Röda kopparmynt: 2 öre präglat 1866 och 1 öre präglat 1742. Foto: Peter Segemark, Nordiska museet.
Vi har räknat i kronor sedan 1873, då tidigare riksdaler riksmynt fick ett nytt namn (längre tillbaka blir det ännu mer komplicerat). Öret är som synes äldre än kronan. Redan Gustav Vasa lät slå ören i silver. Dagens öre kommer från 1855 då riksdalern delades upp i hundra delar.
- Nerikes Allehanda, 15 juni 1889
Småmynten (relativt sett) tillverkades tidvis i såväl järn och brons
som koppar. Den sistnämnda metallen gav upphov till uttrycket ett rött öre.
Om detta kan man läsa lite varstans. Även om det naturligtvis hade
räckt med "inte ett öre", så är "rött" en sorts förstärkningsord som
folk uppenbarligen gillat, såväl 1889 som 2019.
- Göteborgs Aftonblad, 19 december 1891
Ett betydligt mindre dokumenterat uttryck är för fem öre. Varför
säger vi så? Länge var femöringen det minsta myntet, men när det på
1800-talet började användas som liknelse var så inte fallet. Kanske det användes som begrepp liknande vårt "inte en krona", som ju användes även när det fanns mindre mynt? Eller har det en käckare satsmelodi än "för ett öre" eller "för två öre"?
Ordet öre kommer för övrigt från det romerska guldmyntet aureus. De som Caesar lät prägla vägde 8 gram; det på bilden är från 193 e.Kr. och något lättare än så. Sedan har inflationen fortsatt, ända fram till våra dagars räknemynt. De enda ören som idag används som fysiska mynt är de danska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.