När dagens kvack var gårdagens skolmedicin

Fru F. botar naturligtvis alla slags sjukdomar. Hon står aldrig tveksam, den sjuke må lida af hvad åkomma som helst. Det må vara kräfta eller lungsot, grå starren eller delirium, så smörjer hon lika ogenerdt sitt Brama taffelbitter, sitt bäska té, sina liniment eller plåster i eller på sin troende och godtrogna publik. Hon har i sin bostad ett helt apotek och bereder säkerligen herrar apotekare god afsättning för en hel del förlegade eller öfverflödiga medikament, som eljest skulle skräpa i böckerna som årliga afskrivningar.

- Svenska Dagbladet 14 augusti 1885

Om fru F. får vi endast veta att hon är ungefär 50-årig och verkar i norra Kalmar län. Brama taffelbitter var en välkänd dansk patentmedicin som gick under flera namn, och vars främsta medicinska effekt torde kunna härledas till dess 40 volymprocent alkohol.

Men den intressantaste iakttagelsen är att hon hämtade varor från apoteken, närmare bestämt dess "förlegade eller överflödiga medikament". Det här hände sig nämligen vid den tiden då den så kallade farmakopén bestämde vad som skulle saluföras i svenska apotek. Den uppdaterades inte särskilt ofta, och även när den uppdaterades visade man ofta en konservativ tendens; den höll sig inte till utvecklingens front utan vaggade sakta fram långt bakom. Därför fanns det länge mängder av gamla eller riktigt gamla preparat, medikamenter och tinkturer på apoteken, som fram till någon generation tidigare skrivits ut av riktiga läkare på fullt allvar. Sedan dess hade de lämnat skolmedicinen – och övergått till folkmedicinen, där man var vana vid Prinsens droppar, maskfrön, Rigabalsam och allt vad det var.