Det kostar på att hålla fred, gud vet,med den som tigger mig att jag skall sjunga,och smickrar mig inför en allmänhet,men mördar mig i lönndom med sin tunga.
- Evert Taube, Sjuttonde balladen (1924)
Dikter och låtar som ofta tillskrivs fel upphovsmän är en rik faktoid genre. En person vars verk man kanske inte förväntar sig där är Evert Taube. Honom har man väl koll på? Jodå – men det finns flera anledningar till att Sjuttonde balladen förknippas mindre med honom än en annan trubadur.
Stilen skiljer sig från den man brukar finna hos Taube. Han kritiserar sina kritiker och sin publik, är ironisk och ilsken. Han biter helt enkelt den hand som föder honom. Det var nog därför som han aldrig sjöng in den.
En som däremot sjöng in den var Cornelis Wreeswijk, på Cornelis sjunger Taube (1969). Resultatet blev både lyckat – stilen påminner mer om Cornelis än Taube – och framgångsrikt. Det är alltså inte konstigt om någon förknippar balladen med Cornelis snarare än Taube.
Wikipedia: Sjuttonde balladen
"och smickrar mig inför en allmänhet,
SvaraRaderamen mördar mig i lönndom med sin tunga."
Intressant mer för hyckleriet än för faktoiden. Intressant i att det är så flagrant. Taube klandrar folk för att säga en sak offentligt och en annan sak i lönndom, men själv gör precis likadant; är hövlig mot den hand som föder honom inför en allmänhet men mördar den i lönndom med sin tunga.
Sensemaker
Det var en riktigt intressant aspekt. Vet att Taube var frustrerad över att inte tas på mer allvar än han gjorde – han sågs, och ses av många än idag, som en glad gamäng som blandade sitt kaffe med kron, snarare än poet och konstnär. Men texten känns överdriven, och som du säger hycklande.
SvaraRaderaSen är jag väldigt förtjust i skivomslaget. Skulle inte förvåna om Cornelis kör med ren adamsdräkt.
Gunnar Ekelöf påstod en gång något i stil med att det fanns bara tre poeter i Sverige som det var något med — Gunnar Ekelöf, förstås, Nils Ferlin och Evert Taube. Man kan fundera en hel del över likheter och skillnader hos dessa tre giganter, och har man packat in dem i tre olika genrer har man aha-upplevelser framför sig vid omläsningar.
SvaraRaderaEn annan dikt av Taube (eller tolkning; jag vet inte hur trogen originalet Taubes version är) som inte helt passar in i Sjösalaidyllen är »Cheerio», som bland annat finns med på den märkligt nedvärderade Taube-skivan (en annan likhet med Cornelis; att svenska musikeliten ansåg det lämpligt att tolka deras respektive låtkatalog); jag tror också jag hört Thorstein Bergman deklamera den i något sammanhang.
Björn Olsen spelade den (med Cornelis) i sitt sommarprat nu idag. Minns även att han spelade den också förra gången han sommarpratade (2006).
SvaraRadera