Fejkade vykort från USA

Kaniner och gräshoppor var de vanligaste riddjuren. Här har vi en cowgirl på en kanin från västra Texas.

De slog igenom i USA vid sekelskiftet 1900 och höll i sig några decennier: Vykort med uppenbart (får man hoppas..?) fejkade överdrivna motiv. Det var mycket tack vare ett företag som hette Kodak, som gjort fotograferande enklare och billigare än någonsin.

En del vykort är rena bilder och kallas exaggeration postcards, andra är försedda med en kort sägen-aktig text som gett dem namnet tall-tale postcards. Gränsen är inte skarp. Vad man än kallar dem så finns det hur många som helst. Genren var mycket populär och idag finns det gott om samlare. Många kort går för goda priser.

När det begav sig skickades de såväl inrikes som utrikes. Huruvida exaggeration postcards någonsin lurat så mycket som en enda europé att emigrera till landet där majskolvar hanteras som timmer och där fasanjakt bedrivs från fasaner är en fråga jag inte studerat.

Många kort präglas av skryt, ofta lokalpatriotiskt och alltid med en gnistrande glimt i ögat. Som när sockerbetor skördas: "How we do things at Keene, N. Dak". Eller vilken text beställarna nu valde att trycka på korten.

"Det är ont om kaniner här, jag fick bara en."

Exempel på tall-tale postcard, där en i sig talande bild försetts med en beskrivning: "Kusin Fud åker till marknaden med en last potatis. Van Buren, Arkansas. Här bor Bob Burns." – Bob B. var en musiker och personlighet som förekom i radio och på film under 1930- och 1940-talet. Sedan jag läst på ytterligare en smula inser jag att jag redan skrivit om honom: Bazooka i original, efter det "instrument" han konstruerade och som skulle förknippas med helt andra sammanhang.

"I reached for my gun." – En del vykort har korta men pregnanta texter som placerar dem mellan exaggeration och tall-tale. Åtskilliga torde göra god lycka i sociala medier hundra år senare.

De kort som haft störst chans att lura folk är de som inte överdriver stenhårt. En lök stor som en lastbil lurar väl (?) ingen, men hästar som "bara" är jättestora..?

En del montage är mer avancerade än andra. Inläggningen av de kanadensiska persikorna krävde sju statister och en del rekvisita i "full skala".

Modern teknik förekommer ibland, ofta på temat "den moderne bonden".

Jättemyggan är ett ovanligt exempel på hur man inte använt trickfoto utan en tillverkad modell. Den förekommer också i flera kort. Detta, där en mygga dräper en karl, är det mest dramatiska.

Efter att ha studerat en del exaggeration/tall-tale-kort så finner man några iögonenfallande gemensamma drag:

• de kommer från landsbygden – en del är försedda med ortnamn och är en föregångare till turistkort à la "Hälsningar från Byhåla"
• de visar upp landsbygden med dess jordbruksprodukter, samt tama och vilda djur
• den genomsnittliga kvalitén är påfallande hög, särskilt med tanke på hur enkelt de framställdes.

Några mästare i genren var William H. Martin, Frank "Pop" Conard och Alfred Stanley Johnson, Jr. Många kort var närproducerade, framställda och tryckta i Kansas, Wisconsin, Dakota ...

Det finns en del tecknade vykort på samma tema. De ter sig sällsamt poänglösa i jämförelse, och måtte ha producerats av folk som verkligen inte haft relevanta talanger i närheten.