Lördagsgodisets mörka bakgrund

HIST.: sedan åtm. 1987

- Svensk Ordbok: lördagsgodis

Av alla etymologiska uppgifter som förekommer i ordböckerna så är det inga där även oskolad arbetskraft så ofta kan hittar saker i behov av uppdatering som datum för äldsta belägg. Pröva att söka på modernare glosor i något fack som du är bekant med, och du lär förr eller senare hitta exempel.

Men jag vet inte om jag någonsin sett något så flagrant exempel som detta. För ja, kära ledamöter och ordboksskribenter, ordet "lördagsgodis" förekom i svenska språket före 1987. En enkel slagning på tidningar.kb.se ger första belägg i IOGT:s tidning Reformatorn den 21 juli 1957 (som för övrigt var en söndag). Det är ett plus i sammanhanget att det skrivs inom citationstecken, alltså att redaktören markerar att ordet är nytt. Nästa belägg kommer från Aftonbladet 1962 och sedan duggar de tätt, till stor del på grund av radioprogrammet Lördagsgodis med Britt Edwall.

När ordet lördagsgodis myntades på 1950-talet var det varken av barn eller deras föräldrar. Det var Medicinalstyrelsen som gick ut med rekommendationen att samla veckans godisätande till en särskild dag, förslagsvis lördag (som i sexdagarsveckans Sverige hade samma roll som fredagen idag). Man hade nämligen funnit att det är mer skadligt för tänderna att äta lite godis varje dag än att äta mycket godis vid ett tillfälle. Hur hade man kommit fram till det?

I ett försök att komma tillrätta med tandhälsan inleddes de numera ökända Vipeholmsexperimenten i Lund i mitten av 1940-talet. Hundratals utvecklingsstörda Vipeholmspatienter, av samtiden betraktade som ”idioter” och ”obildbara sinnesslöa” [men det är svårt att jämföra ordens valörer då och nu], fick under flera år äta mängder med toffee, kola, karameller och choklad. Många av patienterna var sängliggande och behövde matas. Hos dessa provocerade forskarna fram karies för att kunna belägga sambandet mellan socker och hål i tänderna.

- Anders Mildner: Godis är inget vi skojar om, Sydsvenskan 26 januari 2014

Att studien var sponsrad av näringslivet (de stackars patienterna matades med tonvis med godis) gjorde inte saken bättre på något sätt:

Trots snabba resultat släpptes de först 1953, vilket ledde till stark kritik. Inte för att forskarna utnyttjat patienterna och tillfogat dem onödigt lidande, utan för att de ansågs ha varit köpta av sockerindustrin och ha fördröjt offentliggörandet. Godisbranschföreningen hade sponsrat forskningen, men resultaten blev inte vad branschen önskat.

- Leni Wellenmann: Sockerförsöket i Vipeholm, Vårdfokus 6 april 2014

Det känns egendomligt att ett ord som enbart väcker trevliga associationer har en så mörk historia. För Vipeholmsexperimenten var verkligen otäcka, på flera sätt.

Ur etisk synvinkel är debatten om Vipeholmsexperimenten alltjämt levande, dels som exempel på hur forskning som orsakat studiegrupperna stort lidande gynnat förståelsen av ny kunskap, dels som exempel där ett fåtal intressenter låtit styra och påverkat studien genom sockerindustrins sponsring. Ingen vet hur patienterna själva upplevde det, eftersom de aldrig fick eller kunde avlägga vittnesmål.

- Wikipedia: Vipeholmsexperimenten