Mozart och Salieri

O, himmel! Var, var är rättvisan? När den heliga gåvan, odödligt geni, inte är en belöning för innerlig kärlek, för fullkomlig försakelse, för arbete och möda och böner, men kastar sitt ljus på en galnings huvud, en dagdrivares panna ... O Mozart, Mozart!

- Antonio Salieri i Alexander Pusjkins Mozart och Salieri (1830); sovjetisk tv-produktion från 1958

När de levde var Salieri betydligt mer framgångsrik än Mozart. Sen vet vi hur det gick ... Men när man glömde bort Salieris musik blev han ihågkommen för annat. Det cirkulerade skvaller och sagor om hur han skulle ha varit avundsjuk på den yngre och långt mer begåvade kollegan, strävat efter att göra slut på hans karriär, och rentav hans liv. Det var sådant som inspirerade Pusjkin till sin pjäs. Där beklagar sig Salieri som ovan, och — spoiler! — slutar med att förgifta Mozart. 

Pusjkins pjäs blev senare en opera tonsatt av Rimskij-Korsakov (han behöll Pusjkins text oförändrad vilket måtte ha gjort projektet betydligt svårare). Och långt senare skrev Peter Shaffer ännu en pjäs på temat. Den fick premiär 1979 och gjorde stor lycka. Även om titeln antyder något annat är huvudpersonen fortfarande Salieri, som befinner sig på scenen nästan oavbrutet.

Amadeus på Broadhurst Theater, Broadway, ca 1980: Jane Seymour som Constanze Mozart och Ian McKellen som Salieri.

Några år senare gjorde Miloš Forman film av pjäsen. Den blev en större succé än alla här nämnda stycken ihop. Då cementerades bilden av Antonio Salieri som en avundsjuk, ränksmidande medelmåtta. Som (musik)historiker sedan dess har försökt att ställa till rätta. Salieri och Mozart konkurrerade om samma publik och gunsterna från samma rika och mäktiga kvinnor och män, men det finns inga belägg för att något särskilt hat skulle ha funnits dem emellan, från ena, andra eller båda hållen.

Filmen Amadeus (1984) är mycket bra och skall ses. Men inte för att den ger en sann bild av Salieri. Däremot ger den en hyfsad bild av Mozart. När jag läser kommentarer om den och Shaffers pjäs är det det man fokuserar på: Man blev förbluffade när det vördade geniet framställs som ett stort barn, grov i mun och begiven på skörlevnad, men oförmögen att hantera pengar, karriär eller någonting överhuvud taget förresten. Utom musik då.