Före istiden

En gång i urtiden kom vattnet på jordklotet i häftig rörelse. Vågen slet på sin väg från norr till söder loss bergens ytskikt, slog styckena till småsten och grus, som i sin tur slet loss mer sten i en apokalyptisk ström av grus och sten. Och vi kan se spåren av den än idag.

Rullstensfloden, så kalla de naturkunnige denna tilldragelse, har sönderslagit och bortfört flera delar af öfvergångsbildningen och i allmänhet gifvit de Svenska bergen sin egen form: de äro nemligen alla på nordöstra sidan rundade, afslipade och försedda med tydliga räfflor och fåror, då deremot den sydvestra förblifvit kantig, skarp och tvärt afbruten. Då hastigheten af rullstensfloden begynte afstanna, bildade sig på flera ställen, der floden funnit motstånd, högar och åsar af stenarna och gruset, och dessa åsar utsträckte sig småningom ganska vidt omkring.

- Gustaf Henrik Mellin: Lärobok i fäderneslandets historia (1845), sid 3

Boken gavs ut samma år som Nils Gabriel Sefström avled. Det var han som tänkt ut teorin om rullstensfloden. Han slapp därmed att se den undanträngd av teorier där en mycket tjock och mycket långsam is tog den fruktansvärda stenflodens roll.

Men under sin glans dagar samlade den åtskilliga anhängare, särskilt i Sverige. Den togs med i böcker som ett odiskutabelt faktum. Och likt många andra vetenskapliga idéer gjorde den nytta, trots att den så småningom visade sig oriktig. Den bidrog till ett intresse för att studera den sortens formationer. När geologerna skulle undersöka hur istiden format Skandinavien hade de god nytta av det material som Sefström och hans folk samlat in. Och det är uppfriskande att se hur en teori med snabb, dramatisk geologi vann acceptans, trots att detta var en tid då sådant som regel associerades med bibliska idéer och därför sågs illa i vetenskapliga kretsar.