att knepet syns eller märks på något annat sätt. Hur medvetna de är om vad de håller på med ska jag låta vara osagt.

*

Psykologen Ray Hyman berättar om när han 1999 var med om att pröva detta kvack. I den första omgången fick kiropraktorer pressa ner armarna på försökspersoner som fått en droppe glukos eller fruktos på tungan. Försökspersonerna som fått glukos (som enligt kiropraktorerna är dåligt) lyckades aldrig hålla emot, försökspersoner som fått fruktos (bra) lyckades alltid hålla emot. (I glukos-fallen trycktes rakt, i fruktos-fallen snett.)

Därefter delades ett antal numrerade provrör med glukos eller fruktos ut. Varken försökspersonerna eller kinesiologerna visste vilka provrör som innehöll vad — försöket var dubbelblindat.

Sedan de förra fått sina sockerdroppar, försökte de senare att pressa ner deras armar. Man antecknade vilka försökspersoner som gett stark eller svag respons. Till sist fick man reda på vilka försökspersoner som i andra omgången fått glukos respektive fruktos, och jämförde den informationen med vilka som fått sina armar nedtryckta eller inte.

I det första försöket var det mycket tydligt hur glukos/fruktos påverkade försökspersonernas armar. Rimligtvis borde detta vara lika tydligt i det andra försöket, eller hur?

Men det eleganta sambandet i den första omgången fanns ingenstans att se i den andra. Vilka försökspersoner som fått sina armar nedpressade eller inte hade ingen koppling till vilken sorts socker de fått.

Försöket visade tydligt att det kinesiologiska muskeltestet inte fungerade. Men det var inte den viktigaste insikten:

När resultaten kungjordes vände sig den ledande kiropraktorn mot mig och sade, "Du ser, det är därför vi aldrig gör dubbelblindade test längre. Det fungerar inte!" Först trodde jag att han skämtade. Det visade sig att han var helt allvarlig. Eftersom han "visste" att kinesiologi fungerade, och den bästa vetenskapliga metoden visade att den inte fungerade, så måste det — i hans värld — vara något fel på den vetenskapliga metoden.

- Ray Hyman

Att kvacksalveri och andra pseudovetenskaper inte fungerar kan vara lätt att visa. Det behöver inte spela någon roll för anhängarna, när de har en tro som övervinner förnuft och logik.

*

En källa som nyttjats för ovanstående, och som rekommenderas å det varmaste dessutom, är Robert Todd Carroll: applied kinesiology, The Skeptic's Dictionary. En del av texten återfinns i min kommande bok Kvacksalveriets historia – från blodiglar till detox (Ordalaget 2021).