Voynich-manuskriptet torde vara bekant; det är nog världens mest kända mystiska, ännu ej dechiffrerade text.- Newbold knäcker Voynich, Faktoider-bloggen 17 oktober 2018
Bloggposten handlar om ett tidigt försök att knäcka gåtan. Närmare bestämt handlar den om ett tidigt exempel på hur någon trodde sig ha lyckats – eller åtminstone verkar ha trott. Men William Newbold var bara den förste i en lång rad kodknäckare som ropat hej långt innan de kommit över bäcken.
Det senaste (men förvisso inte sista) försöket gjordes av Gerard Cheshire. Han är ingen amatör utan knuten till universitetet i Bristol. Och när det gäller kodknäckande så ligger han i en klass helt för sig, om man ska tro vad som skrivs.
A University of Bristol academic has succeeded where countless cryptographers, linguistics scholars and computer programs have failed - by cracking the code of the 'world's most mysterious text', the Voynich manuscript.
Although the purpose and meaning of the manuscript had eluded scholars for over a century, it took Research Associate Dr. Gerard Cheshire two weeks, using a combination of lateral thinking and ingenuity, to identify the language and writing system of the famously inscrutable document.- Bristol academic cracks Voynich code, solving century-old mystery of medieval text [arkiverad], University of Bristol 15 maj 2019
Kan det vara möjligt? Fullständigt omöjligt är det ju inte. Men väldigt, väldigt osannolikt. Tillräckligt osannolikt för att tända en hel julgran med varningslampor. Och det blir inte bättre när man tar del av det som Cheshire menar sig ha funnit.
Cheshire hävdar att Voynichmanuskriptet är skrivet på proto-romanska. Det är ett omdiskuterat led mellan så kallad vulgärlatin och de romanska språken (italienska, franska, spanska m fl). Ett sådant belägg hade varit en sensation, eftersom skrivkunniga höll sig till latin vid den tiden. Som visserligen inträffade långt innan 1400-talet, då manuskriptet skrevs. Att det tidiga ledet fortfarande skulle funnits som en språklig kvastfening på den tiden hade varit ännu en sensation, och är därmed ännu en varningslampa.
Hur ser Cheshires tolkningar ut? Här en mening, enligt hans transkribering: la naza éo eme ona oma nor nais t. Med inspiration från inte mindre än sex olika språk översätter han den till "The baby it's to acquire good growth as for normal birth" (sic). Som hjälp på vägen inspireras Cheshire av bilderna och andra tolkningar, som bekräftas av att de liknar de tolkningar de inspirerat till. Vad kan gå fel?
“As with most would-be Voynich interpreters, the logic of this proposal is circular and aspirational: he starts with a theory about what a particular series of glyphs might mean, usually because of the word’s proximity to an image that he believes he can interpret. He then investigates any number of medieval Romance-language dictionaries until he finds a word that seems to suit his theory. Then he argues that because he has found a Romance-language word that fits his hypothesis, his hypothesis must be right. His “translations” from what is essentially gibberish, an amalgam of multiple languages, are themselves aspirational rather than being actual translations.”- Lisa Fagin Davis i No, someone hasn’t cracked the code of the mysterious Voynich manuscript, Ars Technica 15 maj 2019
Förvisso är det inget nytt att folk får idéer i den här stilen. Men att få dem publicerade i en journal med peer-review, i det här fallet Romance Studies, ska vara något helt annat. Vad som hänt här verkar ännu inte vara klarlagt.
Ett utförligt söndersmulande av Cheshires idéer återfinns på en blogg som inte ägnar sig åt annat än Voynichmanuskriptet. Posterna är mycket läsvärda om än väl detaljerade om man inte har ett specialintresse, så jag väljer att bara citera den fina slutklämmen:
The human mind is designed to construct meaning from small clues, to fill in the gaps, so it’s easy to read meaning into almost any collection of semi-related words, but it’s very difficult to confirm anything that doesn’t quite hold together in normal ways.- J. K. Petersen: Cheshire reprised, 16 maj 2019; Cheshire reCAST, 7 maj 2019, The Voynich Portal
Redan dagen efter universitetets första muntra pressmeddelande tog de tillbaka fullständigt:
Yesterday the University of Bristol published a story about research on the Voynich manuscript by an honorary research associate. This research was entirely the author's own work and is not affiliated with the University of Bristol, the Faculty of Arts or the Centre for Medieval Studies.- Statement re: Voynich research paper, University of Bristol 16 maj 2019
Det kan tilläggas att Gerard Cheshire nyligen doktorerat på Bristols universitet. Men inte inom något språkrelaterat, utan inom biologi. Hans avhandling handlar om "an adaptive theory for human belief systems" vilket väcker funderingar på om hans övningar med MS408 i själva verket är ett experiment.
Rekommenderar starkt att läsa Nick Pellings skriverier kring Voynich-manuskriptet. Finns bland annat på ciphermysteries.com, men han har också skrivit mycket i kommentarsfält. Hans sågning av Stephen Bax teori gjorde att jag helt tappade tron på den. Jag har skrattat väldigt hårt åt hans övriga sågningar av dumma teorier. Pelling har en mycket sund skepticism (trots hans ganska elaka och dryga framtoning) som saknas hos många där ute som är fullständigt frälsta i sina egna teorier. Jag rekommenderar även att läsa Rene Zandbergens resonemang i diverse forum, och även Koen Gheuens. Jag tror att om man kunde kombinera Pellings sunda skepticism och förslag på rimliga anfallsvinklar, Zandbergens djupa kunskap, tålamod och ödmjukhet, och Koens analytiska sinne och enastående förmåga att hitta detaljer i bilderna så skulle vi kunna lära oss mycket mer av manuskriptet, även om det skulle visa sig vara en förfalskning eller icke knäckbar därför att en tillhörande kodbok saknas.
SvaraRadera