Föreningen för påklädda djur

High on the wings of SINA / we fight for the future now;
Let's clothe every pet and animal / whether dog, cat, horse or cow!
G. Clifford Prout, our President / he works for you and me,
So clothe all your pets and join the march / for worldwide Decency!

Det fanns gott om puritanistiska rörelser på 1950-talet. Många bekymrade medborgare tyckte sig se tidens förflackning på en rad olika fält. Och många tog upp kampen. Till exempel började Comics Code Authority 1954 med vad som i praktiken var censur av serier, och MRA, Moral ReArmament, var välkänd även i Sverige (vilket måhända förvånar en del).

Det var därför ett tecken i tiden när en grupp 1959 trädde fram och förespråkade påklädda djur: Society for [sic] Indecency to Naked Animals. I synnerhet tama men även vilda djur skulle, så långt det var rimligt, få sina naughty bits skylda. Ordförande och grundare G. Clifford Prout hade ärvt $400 000 av sin far med det uttryckliga villkoret att pengarna skulle gå till en förening för att sätta byxor på hästar och hundar, katter och kor. (En debatt som påstods föras inom SINA var hur stora djur skulle vara för att behöva kläder.)

Naturligtvis fick sällskapet utrymme i media. Tidningar skrev och radio sände. Folk försökte donera pengar. Anhängare bildade lokalföreningar på allvar lite varstans. Hur stor rörelsen blev är vanskligt att säga, även om ordförande Prouts påstående om över 50 000 medlemmar lugnt kan avfärdas.

För SINA var ett avancerat skämt. Ordförande Prout spelades av skådespelaren Buck Henry. Han som spelade andre ordförande låg bakom det hela: Alan Abel. Han skulle så småningom bli en legendarisk skojare (av det goda slaget) som jag förhoppningsvis kan återkomma till här på bloggen.

Det ska särskilt nämnas att Abel inte slog mynt av sin konstruktion. Donationer avböjdes med hänvisning till att föreningens stadgar förbjöd honom att ta emot pengar av främlingar.

Det hela höll i otroliga tre år. Sedan hamnade SINA i rutan. Och även om Buck Henry inte var landets mest kände skådis så var det tillräckligt många som kände igen honom, inte minst bland tv-personalen, för att det hela skulle röjas.

On August 21, 1962 Walter Cronkite interviewed G. Clifford Prout (Buck Henry) on his CBS-TV Network news program. Mr. Prout ended the 7 minute interview by singing the SINA Marching Song while playing his ukelele. Cronkite just sat there with a stoic expression. His show ended with no explanation. It was an histerical sight to behold. Buck and I were laughing our sides off watching the telecast viewed by millions. When Cronkite learned of the hoax, he was furious and kicked the furniture in his office. Subsequently, he arranged to have that 7 minutes erased from the master tape stored in the New Jersey CBS warehouse. If anyone made a copy of that news show, please email me ASAP. Because I'll be 93 in three weeks.

- Alan Abel kommenterar artikeln hos Museum of Hoaxes den 7 juli 2017

Abel skickade ut SINAs nyhetsbrev i ytterligare några år, med pressreleaser och mönster för djurkläder, innan han tröttnade och ägnade sig åt andra avancerade skämt. Han avled den 14 september 2018.

Det roligaste av allt hade varit om det fortfarande funnits folk som hört talas om galningarna i USA som ville sätta byxor på djur.

S.I.N.A., that's our call / all for one and one for all.
Hoist our flag for all to see / waving for Morality.
Onward we strive together / stronger in every way,
All mankind and his animal friends / for SINA, S-I-N-A!

Några källor:

• Wikipedia: Society for Indecency to Naked Animals
• Museum of Hoaxes: The Society for Indecency to Naked Animals