En vanlig svensk långfilm innehåller ungefär 80% synkdialog och 20% eftersynk. En vanlig amerikansk actionfilm innehåller 0% synkljud.- Wikipedia: Filmljud
Synkdialog/-ljud = Man hör de ljud som spelades in under filmandet. Eftersynk = Ljuden läggs på efteråt. Skådespelarnas repliker är inspelade i en studio. Och vad alla andra ljud beträffar:
I både svensk och amerikansk film är 100% av de övriga ljuden ditlagda efteråt. Det gäller både ljudet av steg, fågelkvitter, trafik och ljudeffekter som skott, slag, dörrar och telefonsignaler.En del ljudeffekter är färdiginspelade. Men bra många görs på plats i ett särskilt så kallat foleyrum. Det är en studio full med attiraljer för att skapa ljud.
Framför ljudmakaren står mikrofonen och spelar in hennes fotsteg på ett av trä-underlagen
Ta till exempel fotsteg, som utgör en avsevärd del av alla ljudeffekterna (och som svårligen låter sig spelas in under filmandet). Ljudskaparna har en mängd olika skodon och underlag (trä, grus, sten osv) för att återge alla möjliga olika fotsteg. När någon på filmen går på en asfalterad väg, en grässlänt, en tjock matta eller vad det nu är frågan om, så får någon foley artist ta på sig passande skor och gå i takt på lämpligt underlag. Ska någon gå i snö? Då kan man krama en plastpåse fylld med grovt salt eller potatismjöl. Ser vi en hund som går? Då tar någon på sig handskar med gem som "klor" och tassar fram på rätt underlag.
Fotsteg hör till de ljudeffekter som är så subtila och "vanliga" att det är svårt att tänka på dem som ljudeffekter. En annan sådan grupp utgörs av moves, de ljud som uppstår när en person snuddar vid en annan person eller ett föremål. En långfilm kan kräva ett mycket stort antal sådana moves, som får återges så naturligt att publiken inte tänker på dem.
Oväder: Att prassla med en bunt film ger ljudet av regn, att skaka på ormbunksblad ljudet av vind.
En klassisk ljudeffekt är att skaka på en tunn plåt för att få åskljud. Den mest kända är nog när man återger en hästs kloppeti-klopp med halvor av kokosnötter; jomen, den används på riktigt! En fågels flaxande vingar kan återges av en dammvippa som rycks hastigt genom luften. En sprakande eld kan ljudsättas av prasslande med papper. Och så vidare.
Begreppet foley kommer från Jack Foley, som var i branschen och tog fram ljudeffekter i ljudfilmens barndom på 1920-talet. Nog är det fascinerande, att man i en filmvärld som revolutionerats åtskilliga gånger sedan dess, och där den sanslöst sofistikerade digitala tekniken numer gör det möjligt att visa upp vad som helst på duken, fortfarande tar till kokosnötsskal och påsar med potatismjöl när det hela ska ljudsättas.
Wikipedia: Foley (filmmaking)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.