Är hjulormen amerikansk?

- "Uncle George Washington Bings", Evening Star 1 september 1907

As other serpents crawl upon their bellies, so can this; but he has another method of moving peculiar to his own species, which he always adopts when he is in eager pursuit of his prey; he throws himself into a circle, running rapidly around, advancing like a hoop, with his tail arising and pointed forward in the circle, by which he is always in the ready position of striking.

- J. F. D. Smyth, Tour in the U.S.A. (1784), s 263

Det sista om stjärten "in the ready position of striking" syftar på att det skulle vara ormens giftiga del som den använde vid angrepp. Detta märkvärdiga djur skulle finnas i västra North Carolina (senare källor förbinder det med Blue Ridge i Georgia). Skribenten hade så när fått syn på ett alldeles äkta exemplar, om detta inte varit ofint nog att kravla (rulla?) iväg strax innan.

Citatet återges av Karl Patterson Schmidt i "The Hoop Snake Story", Natural History januari-februari 1925. Den inleds med att han uppmärksammas på fantasidjuret och börjar gräva i dess historia.

My first impression was that this must be one of the universal snake myths, and I thought of the familiar "snake" bracelet or finger ring, in which the head of the snake meets the tail. On inquiry, however, there appears to be no classical or European analogue of the American hoop snake story.

Den klassiska ormen-i-en-ring kallas Ouroboros. Den dyker upp lite varstans i historien, men alltid (?) som symbol. Jag vet inte om det fanns en nämnvärd tro på Ouroboros som ett verkligt djur. Det kan även nämnas att den i den klassiska bilden inte bara biter tag i utan äter på sig själv.

Patterson Schmidt kände uppenbarligen inte till vad som i Skandinavien sagts om lindormen. Inte den klassiska sorten, som redan asarna kände till, utan i berättelser från 1800-talet. I dem beskrivs hur de stora ormarna kunde förflytta sig genom att bita sig i stjärten och rulla fram som fruktansvärda tunnband genom terrängen.

Dessa skandinaviska hjulormar må låta som gamla skrönor, från medeltiden eller äldre. Men den huvudsakliga källan, som det ideligen hänvisas till, gavs ut av Gunnar Hyltén-Cavallius 1884. Kanske påhittet inte var så värst mycket äldre? Och kanske idén rentav hade hämtats från engelsk folklore? Måhända förmedlade genom brev från emigranter till de småländska skogarna?

Inte heller de som skrivit artikeln om hoop snakes på engelska Wikipedia verkar känna till "hjulormarna". Det kan bero på att artikeln om lindworms på engelska Wikipedia inte nämner detaljen om hjulandet, som dock nämns i den svenska versionen.

Wikipedia (eng.): Hoop snake; Lindworm

Wikipedia (sv.): Lindorm