The Negro Motorist Green-Book

Idén kläcktes av brevbäraren Victor Hugo Green (därav namnet). Den första gavs ut 1936 och siktade in sig på staten New York. Följande årgångar täckte in såväl hela USA som delar av omnejden.


Innehållet ser ut så här: Adresser till bensinmackar, affärer, restauranger, motell, parkeringshus och så vidare. Sida efter sida, stat efter stat. Exempel för Los Angeles från 1949 års Green-Book. I samma bok listas bara en restaurang, tavern respektive drug store för hela San Francisco; måhända beror det mer på brist på uppgiftslämnare än passande etablissemang.

Som boktiteln antyder är detta ingen vanlig vägguide. Poängen är att de bensinmackar osv som listas välkomnar även färgade kunder. Det var ingalunda självklart i Jim Crow-lagarnas USA. Redan att se en svart man köra bil retade upp känslorna hos mången vit, som tyckte att sådana dyra vanor var deras privilegium. Att bli vägrad service, körd på dörren eller bli trakasserad på andra sätt var vardagsmat för svarta. Hemmavid visste man vilka ställen man kunde besöka och de man inte ville försöka sig på. Den som vågade sig längre bort tog risker av en sort som icke diskriminerade knappt kan föreställa sig. Att under sådana förhållanden köra från kust till kust var nästintill otänkbart. Här kom Mr Greens bok in: Den visade målgruppen vart de tryggt kunde söka sig. Snart nog blev The Negro Motorist något av en subkultur, okänd för praktiskt taget alla utanför målgruppen men desto mer känd inom den.

By the end of the 1960s, there were an estimated 10,000 sundown towns across the United States – including large suburbs such as Glendale, California (population 60,000 at the time); Levittown, New York (80,000); and Warren, Michigan (180,000). Over half the incorporated communities in Illinois were sundown towns.

- Wikipedia: The Negro Motorist Green Book

En Sundown town var en stad där icke-vita endast fick vistas dagtid. Det fanns även sundown suburs och hela sundown counties. Även andra målgrupper kunde utses, som indianer, mexikaner, kineser, judar och (efter Pearl Harbor) japaner. Med The Negro Motorist i fickan kunde den gruppen navigera runt sådana skär. Eller som det står på omslaget: "Carry your Green Book with you – You may need it".


Ur förordet till 1949 års Green-Book nämner judiska motsvarigheter. Jag måste erkänna att det är svårt att tänka sig den sortens särbehandling i USA, även efter andra världskriget. Men naturligtvis förekom det.


Boken återkommer i filmen Green Book (2018) där en svart pianist körs runt i 1962 års USA. Jag har inte sett filmen än – kände inte ens till den förrän jag tipsade om TNMGB på Twitter – men kommer att.


"Dagen inom en nära framtid" dröjde till 1964. Då upphävdes de lagar som möjliggjort diskrimineringen. The Negro Motorist Green-Book


archive.org: The Negro Motorist Green-Book (1949)