Varför är saken biff?

"Saken är biff." Hur har detta märkliga uttryck uppkommit?

Det finns en standardförklaring. Den finns utlagd på uttryckets egen artikel på Wikipedia, som gissningsvis därifrån har blivit återgiven otaliga gånger eftersom det är den första man hittar. Men problemfri är den inte.

Uttrycket tros komma från att en ansökan inom det militära, om den bifölls, förr i tiden ofta markerades med texten "bif."

- Wikipedia: Saken är biff

Vadå "tros"? Varför inga källor? Ett så formaliserat och pappersglatt sammanhang som det militära borde ju ha genererat gott om belägg, om förklaringen nu är sann. Och misstänksamheten stimuleras ytterligare av att det militära tillskrivs folketymologiska klassiker som muck och fika (faktoida länkar båda). Skriver befälen "bifalles" som "bif.", och är det därifrån begreppet kommer? När var "förr i tiden"? Och var det verkligen militärer/vpl som började använda det?

I Wikipedia-artikeln nämns inte ens vem som lade fram hypotesen ("tros"). Men det går ju att ta reda på.

Hur biff har kommit att ingå i uttrycket saken är biff 'det är verkställt, saken är klar, avgjord' är oklart. I sin ordbok över militärslang från 1947 [Officersjargong och manskapsslang i Sverige 1645–1945] föreslår Gösta Langenfeldt att biff här skulle vara den militära förkortningen bif 'bifalles, bifallen'.

- Bo Bergman, Ordens ursprung (2007)

Notera "föreslår". Det är det som på egen hand, utan annan förstärkning att det stått oemotsagt tillräckligt länge, evolverat till ett "tros".

Gräver man vidare blir bif-förslaget snabbt än mer osannolik. Därför framlägger jag här min hypotes, mitt förslag till förklaring: Uttrycket började som klara skivan, övergick sedan till klara biffen, därefter till saken är biff.

Uttrycket klara skivan finns belagt sedan 1897. Det kan, likt många andra uttryck, ha syftat på spel, där "skivan" var spelbrädet eller bordsskivan man spelade på. Det användes på flera olika sätt och sammanhangen är inte helt glasklara. Man kan även notera att av dem fem belägg som anges i SAOB: SKIVA kommer de fyra som är äldre än 1954 alla från Albert Engström; men så var han också en förträfflig nedtecknare av stockholmsslang kring sekelskiftet 1900.

Jag följde dem nedför trapporna, under det att jag bad om ursäkt för det hastiga avslutandet av vår lilla orgie [här: kalas]. 

- Jag förstår skivan, sade den ene. Äktenskapet, äktenskapet! Akta dej för kitt, sa Glas-Kalle!

- Albert Engström: Mitt första sammanträffande med Kolingen och Bobban (1907)

Men ganska kort tid därefter hittas gott om belägg för "klara skivan" från andra ställen än stockholmsslangen.

... högtidligt lyckas klara skivan ...

- Jämtlandsposten (1906)

Vi få ju hoppas, att vår "rikshushållare" skall klara skivan.

- Kalmar (1916) gnäller över de nyligen införda sockerkorten, utan en aning om vad som komma skall

Uttrycket klara biffen har jag hittat från 1919. Betydelsen finns inte med i SAOB:s biff-artikel som publicerades 1909. Det är därför en gissning från min sida att några språkligt kreativa tog sig för att ersätta skivan med en köttskiva, närmare bestämt en biff. För "klara biffen" förefaller att dyka upp i precis samma kontexter, med precis samma valörer, som "klara skivan".

... det ärade bladet bär sig åt för att klara den biffen.

- Aftonbladet (1919)

Jag har det förfärligt svårt just nu på alla vis och det blir kinkigt att klara biffen.

- Ernst Rolf i privat kommunikation (1922)

Uttrycket saken är biff har jag hittat belägg för från 1942. I tidningsläggarna hittar man en kraftig uppgång 1943. Återigen: Att "klara biffen" övergått till "saken är biff" är inte, vad jag vet, klarlagt, utan en uppskattning utifrån det språkliga materialet.

Saken är biff, som man säger i yngre kretsar

- Aftonbladet (1944)

Saken är biff – som man säger i Stockholm.

- Arbetartidningen (Göteborg) 1945-06-05