Den romerska vägen i Giza

Henry Salt (1817)

Åren 1925-1936 utforskade arkeologen Émile Baraize den stora sfinxen i Giza. En anledning är nog så passande på denna blogg: Man hade för sig att det fanns okända rum inne i sfinxen. Men denna gången ska jag ta upp en annan aspekt.

Baraizes viktigaste fynd var resterna av ett rejält tempel som stått framför sfinxen. Att hitta även spåren av en större byggnad på en plats som Giza, det är inte illa.

Yet its excavation was also bittersweet, an object lesson in the trade-offs that come with digging on a palimpsest of history like the Giza Plateau.

En palimpsest är en handskrift där någon raderat texten för att återanvända materialet. Metoden var särskilt aktuell så länge man skrev på dyrbart pergament. Att läsa sådana raderade texter, där kniven skrapat bort det mesta men inte precis allt, är ett givet inslag i studiet av manuskript. Otaliga gamla texter har nått oss som palimpsest; på vippen att försvinna.

Många historiska platser är geografiska palimpsest där man knappt kan ta ett enda spadtag utan att få upp blandade fynd. Och även om bilden av Gizaplatån präglas av byggnadsverk från en påfallande kort period (de tre stora pyramiderna byggdes inom loppet av några decennier) så har den inte varit isolerad från omvärlden.

For Baraize’s temple, the original front porch of the Sphinx, was found below the equally grand processionary way dating from the much later era of Roman Egypt; the latter had been literally built on top of the former, which, by the time the Romans set to work some 2500 years after its construction, must already have been buried by the desert sand. For 20th-century archaeologists, to recover the one meant to destroy the other.

- Jimmy Maher: The Pyramids of Giza, Chapter 12: Tourists, Fabulists, and Diggers, 28 juni 2019

Även om arkeologi är förstörande till sin natur så undviker man i det längsta att förstöra saker i onödan, även sådant som inte är det allra intressantaste för stunden. Så har man inte alltid tänkt. Den romerska vägen i Giza är icke mer. Det vi vet om den stammar från en undersökning gjord 1817.