Enögd 3D

Vulkanen Hekla, även känd som Häcklefjäll, har haft många och kraftiga utbrott genom åren. Det första vi känner till inträffade år 1104. Det hörde inte till de största, men begravde ett antal gårdar i sot och aska. Några av dem har undersökts arkeologiskt. Ett särskilt välbevarat exemplar täcktes inte över efteråt (som man brukar göra), utan går fortfarande att studera i original. Liksom i kopia; på bilden nedan ser vi en omsorgsfullt uppförd replik av Stöng, som gården heter, så som den såg ut före utbrottet. Där man kan gå runt och se hur en isländsk gård såg ut omkring år 1100.

För bra många år sedan tog jag en planritning över Stöng och byggde upp husets interiör digitalt. Ett av resultaten inledde denna bloggpost. Just den bilden hade jag som bakgrundsbild på datorn ett tag. Och nu börjar vi komma fram till det som denna bloggpost egentligen ska handla om.

Vid något tillfälle lyckades jag göra sönder ena glaset på glasögonen. En ny lins beställdes snabbt och lätt, men leveransen tog ett tag. Under tiden fick jag klara mig utan glasögon, eller med glasögon med ett enda glas. Så småningom fann jag det senare bekvämast, åtminstone så länge jag blundade med "fel" öga (vilket löstes med en papperslapp, en "vit lapp för ögat").

Eftersom jag bara såg med ett öga såg jag inte längre tredimensionellt. Det är inget man tänker på till vardags, och det var ingenting jag tänkte på nu.

Tills den dagen jag satt framför datorn, och bakgrundbilden plötsligt fick djup. Jag såg in i huset, kittelns rundning, pelaren i förgrunden, allting fick djup och tredimensionell kropp. Illusionen var den bästa jag sett i genren, långt bättre än några bioglasögon. Ikonerna på skärmen hängde i förgrunden, som uppklistrade på en fullkomligt genomskinlig glasruta. 

Efter att ha hämtat mig och konstaterat att jag var vaken prövade jag med några andra bilder, spel och filmer, liksom att bläddra i böcker. Varje avbildning av en tredimensionell miljö fick tre dimensioner.

Jag utgår ifrån att fenomenet är känt och beskrivet, men har aldrig sett det omnämnt. Att upprepa det borde vara enkelt, på papperet: Blunda på ena ögat under tillräckligt lång tid — hur lång den nu kan behöva vara. Några timmars tid har inte räckt för mig, och redan det var besvärligt. Men någon gång så ...