Gröngölingsböckerna 2 & 3

Skrev om Gröngölingsboken häromdagen – här är uppföljaren från 1975. Den enda egentliga skillnaden skulle kunna vara att målgruppen verkar vara några år äldre. Men annars är det en lika varierad och intressant blandning som i första boken: Släktforskning, origami, etymologi (första gången jag läste om sanskrit), brandsäkerhet, så här gör du en fågelholk (pussel, kodmaskin, flygande tefat, sprattelgubbe, låddrake ...), olika verktyg, elektronmikroskop... Och så längre avsnitt om första hjälpen, hur man gör en klasstidning, utomhus-material à la känna igen fåglar, övernatta, fjällvett etc.

Så småningom slets även denna bok ut till oigenkännlighet.


Några år senare anlände denna. Den är betydligt sämre än föregångarna. Stilen är pratig, för att inte säga pladdrig. En hel del av själva informationen är utmärkt: hur man packar en ryggsäck, olika moln, användbara örter och giftiga växter, att tillverka och använda en koklåda, hur man bygger en igloo  ... Men där finns också en del som redaktörerna av 1:an och 2:an förhoppningsvis inte skulle ha släppt igenom. Några av dem är pseudovetenskapliga klassiker, vilket jag skulle inse långt senare. När jag först tog del av dem var jag tyvärr inte lika skeptisk.

• Man ska dricka ett glas om vatten per dag för varje sju kilo man väger. Detta är en seg faktoid som i olika varianter varit med länge. Fakta i målet: Drick om du är törstig, annars inte. Om det är ordentligt varmt kan man behöva kolla vätskebalansen lite extra. Annars gör ytterligare vätska i rimliga mängder ingen skada, men heller ingen nytta. Det enda som händer är att man får springa på toa oftare.
• Slagruta: "Det är just med grenar av det här slaget som slagrutemän letar efter (och hittar!) vatten. [...] Tror jag – andra skrattar åt det."
• Astrologi, i form av ungefärliga karaktärsteckningar för ditt soltecken. Att det finns mer i ämnet antyds ("uppgående och nedgående tecken" nämns), liksom att det hela är blaj ("kom ihåg – det är bara på skoj!").
• Boken Det tredje ögat (1956) av tibetanen T. Lobsang Rampa nämns. I själva verket skrevs den av en rörmokare från Devon som hette Cyril Hoskin och som aldrig varit i närheten av Tibet. Den innehåller mängder av underliga påståenden om tibetansk kultur.
• Det är inte pseudovetenskap men uppslaget om hur man får vackrare ben är besynnerlig läsning. Informationen är endast för gröngölingsflickor, står det, och dessa får reda på att idealmåtten är 17 cm runt vristen, 22 cm runt vaden.

De tidigare böckerna är helt anonyma. Några namn får man inte här heller, men åtminstone en originaltitel: Manuale del Gran Mogol, en påminnelse om ett annat land där Kalle Anka är stor.