Intressant beskrivning av QAnon

When I saw QAnon, I knew exactly what it was and what it was doing. I had seen it before. I had almost built it before. It was gaming’s evil twin. A game that plays people. (cue ominous music)

- Reed Berkowitz: A Game Designer's Analysis of QAnon, medium.com 30 september 2020

Här på bloggen tipsar jag sällan om längre artiklar. Nu tipsar jag om en längre artikel. För Berkowitz beskrivning av QAnon är inte bara annorlunda, när han jämför dess mekanismer för att locka nyfikna och behålla dem med grepp i dataspel och rollspel, film och litteratur. Det är även den intressantaste beskrivning av QAnon jag sett.

Konspirationsteorin QAnon har aldrig intresserat mig särskilt mycket. Jag vet inte riktigt varför. Kanske fenomenet är lite väl vrickat? Kanske för att det är en omfattande och komplicerad konspirationsteori, som kräver såväl grundläggande kunskaper i USA:s inrikespolitik som koll på dagsläget för att komma till sin rätt? I vilket fall som helst har jag aldrig fångats av den. Det har jag väl inte nu heller, men det känns allt som om jag kommit den ganska mycket närmare. För Berkowitz går inte så mycket in på de otaliga detaljerna, i synnerhet teorins omfattande terminologi, utan fokuserar på de mekanismer som gjorde att just denna konspirationsteori blev 2020 års viktigaste. Det gör framställningen begripligare och mer tilltalande än något annat jag sett om QAnon, och förresten det mesta jag sett om konspirationsteorier i allmänhet.

Och inte minst: Den beskriver även kommande konspirationsteorier. För är det något man lär sig av att studera konspirationsteorier, så är det att konspirationsteoretiker lär sig av varann. Framgångsrika recept återkommer.