1700-talets Nigeriabrev

I den här "skatten" ingick 16 000 guldfranc och salig Fruns juveler

Eugène François Vidocq var en mäkta spännande herre; man förstår att flera författare (som Hugo, Balzac och Poe) inspirerades av hans liv och leverne. Han började nerifrån, hamnade på brottets bana, men blev så småningom polis och detektiv – och hans erfarenheter, i kombination med ett blixtrande intellekt, gjorde honom expert på att hitta och fånga brottslingar. Han grundade franska hemliga polisen (f.d. känd som Sûrete nationale), etc. Om detta ska jag inte skriva här.

I Vidocqs memoarer hittade Peter Forsman en kort upplysning om ett geschäft kallat Jerusalemsbrev. För utövarna hade det fördelen att det varken krävde mycket pengar, energi eller tid; risken var låg; och så kunde det utövas även när de satt i fängelse (åtminstone så länge deras fångvaktare var med på det hela, vilket inte sällan var fallet). Om du var en herre med någorlunda kassa kunde då få ett brev från en okänd person, endast identifierad som kammartjänare åt ädlingar på flykt. Där berättade denne om en rejäl skatt som han tvingats deponera på hemligt ställe i trakten (detta hände sig under revolutionen, då Frankrikes överklass ofta fick anledning att snabbt och diskret flytta på sig och sina förmögenheter). Nu hade han tyvärr ingen möjlighet att plocka fram glittret, med misstänksamma medborgare överallt ... Kunde fine herrn möjligen hjälpa till, mot en försvarlig andel? Om svaret blev jakande, fortsatte korrespondensen sålunda:

Härpå ankom en förnyad skrivelse från den föregivna kammartjänaren, av innehåll att han blottad på allt, hade för en ringa summa hos sjukvaktaren pantsatt sin kappsäck, i vars dubbla botten förvarades den förut omnämnda teckningen av gömstället.

Här upphör liknelserna med dagens Nigeriabrev. För den som betalade för "kappsäckens" utlösande fick verkligen en karta, och sedan drog sig "kammartjänaren" tillbaka. Vidocq berättar om parisbon som satt spaden i bron Pont Neuf, mitt i Paris, som tydligen markerats med X på hans karta; man kan tänka sig hur många förhoppningsfulla som löpte runt i skog och mark med spadar, hackor och värdelösa skattkartor.

Vidocq anger att breven, som naturligtvis skickades ut i mängd, fick en en svarsfrekvens på 20 %, ofantligt mycket högre än dagens Nigeriabrev. Men så har vi också blivit aningen mer luttrade och misstänksamma när det gäller erbjudanden som verkar för bra för att vara sanna.


Peter Forsman: Som På Tjufspråket Kallades Jerusalemsbref ..., Internet Sweden 20 november 2012