James "Profumo" Montesi & co

Mr Silas Jones, a West Indian immigrant of no fixed abode, was today sentenced at the Old Bailey to twenty-four years' Preventive Detention for being in the possession of a water pistol.

- Private Eye, 22 mars 1963

"Silas Jones" hette i själva verket John Edgecombe. Han hade inte åtalats för innehav av en vattenpistol utan för att ha avlossat högst riktiga skott mot en dörr till en lägenhet i vilken hans flickvän gömde sig undan honom. Hon kallas "Gaye Funloving" i artikeln och hette i verkligheten Christine Keeler.

Men egentligen handlar artikeln inte om dem. Den handlade om uppgifter som dök upp i samband med Edgecombes grillande på Old Bailey, nämligen att Keeler haft förbindelser med såväl honom som "Vladimir Bolokhov", säger marinattachén Evgenij Ivanov, och "James Montesi" ... Som var krigsminister John Profumo.

Hade ministern lurats av en honey trap? Vad hade han låtit Keeler få veta? Vilket så enkelt som så hade kunnat delges Ivanov och därmed Moskva? Detta utgjorde den så kallade Profumoaffären, som slutade med att Profumo avgick, Ivanov skiljde sig, och osteopaten Stephen Ward ("Dr Spook"), som hade varit en sorts spindel i nätet – det var i hans lägenhet Keeler gömde sig undan Edgecombe – tog livet av sig.

Det intressanta med artikeln i Private Eye är att det är den första publicerade texten om det hela, såväl i Storbritannien som, vad jag förstått, över huvud taget. Täcknamnen var lätt genomskådade för de som kände till affären. Och de var många; vid det laget hade en mängd politiker, journalister och andra länge pratat om den. Men det var tydligen lite för känsligt, även för Storbritannien i början av 1960-talet, för att man utan vidare skulle låta trycka rykten och anklagelser som berörde politikers privatliv (Profumo var gift).

There is not an Hon. Member in the House, nor a journalist in the Press Gallery, nor do I believe there is a person in the Public Gallery who in the last few days has not heard rumour upon rumour involving a member of the Government Front Bench. The Press has got as near as it can – it has shown itself willing to wound but afraid to strike ...

- Överste Wigg talar i House of Commons, 22 mars 1963; han nämner sedan flera namn

Intressant nog hade åtminstone de svenska journalisterna iakttagit samma försiktighet. Det första omnämnandet i svensk press är Expressen, återigen den 22 mars, som beskriver den växande affären som "en öppen hemlighet". Om det var hemligt och öppet, varför hade då varken Expressen eller deras kolleger dittills nämnt det med ett ord? – kunde man frågat sig.