Jag har, såvitt jag kan minnas, aldrig sett en blåkopia på riktigt. Jag misstänker att många, kanske de flesta, som använder ordet inte heller har gjort det. Vad är då en blåkopia?
Kopiering var länge en komplicerad och dyr process som utfördes på komplicerade och mycket dyra apparater. Det fanns länge flera olika standarder med olika för- och nackdelar, innan xerografin från Xerox så småningom blev standard. När det nu kan ha varit; 1980-talet?
Som jämförelse lanserades blåkopian 1842. Den så kallade cyanotypin (som syftar på färgen, inte på några giftigheter) gav händelsevis kopior där originalets svart blev vitt och vitt blått, och nyanser hanterades inte alls. Det hade sett underligt ut för text (om man inte är van vid gamla Word Perfect) och inte fungerat alls med fotografier, men var helt OK för ritningar. Eftersom metoden var den enda man hade så tillverkades miljoners miljoner blåkopior under över hundra år, innan andra tekniker började konkurrera. Det var på så sätt som "blåkopia" fick fäste i språket och fortfarande används.
Uppdaterat: Det finns en intressant skillnad mellan det svenska och engelska ordet. För medan en blåkopia är en exakt kopia så är en blueprint en ritning, ofta i överförd bemärkelse "(detaljerad) plan".
Jag vet inte om det var äkta (vad det nu kan vara?) blåkopior, men från tidiga 1970-talet minns jag ritningar i storformat med blåaktig ton och blå linjer. Öppnade man ett paket med färska ritningar strömmade det ut en häftig doft av ammoniak. Undrar hur det var att arbeta på ritningsarkivets kopieringsavdelning med ammoniak hela dagarna?
SvaraRaderaAmmoniakkopior är den nyare metoden. De kom i olika färger, men kopian var alltid en positiv. "Äkta" blåkopior var negativa, där den oexponerade delen (linjerna) förblev vita men grunden fick en mörkblå ton. Förutom ammoniakmetoden fanns också en annan, dk. diazometod som var inte lika giftig, men resultaterna var ännu mera ljuskänsliga än ammoniakkopiorna. Båda har en tendens att bli oläsliga om man hänger dem på väggen i åratal.
SvaraRaderaAha, det var så det var! Tack för upplysningen.
SvaraRaderaFörsta gången som jag mötte en kopieringsapparat som använde sig av xerografi var den 20 oktober 1965. Jag började den dagen på ett nytt arbete och man visade då stolt sin alldeles nya kopieringsapparet.
SvaraRaderaRunt 1980 kom de mycket snabba xerografiskrivare som användes för att skriva ut otroligt stora handlingar av skilda slag. Dessa skrivare skrev en hel sida åt gången. Med denna teknik blev typsnitt och storlek på bokstäver ointressant till skillnad från hur de gamla radskrivarna fungerade.
Xerografiskrivarna skrev ut vilka figurer som helst bara de fanns definierade i datorn. De skrev så fort så att man kunde inte längre använda sig av kartonger med papper för en kartong tog slut på några sekunder. Det togs fram utrustning där man i stället kunde hantera hela pappersbalar.