Rudbecks kung Bore

... Som af Romarne blef kallad Saturnus och började raden af nyssbemälta förgudade herrskare, var konung i dess öfversta nordländer. Väl hette han såsom Konung egentligen BORE: men såsom Gud betraktades han, till följd af sin egenskap att vara "åldersfadern" för Manhems konungar och folk, såsom en Sadur, d.v.s. Så-gud, Sädes-gud, Gro- eller Gronings-gud (Chronos), eller såsom en Frö, Fro, Frode, d.v.s. Fruktsamhetsgud; särskilt såsom "Tidens och Årets fader," emedan i hans tid året började räknas efter Solens gång, och de första Runstafvarne skäras.

- P. D. A. Atterbom, Minne af Professoren O. Rudbeck d.ä., i Svenska Akademiens Handlingar från 1796, "tjugondetredje delen" (1830), sid 529

Kung Bore är en välkänd figur än idag. Inte minst i tidningsrubriker à la "Kung Bore släpper greppet", en genre där man annars får leta länge efter boklig kunskap av den gamla sorten. Slår man upp honom kan man få reda på att han är "en personifikation af nordanvinden och vinterstormarna", samt att "ordet är bildadt af Boreas" (Nordisk Familjebok, uggleupplagan).

Bildat hur och av vem? Man kan få intrycket att vinterkungen är en gammal eller riktigt gammal herre, med rötter som går tillbaka till asarna kan tänka ... Men den som kom på idén att foga samman Odens fader Bur eller Bor med den grekiska vindguden Boreas till en konstruerad förgudad härskare var ingen mindre än Sveriges meste historiske mytoman, Olof Rudbeck d.ä. Greppet är lika grundlöst och genuint ovetenskapligt som att urguden Chronos skulle ha varit en ursvensk "Gro-gud".

Namnet härrör från Olof Rudbeck och utgår från fornisl. Bur, namnet på Odens far, vilket ombildats i anslutning till Boreas.

- Nationalencyklopedin