Den mystiska etruskiskan

Den överlägset längsta bevarade texten på etruskiska är på ca 12-1300 ord. Den hittades på lindorna runt en egyptisk mumie. Kanske den togs dit av etruskiska flyktingar undan Rom.

"Etruskernas mysterium", "etruskernas gåta", "de gåtfulla etruskerna" och liknande har blivit till ett mantra. Detta har speciellt blivit fallet vad gäller etruskernas språk, som har fått rykte om sig att vara alldeles speciellt gåtfullt och oförståeligt. När det framgår att de flesta av de bevarade etruskiska inskrifterna faktiskt kan läsas och förstås brukar den mysteriösa och andäktiga stämningen lite snopet försvinna.

- Ola Wikander, I döda språks sällskap (W & W 2013)

... Studiet av det etruskiska språket är problematiskt på många plan, men det mesta vi har bevarat av det går alldeles utmärkt att läsa och förstå.

- Charlotte Wikander, "Att tolka etruriska inskrifter" (2002)

Å andra sidan är nästan alla bevarade etruskiska texter gravinskrifter: korta, med stereotypiskt innehåll och därmed ett mycket begränsat ordförråd. Av de ca 13 000 etruskiska texter vi har är inte mer än ett dussin på mer än två dussin ord. Den näst längsta bevarade texten är tredjedelen så lång som mumiens Liber Linteus. Dessa två är båda en sorts kyrkohandböcker som föreskriver när vilka ritualer ska hållas, även det ett begränsat sammanhang som medfört att texterna inte bidragit med så mycket språklig kunskap som man skulle kunna tro.

Etruskiskans "gåtfullhet" motiveras ibland av att man länge inte ansåg det vara släkt med några andra språk. Språkvetenskapen hade inte varit den språkvetenskap vi känner om inte en rad mer eller mindre befängda förslag på släktskap lagts fram, med högst blandad vetenskaplig kaliber. Det förslag som för närvarande verkar vara mest populärt är att det hör till en liten och hypotetisk språkfamilj med släkt i alperna och Grekland. Inte för att man får mycket hjälp från dem, för om dem vet vi ännu mindre än etruskiskan. Vilket inte alls är ovanligt när det gäller utdöda språk. Många av dem talades i samhällen där skrift, särskilt på hållbara underlag, var ovanligt, och därför har de lämnat förhållandevis få, och inte sällan stereotypa, belägg. Andra talades i samhällen utan skrift, och då kan mycket väl enstaka ord och kanske någon fras återgiven av någon utsocknes skribent vara den absolut enda rest vi har av ett helt språk.

Jag gissar att klichén om etruskiskans "mysterium" delvis beror på den större klichén om etruskernas "mysterium": Att vi inte vet varifrån de kom, att uppgåendet i romarriket var långdraget men i längden desto effektivare, och att många aspekter av deras kultur är okända. Återigen, i likhet med många andra folk. Det speciella med etruskerna är att de levde nära, ofta mycket nära – mången känd romare hade etruskiskt påbrå – vad som skulle bli tidens supermakt, och påverkade den i stort och smått. Det finns mycket att forska i, och forskats har det gjort. Jämfört med de flesta andra utdöda folk är etruskerna relativt kända. Ett mindre mysterium än de flesta andra – men intressantare.