Ett riktigt sinnessjukhus

Som amanuens vid [St Lars sjukhus utanför Lund], hade jag en gång i uppdrag att gå en rond genom sjukavdelningarna och demonstrera dem för en samling filosofie studerande och jurister, vilka deltagit i en enklare föreläsningskurs i sinnessjukdomarnas yttringar samt sociala och rättsliga betydelse. Jag hade lett dem [genom alla avdelningarna] och avslutat min vandring med att förevisa den oroliga övervakningsavdelningen och långbadet [där patienter tillbringade mycket tid i badkar]. I mitt tycke var besöket nog så olyckligt, det härskade ovanligt stor högljuddhet på båda dessa ställen och jag hade gärna velat förbluffa lekmännen med de lugna förhållanden, som kunna råda även å den oroligaste sjukavdelning. 

Jag blev därför ej så litet överraskad, då, sedan jag förklarat mig ej ha mera att visa, en av kursdeltagarna klev fram och sade: "Ja, allt det här var mycket intressant och vi hade ju ej tänkt oss, att det såg ut så här på ett hospital. Men nu tycker jag att doktorn inte behöver dölja något för oss, för vi vill allt bra gärna se en riktigt galen och sinnessjuk människa i en madrasserad cell – om det går för sig!"

- Mikaël Söderström, Läkarkonst, kvacksalveri och vidskepelse (1926)

Även längre fram fanns det madrasserade celler och liknande på sådana institutioner; om än inte på St Lars, då. Och i den allmänna bilden fanns de naturligtvis kvar ännu mycket längre. Liksom bilden av hur en "riktig galen och sinnessjuk människa", hur den nu ser ut.